Halvtid
Nu har halva tiden för sommarens uppdrag gått och jag är tillbaka i Antibes, jobbet och värmen! Har varit hemma i en dryg vecka och hunnit med att både svalka av mig, träffa barnen, hunden, systrar (tyvärr ej bror denna gång), vänner och annat löst folk.
Jobbat en dag, men mest varit i skogen på systers stuga och vilat, umgåtts, badat bastu, druckit vin, skrattat, gråtit, plockat svamp (rekordtidigt!), hjortron och blåbär! Jag har varit på krogen med efterföljande exklusiv efterfest, jag har klippt hunden i sommarfrilla, jag har besökt naprapat/multidoktor i Luleå för att försöka fixa onda knät, jag har målat naglar och pillat navel. Ätit ute och inne. Sorterat post. Och ALDRIG ställt en väckarklocka förrän i morse. Helt enkelt underbara dagar!
Men i morse ringde då väckaren kl 07 och det sista packades ner. Färska bär och surdegsbröd. Kalles randiga och nytvättade kläder. Kolloidalt Silver (det ska jag skriva mer om i ett helt eget inlägg)
Lite märkligt var det att säga hej då idag. Både till syster där jag så frikostigt får bo, och till min alldeles fantastiska dotter, som är så klok och varm. Må mannen i hennes liv inse att han träffat en unik slipad, oslipad diamant! Till sonen fick jag säga hej då till redan igår, konstigt att inte veta när man ska ses igen!
Och så förstås, min trognaste vän Alma. Hon visade med hela sitt kroppsspråk att hon inte gillade situationen när jag packade. Gulltroll:))
Nu ser jag i alla fall fram emot dagar med Cia, där vi kan dela på arbetsbördan och få mer fritid. Halvtid helt enkelt:) Vi har en lång lista på "must-do" innan sista september. Vi ska börja redan i morgon! Eller förresten hade hon börjat på egen hand igår. Men jag hakar strax på! Om inte värmen tar knäcken på mig:) "Bara" 33 grader ikväll sa Cia. Och hon har alltid rätt.
Något helt annat nu:
Jag har haft tid att tänka en del på relationer. Det mest korrekta är att vara helt nöjd med att vara singel. När man inte är det, säger folk " ja, men sluta leta så kommer han!" (Jo, de tar också för givet att det är en man. Men efter att ha hört Anja Pärsons historia så ska man aldrig säga aldrig!) Det är definitivt inte PK att söka en relation. Man ska bara vara sval och lätt leende, nöjd och svårflirtad. Inte svettig, lite PMS:ig och tvär med en desperat blick. Försökte mig på en flirt nyss, men måste ha skrämt livet ur honom med min alltför raka kommunikation. Män vill nog jaga och ha mystiska kvinnor. Jag hade nog hoppats på att ses innan jag åkte igen, men ömsesidigt intresse verkade ej finnas. Och sånt ska man ju inte erkänna va?! Pinsamt att inte vara den eftertraktade, perfekta singelkvinnan som alla män vill ha...
Antingen måste jag lära mig att spela svår och sval. Eller så måste jag hitta en man som tål lite krass, rak kommunikation. Eller kanske en kombo.
Mina riktigt snälla vänner säger att jag måste träffa en stark man med god självkänsla. Bara såna kan vara med en stark kvinna, sager de. De är ju snälla som tror att jag är stark. De skulle se mig bära vin och vatten uppför spiraltrapporna här på vårt B&B. Nä, skämt åsido. Tydligen så räknas jag till gruppen "Starka Kvinnor", bara för att jag är företagare, vågar stå på scen, har haft lite udda jobb, rest runt en del, osv. Och visst, det betyder ju något. Men jag är också en helt vanlig människa med allt vad det innebär. Som tankar om att duga och prestera nog mycket, oro för barn och framtid, märklig dialekt, rädd för att bli sjuk, komplex för min kropp, dagar med mensvärk, fula kläder, lite pengar och gräsligt hår. Och givetvis helt fantastiska dagar och tankar om att jag lever mitt drömliv, har allt jag kan önska mig och är rikast i världen med min familj!
Ja, helt vanliga tankar som bor i en helt vanlig person. Är det inte ok då att få längta efter någon att dela det med?
"Sluta leta, ska du se att han kommer".... Nä, jag ska fortsätta längta efter en ny livskamrat. När min längtan dör, då dör jag också!
Och dö ska vi alla göra en dag. Men alla andra dagar ska vi leva.
Nu börjar bloggandet om! Välkomna till min lilla bubbla...