ivarsdotter.blogg.se - Åsa Ivarsdotter. Norrländsk gammal komiker, med långt mellan jobben...

Lugna tider

Jag tycker själv att jag har haft det väldigt lugnt sen i julas. Men när jag tittar på foton i mobilen (fotar vad jag gör för att jag har så jävla dåligt minne) bara från senaste veckan så ser jag ju att jag faktiskt gjort en del. Även om det är mycket roliga saker! Jag håller på att utforska hur det är att göra saker utan att känna att jag måste prestera. Utan istället göra det för att det är kul, meningsfullt, bidrar till andra osv. Det är svårt att veta skillnaden när jag äkta och ärligt gör det utifrån lust istället för utifrån "att vara duktig". Så kanske jag tränar på att vara lat helt enkelt.

En del i detta utforskande är att jag går på Framnäs på konstlinjen. Det är väldigt roligt än så länge och jag försöker leka så mycket som möjligt. Här hemma, t.ex, använder jag lika gärna händerna istället för penslar. Man kan säga att jag har fått gröna fingrar!

Tänk att pyssla på med färger, lera, gips, ståltråd, osv. utan att det ska måsta bli nånting! För ett år sen hade jag tyckt att det hade varit värdelöst. Slöseri med tid. Oeffektivt. Meningslöst. Idag sitter jag där och rullar lera mellan händerna och njuter av att känna lugnet. Och Monica Goossens är en helt fantastiskt inspirerande lärare med tålamod och närvaro och humor. Jag är så glad att jag valde att gå Framnäs just nu!

Nåväl. Jag ska ju också betala räkningar, så jag har jobbat också... Måndagkväll i Roknäs för att presentera min föreställning "Personligt Persson" med Riksteatern och Norrbottensteatern. Tisdag en sväng till Luleå för ett möte med min f.d chef på SVT, men hon blev sjuk och ställde in. Så jag fick några timmar på stan istället och ett besök hos Naprapaten Olivia Bramberg. Till lunch åt jag sushi. Jag älskar sushi, har ätit det runt om i världen när jag har rest, senast i Monaco. (även om favorithaket finns på söder i Sthlm) Men den här dagen måste det ha varit nåt fel på sushin... jag började må illa på eftermiddan. Och det höll i sig hela natten och dagen efter. Och dagen efter skulle jag åka till Arjeplog på gig.

Jag förbannade fisken och låg i sängen ända tills det var dags att åka.(ja, jag var upp och fixade till mig mellan varven, men fick inte i mig någon mat). Sen bar det iväg norrut. Tur jag hade trevligt sällskap och vackra vägar.

Nåväl. Man ska väl inte ha så mycket skitsnack på en offentlig blogg, men jag kan säga att jag klarade resan tur och retur med nöd och näppe! Lite knäsvag på scenen. Inte av nervositet (tyvärr så är jag sällan nervös nuförtiden) men av att jag inte ätit på drygt ett dygn...

Torsdag hade vi fransk afton. Mina systrar, min dotter och en väninna kom till mig och så lagade vi fransk mat och drack franska viner. Gött! Anka kommer att bli en ny favoriträtt! Och jag mådde bra!

Här kan man tro att vi samlats vid maten. Men det har vi inte...

Utan alla tittade på de figurer vi hade gjort i lera. Av varandra. En liten lerklump att klämma fast på tummen och sedan forma den som satt till vänster om dig. Vi skrattade så vi grät...!!

Det här är min favorit, min syster Anita som har avbildat min andra syster Mona (en glad skit!):

och det här är Kerstin som avbildat mig...! Jag ser lite "skrövlig" ut va:-)

Fredag fyllde brorsan år och det var ett lugnt kalas där (nu har jag använt ordet lugnt flera gånger. Jag minns det för jag får alltid tänka efter så jag inte skiver lungt. I min hjärna är det samma sak, men jag förstår att rättstavningsfaschisterna är störda. I och för sig har de säkert lämnat den här sidan för längesen då...)

Sen var det lördag och dags för Bodens Näringslivsgala. På Western Farm. Monica kom till mig redan vid 11.00 och vi repeterade kvällens "special-sydda" program. Här står konferencieren Rickard och repteterar, och Linda Isaksson på Heta Hyttan hade gjort priserna. Vackra i glas förstås... So far so good...

Ni som har Facebook eller läser min kollega Monicas blogg, har redan läst om vår serie: "Utsvultna i logen" så jag ska inte ta det igen. Men jag säger bara... en Åsa som borde haft mat vid 16.00 är inte att leka med vid 22.00. Jag har varit på Bygdegårdar långt in i västerbottens inland som haft bättre hand om artisterna än vad dessa arrangörer hade. Och vi hade en överenskommelse att vi skulle få mat. Konstigt att de inte hade mat till två till, när 300 gäster var proppmätta...?? Försökte göra ett gott jobb ändå, men min hjärna liksom kopplar ner när det blir så där.

Här var klockan "bara" 20.00 och vi kunde göra en rolig grej av vår hunger. Vi lekte oss igenom väntan...

Illamående (igen!) och trött åkte jag hemåt (eller Monica körde tack och lov) och försökte att bara äta en halv häst när jag kom hem! Sov dåligt och hade huvudvärk hela söndan. Men sen var det bara att rycka upp sig och äta (!) och åka iväg på ett av Bygdegårds-jobben. Hemma i byn! Här i Böle.

Så här ser inbjudan ut:

Och här är jag och Rickard, en av gästerna fotade oss innan vi började!

Det blev en magisk kväll. Fullsatt, varmt och bra flyt i prat/sång.

Sen blev det då äntligen måndag och vilodag!

Har några bilder från veckan innan som jag också vill "klämma in"...så för att visa upp en lite bättre sida av mig själv (baksidan.. ha ha!) så visar jag hur fin jag var i håret när jag kom från Sax och Masin och Mió Evanne, förra veckan. (synd att jag inte får till det lika snyggt själv:-)

Det höll i sig (håret alltså. Eller frisyren) till dagen efter då vi gick på Alvargalan, jag och Monica. En slags firmafest. När man är ensam på firman får man slå sig ihop med andra företagare och partaja. En ledig (!) helkväll i Skellefteå, typ Näringslivets dag. (Som i Boden fast med mat) Jag har sett en hel del sådana tillställningar och jobbat på många. Det finns en del kvar att önska av Alvargalan också. Med tanke på att biljetten kostade 1350 kr plus moms! Då vill man åtminstone se dem som är på scen, eller hur? Ljuset och scenen var under all kritik. Men men... med några gin och tonic så glömmer man det mesta! Jag hade en riktigt rolig kväll. Min "peak" var faktiskt ett telefonsamtal där personen som ringde sjöng för mig! Tänk vad lite "riktad" musik kan göra en glad!

Här är jag och Monica lite på sniskan!

(lyckas inte vända bildjävlen åt rätt håll!)

nu då...??

Så som ni ser (om ni lägger huvudet på sned) går det inte någon nöd på mig. Kanske tyckte livet att lite matförgiftning och oproffsiga arrangörer skulle göra så att jag inte äter allt jag ser... ha ha!

Nu ser jag fram emot helgen och jobb/ledighet i Umeå!

Ps. Alma är i löpen och till salu...