Känslig?
När jag jobbar mycket blir jag mera känslig, mottaglig. Både för bra och dåliga saker. Som om jag är mitt i levandes livet och allt blir krispigt.
Har varit konferencier på Inspirationsforum i Luleå i två dagar. Föreläst själv och påannonserat föreläsare. Eller jag kanske mer har varit en publikuppvärmare...
Överexponerad kanske man skulle kunna säga??
Pär Johansson, Glada Hudik och Stefan Görwik på dag ett. Och Petra Mede och Olof Röhlander dag två. Gick bättre idag:
att fota alltså.
Nåväl. Känslig var det...
Jag har nämligen just pratat med en man i telefonen. Helt märklig upplevelse, då hela kroppen reagerade. Hjärtklappning, varm, susande... Varför??? Jag känner honom inte, han är gift (fan!) och vi pratade verkligen inte privat! Något i hans röst måste det ha varit som jag gick igång på. Kan han ha påmint om någon? Eller är jag bara så jävla svältfödd på en manlig röst med värme? Kan man styra såna reaktioner i kroppen??
Just nu struntade jag i det och njöt av stunden. Vi kommer förmodligen bara att ses en gång i livet, inte nu, men senare på ett jobb. Sen ska jag glömma honom och för resten av livet vara avundsjuk på hans fru.
Jag har som sagt varit på en föreläsning idag med Olof Röhlander som talade under rubriken "Det blir alltid som man tänkt sig".
Jäklars vad jag ska tänka!
...
Här står jag i täckjacka på väg hem, så kommer jag på att jag vill ha en bild på oss att skicka till sonen (som jag fick tips om en "pepp-app" av Olof för längesen) (vilken jävla meningsuppbyggnad. äh.)
Tycker att den blev rolig. Olof vill se cool ut. Jag ser trött ut (vilket jag också var/är efter dessa dagar) och skylten ovanför oss påminner oss om att vintern är på väg... Murmansk...
Och sen.... kloka fina Petra Mede! Ni må alla tycka och tänka vad ni vill, men ibland när man möter artister "back-stage" så är det inte alltid roliga upplevelser. Men idag! Petra strålade och höll i en finstämd, berörande, lugn och tydlig föreläsning om att vända motgång till medgång. "Från färdtjänst till paljetter" löd rubriken. Om hennes danskarriär som krasades i samma veva som hennes rygg. Och hur hon hittade tillbaka, bl.a genom humorn.
Och hon visste vem jag var...! Jag blev fan star-strucked...! Petra-jävlat-Mede-vet-vem-jag-är! (Tror som sagt att jag är svältfödd på bekräftelse just nu. Verkar så i största allmänhet i dagens inlägg. Men det struntar jag i. Det sägs ju vara "fult" att ha behov av bekräftelse. Men vem har bestämt det?)
I helgen ska jag åka till en stuga med mina bästa vänner. Ett underbart gäng kvinnor, som kallar oss "Flecken". (Flickorna på pitemål) (eller som Monicas man - med ursprung från Belgien - säger: "Fläcken")
I det gänget finns det flera hundra kg ofläckad kärlek och kilometervis med sund bekräftelse. Återkommer på bloggen när förrådet är uppfyllt!
Men först ett svårt, ärofyllt, varmt och annorlunda uppdrag i morgon på en begravning. Jag är levande, känslig och jag är ok!