Skinka med spets!

 Idag har Australiensarna och Fransmännen checkat ut. Och ett par Norrmän checkat in. Det betyder att jeg har akkurat sex stycken fra Norge här just nå. Å de e så koseligt!

Jag tillbringade många somrar i Norge som barn (då mammas och pappas något udda religion, tvingade dem att åka långt för att hitta gelikar) och lärde mig då lite norska.

Så nu prövar jag frikostigt och vi får alla skratta högt! En härlig familj med mycket prat och skratt, som ska bo här en vecka (som också var här ifjol och lät mig veta att de då minsann fick pocherade ägg till frukost varje morgon av den dåvarande föreståndaren. Jag lovade att lära mig till nästa år. Då förmodligen det är någon annan här i huset. De verkar byta folk varje år här, tror man blir liksom utsliten efter en sommar. Men vi är ju två, tack och lov! Så vi lär bara bli halvslitna:))

 
 (skulle lägga in en bild här på när jag var sliten. men jisses vad ful jag var. Ska man försöka göra någon slags reklam för sig själv ska man väl inte... Men vänta nu! Jag sa ju att jag skulle vara mig själv fullt ut.. ok. här kommer en ful-bild: )
 
 

Vart var jag...? Norska ja. Och engelska, det funkar. Men så kom då det där paret igår som var från Marseille. Lika förvånade som de var, över att jag inte kunde franska på ett Franskt B&B, var jag över mina franska gäster! Min chef hade sagt att jag kommer att klara mig med engelska "Det kommer inga franska gäster hit" sa hon. Fast på skånska. Och man ska inte lita på dialekter man knappt förstår. Hon kan ha menat något annat.

Nåväl. Knagglig engelska, franska, kroppsspråk och lite pitemål, så har de både checkat in, sovit, ätit och checkat ut. Glada i hågen med löfte om att komma tillbaka till det här stället där man skar hårdost med en kniv de aldrig sett förut (alltså osthyvel) eller "sweedisch cheeseknife" som jag sa när jag förevisade hur man gjorde.

 

Ett annat "moment" jag minns från senaste dagarna, var då fotografen/musikern Gunnar plockade ner ukulelen från väggen och sjöng en sång om Alyson - till vår fina gäst Alyson från New York. Hon kommer aldrig att glömma den utcheckningen, tror jag! Bara ett exempel på hur fint det kan bli när många olika människor och nationaliteter möts under en eller flera måltider.

Här är jag och Alyson på takterassen

 
 (ändå hyftsat snygg-bild. Hade kammat mig i alla fall. Å bytt om och jag tror jag hade mascara också)

 

En annan lite udda sak som jag tänkt på, är när jag gör i ordning frukosten...

På skinkfatet lägger jag fint upp några skivor äkta Parmaskinka (som är så kul att köpa, för jag får säga "säänk transchees schjamboon de Parma, sil vo pläää - och får fem tunna skivor av denna delikatess) Men sen brukar jag ha en billigare variant, köpt i plastförpackningar på Konsum (eller Carrefour som det heter här). Vi har ju ändå ansvar för ekonomin och efter att jag av misstag köpte TJOCKA skivor skinka till en frukost för typ 40 euro så har jag bestämt mig för att återgälda det med Carrefour-skinka lite nu och då.

Nåväl. Där ligger de på fatet: fem rullar av den exklusiva skinkan, men den är ju "handskivad" och lite sladdrig och svår att få riktigt snygg. Den ena mindre/större än den andra och man får nästan pussla ihop dem. Absolut inte motbjudande, men som sagt – svåra att fixa till.

Bredvid ligger fem skivor "plast-skinka" som man lätt kan rulla till vackra kreationer. De ser likadana ut, med en exakt precision har de t.om fått fettranden att lägga sig som en vit liten spetskant runt den annars något torra köttbiten.

(Ni förstår vart jag är på väg, va? Nåväl, jag fortsätter ändå...)

 

När, låt oss säga, 8 personer har ätit frukost (som förstås består av många andra delikatesser!) så ligger det kvar fem bitar.... Parmaskinka. De andra har försvunnit från faten.

 

Lite så kan jag känna mig. Som en exklusiv Parmaskinka, som har ett värde, en smak, ett innehåll som få. Bredvid mig finns Carrefour-kvinnor. Och männens blickar följer dem. De blir plockade. Valda. De som har kroppsdelar i plast, är vackra och har kläder med spetskant.

Nej, jag är inte bitter! Och nej, jag vill inte ha en man som söker det perfekta yttre. (även om jag ibland kan ”rustus – uppus” och bli gode snygg)

Nej, kära vänner. Jag inväntar en gourmand som har den goda smaken att välja en handskivad, ihop-pusslad och exklusiv Parmaskinka!

 

(Man måste vara i Frankrike för att komma på att jämföra sig med en skinka. Poeten i mig har vaknat...haha! Den och mycket mer! Gå å lägg dig Åsa!)

 

En liten blid-vy över min kväll bara:

Det är så mysiga små ställen här! Men jag åt nog lite tidigt, var ensam på restaurangen kl. 20.00.

 
 

Här är allt man behöver: Mat, vin och en telefon.
 

 Av någon anledning kom det in en dessert också...! Orkade en fjärdedel bara... proppusmättus!

 

 Gick hemåt vid 22.00 och kände mig som den här damen: Mätt! (och möjligtvis lite gravid. Känslan alltså av att ha för stor mage)

(jag måste förklara mig hela tiden, för det fanns folk som trodde på allvar att jag hade friat till Cia, den morgonen då hon gett mig sovmorgon. Så nu skriver jag tydligt att jag ÄR INTE GRAVID. Bara jävligt mätt. Punkt)

 

 
 
 
1 Henny:

skriven

Du är helt fantastisk på att få till det. Att läsa din blogg höjer humöret många, många grader.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: