Riga

 
 
Jag har inte berättat om Riga!
Jag tar det idag, för jag kan inte rapportera så mycket från Antibes denna kväll. Det har mest varit det vardagliga livet (frukost, städa, handla, checka ut, städa, o.s.v)
Ja, och så har två trevliga ungdomar kommit hit idag (varav en är en dotter till en vän. Jäklar så lika de är..! Får skärpa mig för att inte stirra och le) och två underbara damer har checkat in ikväll! Men de presenterar jag närmare i morgon (måste fråga alla först!)
 
Den 21: augusti drog jag och syster Britt till Riga. (Det var under blogg-torkan) Vi hade fått ett uppdrag där. Ett svenskt företag som hade förlagt årets Kick-off i Riga. Vi skulle föreläsa och passa på att semestra några dagar. Trevligt!! (tänkte vi)
 
Här en suddig bild på Britt - men vill bara visa att hon är en förebild då det gäller att packa lätt! Kolla den lilla väskan! Den rosa är min.
 
Jag trodde vi skulle till Litauen. Britt trodde vi skulle till Estland. Men vi var alltså på väg till Lettland. Ja, det förstod ni andra redan på rubriken. SÅ smart är jag. VAR jag.

Jag borde ha läst på bättre om Rigas historia innan jag åkte, så hade jag kanske varit mer förberedd på vad som väntade mig.

Nu vet jag att valutan är ”Lats” (och att Swedbank är stort där) att staden ligger vid floden Daugava (och måste ha inspirerat Lars Winnerbäck??) att det är den största staden i Baltikum. Att år 1621-1710 var Riga svenskt (hemska krig förstås, både före och efter..  )

Det är faktiskt så sent som 1991, som Lettland blev självständigt igen efter den Sovjetiska ockupationen. Från Wikipedia: ”Andelen ryssar i Riga ökade under hela sovjetperioden (1944-1991). Förryskning var ett led i den sovjetiska politiken samtidigt som tiotusentals letter fängslades och deporterades till avlägsna platser, till exempel Sibirien.”

Då börjar man förstå… den tunga blöta filt som ligger över stämningen i Riga. Det är fasader som putsas och renoveras och det är försök till fina turiststråk. Men blickarna är tomma och energilösa. Ett trevligt "Hej!" är sällsynt på affärer och det finns något i luften som är tragiskt, som man börjar förstå när man läser deras historia. Jag säger inte att det är dåligt att vara i Riga – nej, för tusan – åk dit så de får fart på sin tillväxt! Men de har haft det tufft. Tiggare, uteliggare, drogpåverkade, gamla, sjuka, som man bara ville hjälpa! Men istället gick man där och höll hårt i väskan. Och det var tur - för Britt var sååå nära att bli rånad. Hade jag inte skrikit och varnat henne, så hade hon garanterat varit utan väska. Mitt på dagen, på marknaden, inte speciellt trångt, helt öppet. Och ingen reagerar liksom.

Nåväl, jag ska inte smutskasta Riga, de behöver som sagt oss turister!

 

 

Några av de lite mer udda upplevelserna kommer här iaf:

Gå på offentlig toalett i Riga, är en särdeles upplevelse. Du står i kö. Betalar några ören (lattar, slattar?) till en äldre kvinna (som borde ha fått gå i pension för läääänge sen) får ett kvitto (!) och av en annan dam får du toalett papper (fatta om man ska skita – då måste man be om mer! Med tillhörande blickar) 

 (den stackars tjejen hade tappat pappret, på golvet, men fick inget nytt. Hoppas hon skakade av sig sen bara)

När man väl var inne på toaletten så stank det så mycket urin (de kanske inte har tid att städa eftersom de ska ta betalt och ge ut papper) så man fick andas genom näsan (fast då tycker jag det är äckligt att man andas in den där luften utan att ”rena den” genom näsan så då andas jag nästan inte alls) Så proceduren med att lägga papper på ringen, få av sig byxorna så att de INTE tar i golvet och sen försiktigt sitta, så man inte är i kontakt med det övriga ”kaklet” – gör att man jobbar rätt så snabbt. Men när jag sitter där så ser jag en sprayflaska med citrondoft. Underbart, tänker jag och sprayar. Nu var den utformad så att själva spraymunstycket var riktat UPPÅT och inte FRAMÅT som jag är van. Så det resulterade i att jag kom ut från den där Lettiska toaletten, doftandes citron.  Med ett tunt lager lite kladdigt spray på glasögonen.

 
Tror inte att den suddiga blicken gjorde så mycket – för efter det skulle vi äta. Det skulle senare visa sig att en suddig blick bara bidrog i det läget. Letade LÄNGE efter en restaurang, där vi befann oss vid hamnen, vid någon slags marknad. Till slut tog vi den enda vi såg, letade lääääänge på menyn efter något som vi trodde skulle gå att äta på det här stället som såg ut som en rysk skolmatsal. (tror jag – jag har aldrig varit i en sån, men ni fattar). Medan vi letade hann folk komma in, beställa, betala, få mat och äta på under sju minuter.
Potatis förstod vi och sneglade på en av de som satt och åt och det liknade palt! Så vi pekade på den rätten och på menyn (det inplastade lite kladdiga pappret vi höll i) och betalade väldigt lite för vår mat. När vi fick det såg det ut så här:
 

Överkokt lite halvmosad potatis, med en vit ostsås som hade skurit sig och vitkål i vinäger. Tror inte jag berättar nåt mer här. Palt hade vi i alla fall INTE beställt.

Men några av de roliga sakerna med Riga, var att vi åkte en riktig turistbuss med öppet tak, hörlurar och rundtur i stan. Lite kylslaget, så här sitter vi koncentrerade med var sin filt:

 

Vi lyckades äta gott en kväll också, på en Italiensk restaurang. Jobbet var jätteroligt då det väl var dags att prata inför konferensen och så fick vi hänga med på kvällen till en restaurang som låg högt uppe på ett tak, mitt i stan. Väldigt vackert!

och en vacker byggnad, som vi passerade när vi promenerade till Radisson hotell, där vi skulle jobba.

Så visst - Riga är värt ett besök. Men kanske mer påläst så man vet vart man ska gå och INTE gå. Vad man ska undvika och vilka typiska turistfällor det finns. Men jag säger bara att Frankrike har aldrig varit vackrare och vänligare än efter tre dagar i Riga.

 

Och medan jag sitter här och bloggar har jag ätit en massa fikon. Så jag är glad att jag inte behöver hämta ut papper i morgon hos någon tant....

God natt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: