Förvirrad start och bra avslut!
Idag har jag haft den tjorvigaste dagen ever! (Heter det tjorvig på svenska? Eller är det ett uttryck från Piteå? Nåväl, krånglig kan man väl översätta det, men typ krånglig med "extra allt")
Vi pysslade på här hemma (läs: städade vår studio - den har legat längst ner på prioriteringslistan) fram till 13 ungefär då det var dags att åka till flyget för att hämta min syster! Den här gången bestämde vi att Cia skulle få se vägen TILL flyget också på Scootern, så vi åkte båda två. Sen körde Cia hem själv och jag stannade på flygplatsen, tog emot syrran och skulle följa henne till Antibes. (ville väl verka lite världsvan, eftersom jag varit här nu i drygt två veckor).
Jättekul att ses och vi hade massor att prata om och vi surrade oss fram till bussarna (och jag undrade om det var samma nummer TILL Nice, som det är från Nice) Ser att det är två minuter kvar och bussarna tar inte kontanter, så jag sprang till biljettkontoret och en minut innan så beställer jag biljetter. Till Nice.
Hoppar på bussen i absolut sista sekund och vi pratar och skrattar och har så trevligt. Och plötsligt (lika plötsligt som sandstormen kom häromdagen) så kommer jag på - mitt i en mening - att vi är på väg till Nice..! Vi skulle ju åt andra hållet!
Hur kan man vara så totalt förvirrad att man köper biljett åt fel håll..? Vet inte vad jag ska skylla på? Trött, javisst, men ändå! Men vi fick oss ett gott skratt också. Och då vi ändå var i Nice så passade jag på att köpa kaffe (jo, för här, där jag jobbar, har de inget vanligt jävla Gevalia. Nej, här är det fina grejer - så fint att det inte går att köpa i Antibes. Nespresso. Butiken var så elegant att jag hade velat klä upp mig för att gå in där. (men jag hade ju hjälm-frilla, och gympadojor eftersom vi kört moppe in. Ja, kläder givetvis också.)
Men då jag då kom ner i källaren var det "vanligt folk" där också. Och kaffe på rader i olika kulörter. Jag tog svart.
Dags att åka "hem" då. Men det var ju en bit till tåget (tänkte vara effektiva och åka tåg som går snabbare än bussen, eftersom vi nu ändå dragit syrrans packning runt halva Nice för att hitta kaffe) Så då tog vi ett annat sorts fordon till tågstationen, en cykeltaxi. Jodåsåatt...
ví skrattade mest hela vägen åt situationen (hur denna lilla transfer på 30 minuter från flyget, kunde sluta med kaffe-shopping-tur i Nice, helt oplanerat)
...och här bjuder jag på en av de mindre fördelaktiga fotona på mig själv.
Sen hamnade vi i alla fall på tågstationen och hade lite otur att det var typ 40 minuter kvar innan tåget skulle komma. Men vi satte oss och väntade. Som tur var hade vi mycket att prata om så det gick fort. Men när vi tittar igen på monitorerna, så visar det sig att tåget är "retarded" (vore vi i USA skulle jag ha blivit orolig att ett tåg kan vara typ efterbliven, men här var det försenad) i 30 minuter. Som blev nästan 45.
Så túren hem från flyget tog längre tid än att resa mellan Stockholm och Nice. Nåväl, tåget var trevligt och vi såg en look-alike till vår systerdotter Carolina (jo, jag smygknäppte. Låtsades vara turist. Vilket jag iofs är, med tanke på att jag inte ens vet vart jag bor.)
Så då vi kom hem var det bara att hoppa i duschen och piffa upp sig på kvällen då vi skulle på middag med familjen Månsson på en fantastisk restaurang som bara ligger två minuter bort:
En fantastisk kväll är avslutad och ikväll kommer det inte (heller) att vara några problem att somna. God mat, vin, massor med skratt och härligt sällskap!
(p.s Till alla Er som trodde att jag verkligen skulle gifta mig med Cia - så måste jag göra Er besvikna. Och spoliera alla smaskiga nya rykten i Piteå)
Cia är en mycket god vän - men det är en man jag vill ha i mitt liv! Då var det sagt också.