What's another year...?

Av någon märklig anledning gick jag in på bloggen idag. Och ser att det är precis ett år sen jag skrev sist! Tänker så många gånger att jag har så mycket att säga här, men har valt att snacka "Live" istället. 
Oj, vilket år!
Jag har blivit mormor och farmor! Här är mormor och Judith Irene Steggo, född 16/3 2017:
 
 
 
 
Och här är farmor och och Hedvig Åsa Maria Persson, född 28/6 2017:
 
 
Ett hus är rivet och ett nytt står snart på plats! Här är första hemmagjorda ritningen:-)
 
 
Vi har varit på Mauritius, i Tyskland, på Malta, till Göteborg och Stockholm med världens bästa företag. Utbildning och teamwork på hög nivå!
 
 

En resa

Ett långt-och-längesen-sist-inlägg, här på bloggen som idag handlar om olika sorters framgång. 

Olof Röhlander skriver i hans "Veckans peptalk" om att unna andra framgång, som börjar så här:
"Jag kom att tänka på en sak häromdagen. Jag hade precis fått ett positivt besked och började fundera på vilka jag kunde berätta detta för utan att de skulle bli missunsamma eller tolka det som onödigt skryt. Då insåg jag att ett verkligt mått på personlig mognad är hur mycket du unnar andra framgång. ..."

(Hela texten här:)
http://www.anpdm.com/newsletterweb/444558417342445A4772444559/41425F437443445C457847465B4071

Härmed unnar jag, och firar med alla som gjort och gör "karriär", både själsligt, yrkesmässigt, fysiskt eller mentalt. För "framgång" syns inte alltid på utsidan. 
Några kvinnor jag tänker spontant på är:

Mona Ivarsdotter, min modiga, ärliga härliga syster, som aldrig låter "surdegar" ligga och växa. Som jag alltid kan lita på och där inget sopas under mattan, trots att det ibland vore bekvämast:) hon har även övervunnit motståndet hon tidigare haft mot män, och bor nu ihop med en härlig Lasse. 
Förstås är alla mina syskon på min "framgångslista" 💕

Mina barn givetvis... och just nu min dotter Linda-Marie som i dagarna ska vara i kontakt med urkraften i sig själv och föda ett barn❤ tala om framgång...! 

Nina-Kristina Berglund som vågar satsa allt i en bransch där det finns enormt motstånd från "jättar" och där hennes djupa kunskap ibland ifrågasätts av etablissemanget. Och där "för mycket" engagemang och själ & hjärta, väcker misstankar och missunnsamhet av traditionella "anti-tanter" :)

Jag tänker också på Christina Skoog som förverkligat en storslagen dröm som gynnar så många i vår lilla landsända, och som givetvis hyllas men som också möts av hinder och kritik.. 

Och så tänker jag på Monica Lindgren som så modigt berättat om nåt viktigt på riktigt, i föreställningen "Lyckligare nu" där nåt sjukt och jobbigt blivit ljust och framgångsrikt på många plan!

Och på Birgitta Östlund som valde den alternativa vägen - vitaminer istället för mediciner - som visade sig vara en framgångsväg, fysiskt, mentalt och själsligt! ...så levnadsglad och positiv människa, trots hennes stora förluster i livet. Och trots att hennes framgångar provocerar några..;)

 Min egen framgång firar jag stort med några. Men just nu är min framgång att jag numera kan släppa oro/tankar och slippa älta det som varit. Eller det som ska komma. Och så har jag börjat tro på min egen inneboende kraft och det är otroligt befriande och det skapar så många vackra ringar på vattnet! 

Så kom ihåg att fira och uppskatta det som är bra i livet - "det du ger din uppmärksamhet växer" :)

Varför är vitaminer provocerande??

 
Vad jag stoppar i mig har blivit en del av mitt liv. Förut åt jag det som var närmast till hands och brydde mig inte speciellt. Socker var min favorit. 
Men så hände nåt.. Som fick mig att börja förändra, lära och nyfiket utforska. 
(Läs mer om cellReset längre ned här i bloggen)

Idag är det färgglad mat, kosttillskott och lite kött ibland. Viltkött äter jag gärna. 
Och massor av självrespekt/självkänsla på köpet. Lyssnar. Försöker förstå vad min smarta kropp säger till mig. 
 
Om jag har ont i huvudet har jag inte brist på alvedon. Kanske vatten? Vila?
 
Om jag har ont i knäna kanske jag inte saknar medicin mot artros, kanske min kropp bär på för många kilon. 
 
Om jag har ont i magen har jag inte brist på Losec, utan kanske behöver fråga mig om jag behöver stressa mindre, äta annorlunda, eller förändra något i mitt liv?
 
Om jag är deprimerad behöver jag kolla hur min tarm mår? (Det där låter säkert konstigt, men en bra mage ger ett bra mående. Serotonin tillverkas tydligen där;)
 
Om jag är trött behöver jag vila/näring istället för kaffe?
 
 
Inspirerad av Åse Borgeryds krönika i PT:
 
Åse - så bra skrivet! 
 
Så självklart i många länder, men i Sverige som en skiljelinje mellan traditionell och alternativ vård. Jag gillar båda ❤️ !! Överlevde tack vare läkarvetenskapen och blev "levandes" och frisk med alternativ behandling!
 
När "vetenskaparna" tror att ALLT botas med kemikalier och piller, ser jag människor omkring mig (inkl mig själv) som blir friska av naturliga antioxidanter och minskad stress, kärlek och omtanke. Att ge kroppen näring istället för gift känns logiskt för mig och jag kommer aldrig att förstå motståndet det väcker i andra. Eller hur det kan vara kontraproduktivt. 
Om du är sjuk behöver du "båda sidorna". Äter du medicin behöver du ännu mer antioxidanter som tar hand om de fria syreradikaler/gifter som skapas då. För att balansera upp...
 
Folk kan stoppa i sig vad skit som helst -mat, piller, nikotin, men då det kommer till vitaminer ska det ifrågasättas. 
(Inte alla förstås!)
 
Nåväl. Nu är det lördag och här ska promenerad och lagas glad mat!
 
Hepp!

Kontraster

Det har varit kontrasternas vecka. Från leriga vägar mellan Nattavaara och Gällivare, till privatkonsert med Tomas Ledin. 
Nu på väg hem. Längtar efter sömn och Ola och Alma och Valter och lugnet. Utan inbördes ordning. 
Men innan det blir helg, en Hälsoträff ikväll med "vitamin-gänget" för att fylla på energi!

Lite bilder får sammanfatta dagarna...

Det är långt mellan jobben:


Pianist i förgrunden och Dundret i bakgrunden:

En glad skit i förgrunden och en stor artist i bakgrunden:



Långt bort...

Och nära...

Och roliga...



Närbild (med fri tolkning) :


Och lite större perspektiv..

Och en längtansbild...



Storstädning av kroppen!

 
Nu har så många frågat "Men vad har du gjort??" och syftat på hur pigg jag ser ut. Tack säger jag och berättar lite mer här:
 
 Jag har ju varit väldigt sjuk. Och när man är sjukskriven så har man tid att tänka. Jag hade ätit så mycket mediciner och fått massor av blod och kände mig redo för en "städning" av kroppen. Det här var i höstas alltså.
Det skulle jag ha gjort för länge sen! - Vem vet...kanske jag sluppit att bli sjuk då?? Nåväl här kommer det jag gjort iaf:
 
Jag har kört en kur som heter cellReset - en reningskur för kroppen, Inte fasta, inte nåt självplågeri utan 28 dagar med väldigt ren mat (4 ggr per dag) och rena kryddor och massor av goda vitamindrycker och mineraler för att boosta upp kroppen med antioxidanter. Testat av läkare och vetenskapsmän och med produkter som funnits i 23 år på marknaden. (Flera som tävlar idrott på elitnivå använder också produkterna, alltså dopingtestat!)
 
Skulle säga - utan tvekan - att det är den bästa "kur" jag kört i hela mitt liv. 
Och då har jag prövat många.
Den här gången med coach från Piteå, utbildad näringsterapeut och som jobbat med hälsa i över 20 år. Support som jag aldrig upplevt tidigare! Vi har dessutom varit vänner i många år, jag och Kristina, så jag har full tillit till henne. Skulle inte våga rekommendera det här om jag inte haft tillgång till hennes erfarenhet och andra vänners upplevelser, som gjort samma kur som mig. Alla har mått superbra!
 
Folk gillar ju "före-och-efter"-bilder. Jag gillar före och efter-känslan! Fast jag lägger ändå några bilder här nere. Det är inte så många kilon minus, men en massa slaggprodukter mindre, som gör att man ändå ser piggare ut och känner sig lättare! Så jag skulle säga att jag är glad och pigg, istället för seg i hjärnan och trött och låg.
 
Jag är snart nere på noll med mediciner. Jag fortsättar att tillsätta vitaminer (tillverkade efter läkemedelsstandard) i naturlig och lättupptaglig form istället. 
Och jag har hittat ett sätt att fortsätta må bra. Ett verktyg så enkelt att använda! 
 
Jag skulle säga att det är en ctrl+alt+delete, fast för cellerna. När cellerna ska förnya sig, så gör den ju en kopia av sig själv. "Och när du gör som du alltid har gjort kommer det att bli som det alltid har blivit". Men så gör man nåt annorlunda - man ger kroppen cellnäring och tar bort gifter - och vips, så förnyar sig cellen fast i en bättre variant än vad den var tidigare. (väldigt enkelt beskrivet:-)
 
Och för er som gillar själslig "ro" - så är det här en inre resa också. Det är som om stress rinner ut ur systemet samtidigt som cellerna renas.
 
Det här är en kur som är så mycket mer än att gå ner i vikt, men som förstås är en bra bonus för många.
Största vinsten är måendet!
 
Ni vet då känslan av LIV i kroppen och massor av energi till att leva det här som vi kallar livet!
 
Jag körde min kur i november och har trots jul, utlandssemester, korvgrillning m.m. inte gått upp ett hekto. Det härliga med den här kuren är att ämnesomsättningen kommer igång och det verkar hålla i sig!
 
Så nu tänkte jag köra en vårstädning igen. Roligare att göra i grupp. Vill du hänga på?? Det tar en dryg vecka innan man har alla produkter på plats från det man beställer, så jag tänkte göra det nästa vecka.
 
i grupp betyder alltså att vi gör en grupp på FB eller mail och stöttar och peppar varandra. Jag har alla papper och min coach, Kristina finns alltid i bakgrunden som bistår med stöd om det behövs. Plus att jag känner flera som gjort kuren och gärna stöttar också.
 
Själva "RESAN" med sig själv och cellReset:en, den gör man försås själv! Det här är en kur för dig som bestämt dig att ta eget ansvar över ditt liv och ditt mående! 
 
maila eller ring/sms:a mig isf! Så berättar jag mer.
 
asa - @- asaivarsdotter.se eller nollsjunoll-Trehundratolv8809
 
 
En bild med uppsatt hår, före och efter CellReset:
 
 
 
En lite närmare bild med lite make-up, före och efter CellReset:
 
och en helt osminkad bild, före och efter CellReset:
 
 
 
 

Mera sammanfattning

Fortsätter där jag slutade: Bröllopet som var väldigt trevligt!
 
och Mió Evanne som gjort mitt hår: Coolt va??
 
 
 
 
2015 var ju det fantastiska året som jag blev mormor. Se så fin dopklänning Mona hade stickat åt Valter. Och så en närbild på underverket!
 
 
Lite slumpmässigt valda bilder från sommaren: Rickard och Anna-Lotta Larsson under invigningen av Stadsberget, mitt i vår spelperiod på Karlbergsteatern.
 
...som här syns på bild. Och i SVT blev det ett litet inslag. Nyheten var att det skulle vara en midnattssolsföreställning. Rolig idé men inte så mkt folk som kom på just den kvällen. Men totalt sett blev årets uppsättning "Ljuva 60-tal" en höjdare. Närmare 3000 besökare!
 
Här firar vi premiären på Bishop Arms och läser recensioner på nätet sent på kvällen. Riktigt rolig läsning!
Här är Assar och Stefan glada!
 
En konsert med Festspelen hann jag med också. Här är det soundcheck med Euforia. Fast hon heter inte så:-)
 
 
och lunch med gänget som fick stor uppmärksamhet på stans restaurang. Servitrisen blev lite starstrucked av Loreen:-)
 
 
Och en massa gig på havsbadet under vår/sommar 2015 hanns också med. Här med vikarierande pianist Emil Henriksson, en duktig kille som sen åkte söderut "hemåt";
 
Men sen kom då perioden av sjukdom. 
Den 17/8 opererades jag på Sunderby Sjukhus. En ganska "enkel" operation. Men sen blev det komplikationer. Efter tre veckor på sjukhus, fem liter nytt blod och massor av mediciner fick jag äntligen åka hem och börja min resa tillbaka till livet.
 
 
...sju och en halv månader senare sitter jag nu här och förundas över allt jag varit med om.
Nu är jag sambo. Ola har flyttat upp från Umeå och vi har firat ett år tillsammans. Magi!
Valter har fyllt ett år.
Jag har blivit frisk med bl.a vitaminterapi.
Det är april och jag jobbar heltid igen. Just nu med hälsa, humor, teater och vanliga gig som Företagsfrukostar, bygdegårdar med Rickard och Stora Nolia.
 
Och försöker hitta balansen i livet igen!
 
 
 

Nystart

Dags att skaka liv igen i bloggen. Just nu bara för min egen skull så jag kan sortera i allt som hänt senaste tiden. Kanske för att senare titta tillbaka och förstå.
 
Semestern med Ola var bra med bilsemester till Gotland, Malung och Övertorneå. Fast egentligen vilade jag inte så mycket som jag kanske skulle ha gjort. För jag hade en deadline för ett "sommarprat" som skulle spelas in dagen efter vi kom hem från Malung. Så jag skrev och skrev. Det slutade i ett "Summertalk" som blev en podd på P-town. Det går att lyssna på: http://p-town.se/summer-talks-1-asa-ivarsdotter/
 
 
Och så skulle jag medverka i Piteås egna "Allsång med Anders Lundin", och det var väldigt roligt, men tog förstås sin förberedelsetid. Hade förberett mig med typ tre alternativ, för att känna in stämningen och stunden. Valde det jag trodde mest på och det gick hem (Torgny Lindgren...s okända syster Dagny Lindgrens prosa). Där dök även Belinda Bengtsson upp och filmades och fick enorma antal klick på facebook:
https://www.facebook.com/dansarochler/videos/10153370368726620/?pnref=story 
 
Men här allsång alltså med sjävaste Lundin. Roligt!
 
Lite ledighet och mys med familjen också, här på café Pensionatet:
 
och några riktigt svarta dagar med en mycket sjuk syster... som jag har valt att inte ta upp här och nu.
 
En golfkurs och några golflektioner med min egen "PRO" - Ola. Även Simon och Jenny testade:
 
Sen skulle jag själv hålla i allsång, den här gången på Hägnan i Luleå med Hep Stars som dragplåster. Tur det för vädret var som det brukade den här sommaren...
 
Svenne bakifrån:
 
och så de här två godingarna: Britta och Magnus:
 
Sen bussresa ner till Umeå, här tyckte jag att solen ändå sken på mig:
(men hemma hade det varit katastrof med ett syskonbarnbarn som dog vid födseln. Så egentligen var jag nog rätt sliten vid den här tidpunkten)
 
och väl framme i Umeå var det jobb i 8 dagar på Stora Nolia. Många goa minnen därifrån. Laga mat med Gustav Trädgårdh:
 
Ta hand om logen och artisterna:
 
Smaka på blommor (det lite flummigare inslaget...)
 
och så superbokningen Samuel Hallelujah Ljungbladh:
 
Bästa tekniken och teknikerna från USTAB:
 
och så den "märkliga" upplevelsen med låtsasinstrument och singback med "Cotton Eye Joe". Bar omkring stolar och ordnade växel och kaffe mer än jag var konferencier för det här gänget i a f:-)
Konstig bild, men väldigt trevliga människor. Just här påminner han om USTABs egen Acke:
 
Så vinka hej då till Nolia och dra norrut:
 
 
...och direkt kasta sig in i årets stora happening: Bröllop mellan Simon och Jenny! Den här bilden tog jag bara med mobilen och jag tycker den är så vacker! Detta vackra par!
 
Några till:
 
 
 och sen då...? Så levde de lyckliga i alla sina dagar <3
 
Fast sen...blev jag sjuk. Det får nästa inlägg handla om.... kanske.
 
 
 

Överkalix

Jag är i Olas hemtrakter och blir presenterad för släkten. Det är många att hålla reda på och jag slocknade som ett litet barn på kvällen. (Den här bilden från vår semestervecka på Gotland. Han måste ju roa sig med nåt medan jag sover.)

Undrar just om jag alltid ser så där sur ut när jag är avslappnad...?!

Nåväl. Ett besök i Överkalix innehöll både roligheter och äckligheter. Det äckliga först:

Min hund. Alma. Här oskyldigt mysigt vilandes innan vi åkte in till "byn" och gick ut på promenad. Och vid älvkanten brukar hon ju få bada, så lika oskyldigt släppte jag iväg henne. Vad jag inte visste var att någon lämnat en typ gädda i vassen. Som legat där lääänge. Och vem hittade den och rullade sig i det som var kvar av den...?!
Alltså...hur det luktade måste jag lämna oskrivet för jag har inte ord för det.  Men resten av dagen har bestått i att hitta nåt som tar bort liklukt. 
För att ta oss "hem" (Till Olas syster och en dusch) så var jag tvungen att ta bort det värsta i älvvattnet, för att ens kunna ta in henne i bilen. 

Nåväl. Nu är hon klippt och duschad. Och jag ska ta en bastu. 
Men vi hann med "roligheter" också! En fika på det anrika "Brännvalls"

Och Ola hittade snyggaste kostymen på klädaffären Engströms! Vi har letat kostym på många ställen i Sverige, men så fanns den på en märkesbutik i Överkalix! Vi ska ju på bröllop snart... Min sons:)

Här är Ola och hans fina syster Maj-Britt:)


Fina både enskilt och tillsammans!

Hej Prestation!

Oj vad längesen jag skrev här. 
Men nu bubblar det!

”Hej Prestationskrav! Hej då Kreativitet!”, skrev jag i förrgår på Facebook. Nu ska jag utveckla det…

Känner någon igen sig? Om prestationsångest? Jag får skratta åt mig själv ibland:-) Som nu, när jag ska skriva det här inlägget, så tänker jag att jag inte borde… Mitt motto är "If you have a problem, face it - don´t Facebook it!". Men samtidigt så tänker jag inte så om andra, som skriver om sina tillkortakommanden eller problem. Jag tycker att de är modiga och vågar stå för att allt i livet inte är perfekt. Så varför skulle inte jag??

 

Den här helgen har varit så intensiv och då måste jag ibland ”formulera” mig. Hemska nyheter om en 17 åring flicka i Kinnekulle, som aldrig kom hem, berör mig djupt. Den sista i Lattjo-lajban-lådan-gänget har nu gjort sällskap med de andra i fem myror är fler…mina stora inspirationskällor.

Glamour på jobbet med långklänning, lunch med Loreen, akutgig på en buss och nya texter som ska pluggas in. 

 
 
 
 

Prinsbröllop med alldeles fantastiske Samuel Ljungblahd som sjöng utgångsmusiken som gick rakt in i mitt hjärta (Tack SVT play). (Å tänk att jag fick sjunga med honom i apri i år, på Müllers bils invigningsfest i Piteå. Galet!)

 

En vän som till slut berättar om hur hon just tagit sig ur ett destruktivt förhållande och jag känner sån empati.

Min egen nyfunna kärlek som bara växer sig starkare för varje dag. Till mitt barnbarn Valter och till min kärbo Ola. När väl kärleken kommer in i livet så kommer det som en strid ström! The law of attraction.

 
 
 
 
 

Det är så mycket plus och minus och jag är trött, tacksam och så jäkla glad att jag får leva! Och livet är bara en viss tid. Jag har förbrukat snart 50 år av den tiden, och ingen vet hur länge det är kvar. 40 dagar eller 40 år? Trots att ibland tror att jordaxeln tydligen går genom mitt arsle, så pågår livet för fullt runt omkring! Kärlek, sorg, möten, cancer, tider att passa, skilsmässor, matlagning, gräsklippning, sjukdomar, middagar, vänner, konflikter och fan vet allt…

 

Men nu till prestationsångesten, höll nästan på att komma ur spår där...

 Många kanske tror att jag bara lattjar runt och att allt kommer spontant på scenen och att allt bara är kul. Så är det inte… Skriva, kasta, skriva om, skriva igen, radera och skriva nytt. Ja, visst gillar jag att improvisera och lattja i stunden, men utan ett manus, utan tankar innan, utan formuleringar och förberedelser, så kan jag inte improvisera. Ju större plattform jag har att stå på, desto enklare är det att gå till kanten och leka. Har jag ingen plattform blir det bara obehagligt att hela tiden stå på kanten. Så vad vill jag ha sagt med det? Ja, att jag visst lattjar ibland, men långt ifrån alltid! Ofta är det mycket arbete inför mina jobb. Igår, på Festspelens fina invigningskonsert, stod jag ibland mitt på den stadiga plattformen och ibland var jag så långt ut på kanten att jag tänkte ”oj” mitt i en berättelse. Några meningar hade jag pluggat 100 gånger och andra meningar skapades just i den stunden. Precis som jag ville ha det. Närvarande, tryggt och ändå med en känsla av enkelhet. (Oh, där är jag till gränsen till övermodig va?)

 

Prestation. Det eviga inre arbetet, med mig själv, pågår för fullt. Självkänsla är en färskvara och inte beroende på hur många applåder eller klappar på axeln jag får. Utan känslan för mig själv. Själv – känsla. Är jag bra som jag är, utan jobb, utan prestationer? Är jag bra när jag bara ÄR…? Ger jag mig själv omtanke och näring som jag gör med de jag älskar? Är jag lika snäll med mig själv som med de i min närhet?

 
 

Jag måste ibland berätta för mig själv att oavsett vad jag gör på jobbet så finns det alltid viktigare saker i världen!! Jag måste också påminna mig om att jag blir älskad oavsett vad som händer på jobbet.

När dåliga tankar som att jag inte duger, att jag inte är nog bra, att jag måste PRODUCERA - när de kommer, så försvinner all glädje och lust till mitt annars så fantastiska jobb. Och då längtar jag tills jag är pensionär. Eller åtminstone efter en ledig helg J. Min kärbo spelar golf i helgen. Brädad av en boll. Bara det kan ju få en kvinna att deppa ihop… Ska jag ta nåt om hormoner och väder när jag ändå är i gång??? Haha! Nej, jag ska inte gå dit den här gången. Jag ska bara vara så galet tacksam för allt som funkar i mitt liv. Och det är faktiskt det mesta.

Tack alla fina människor som jag får omge mig med!

 

(Du ser. Jag fick till det. Än en gång. Prestationsdjävulen i mig är död! För den här gången.)

 

 

Gott nytt år!

Firade in nya året på Restaurang Truluck´s med gamla vänner:
 
och nya vänner:
 
och hamnade på scen (konstigt va?)
 
blev fotad av Rune:
 
som tog betydligt bättre bilder än mig... Den här tog han på "fredagsdrinken" förra veckan utan att jag visste om det:
 
 
Firade i alla fall självaste 12-slaget med spanska traditioner som att äta 12 vindruvor, en för varje slag, lite bubbel och fyrverkerier förstås. Massor med folk vid kulturhuset (och fortfarande usla bilder)
 
och jag blev lite på lyset
 
eller ska man säga suddig
 
 
Hur som helst hade vi en bra dag. Sen har vi vilat i två dagar. Hann även med en målarkurs en dag före nyåret:
 
 
Härlig miljö att måla i! Tack Anette!
Jag fortsätter i samma takt, alltså i väldigt lugn takt, 
 

Torra fakta

Igår blev det inte så mkt till blogg. Men så idag gick det att ladda upp lite bilder. Som vanligt bara tagna med mobilen, men det får duga i denna något torftiga blogg.
På tal om torrt, så är här en närbild på sandstranden som jag pratade om igår. Ja, ni fattar själva hur lite det händer här, när jag lägger ut bilder på sand...:-)
 
Men den var vacker och skimrande och nästan svart. Vi är ju på en vulkanö, så mycket är svart häromkring. Dock inte mitt humör! Det är ljust i sinnet och det är skönt! Vi skulle ta en selfie (eller we-fie om man är två va?) och det var så jäkla ljust och så är jag ju inte så smart fotograf. Men den här bjuder jag på:
 
här vandrar Anette och jag mot Los Gigantes
 
och här såg vi hur det såg ut UNDER vägen där bl.a bussarna gick.
 
Nåja, det verkade hålla iaf. Mera vyer:
 
 
En bra dag med långa promenader och fina upplevelser blev det igår.
 
Idag började vi med att meditera och sen tog jag en långpromenad, som avslutades med en eftermiddag på stranden. Dock inget bad idag. Jag ägnade mig åt att tänka långa tankar. Tänka färdigt utan avbrott. Det ryms mycket i en liten hjärna.
 
 
 

Los Gigantos

Så var det dags för en utflykt. Vi tog bussen i morse till Los Gigantes, eller vi klev av i Puerto de Santiago och tog en promenad efter kusten till Los Gigantes. Mycket trevlig dag! Det första som mötte oss var en "svart" sandstrand. Läckert!
 
Efter en gigantiskt promenad kom vi till det sedvanliga. Mat och dryck. En häftig utsikt från restaurangen, men usel mat.
 
Bytte restaurang och tog en god italiensk kaffe på nästa ställe iställe. Anettes tjuvknäppta knäppa kort:-)
 
 Och här skulle det följa en ström med fantastiska bilder från vackra vyer. Men i helvete att det går att ladda upp bilder här.
Nåväl. Kanske bloggen tycker jag ska vila den med.... Kanske återkommer med fler bilder vid annan uppkoppling.
over and out.
 
 
 
 
 

Uppladdad och goa gubbar!

 
Hej hopp! Idag känner jag mig piggare och börjar "ladda upp" batterierna, som var nästan tomma när jag kom hit.  Sover som en stock nu och än så länge har det inte blivit några sena kvällar.
Och idag gick det också bättre att ladda upp bilder. Så här kommer gårdagens:
(julstjärnan på Anettes terass, fick symbolisera det traditionella idag. Annars var det inte mkt till tradition igår på julafton. Skönt!)
Liiite sliiiten ser jag ut - men skyller det på att det är så ljust här! Ovant med så mycket sol för en ljusskygg norrlänning.. hrmmmm.. 
 
I går på självaste julafton, gick vi till en bar som hette Scandi och där var det dukat långbord. Ett gäng svenskar som bor här nere träffades och några är vänner till Anette.
och nåt försök till en svensk jultallrik åt vi:-) 
Sen gick vi vidare, hamnade på en bar och där blev det Sangria, som sagt. Och Cava. Lite bubblig blev jag nog allt. Inte bara i magen:-) Vackert väder som ni ser, trots Calima (lite disigt, men otroligt varma vindar. Nu kl. 18.30 ikväll är det 25 grader)
 
Sen vidare för att äta (igen, ja det var inte mkt till mat på jultallriken och timmarna bara rusar iväg när man har trevligt) Så våran "jullunch" blev från kl. 13 till efter 22... så kan det gå när man får vara spontan! 
 
Och här är några bilder som jag missade att publicera från den 23/12. Då var det mingelparty på stranden med allsång och picknick.
och jag fick äta jordgubbar..! (jag är inte arg, bara övertaggad!)
 
 
Jag hänger med på det mesta här nere, även om det mest är glada pensionärer och "rullisar" vi umgås med:-) Inga snygga spanjorer hänger runtomkring oss i klasar. Inte ens i spridda skurar. Men vi nöjer oss med goa gubbar (röda!) som synes:-) 
 
Idag har jag varit på en långpromenad uppe på berget igen. Sen en promenad till en strand mot  Las Americas, där det var mer i lä (annars blev man sandblästrad pga dagens hårda vind). Lugn dag som snart ska avslutas med en middag här hemma på terassen. Livet är lugnt. Jag är lugn. Filisoferar på min nya show mellan varven som ska handla om skam.... 
 
Vad skäms du för?
 
 
 
 
 
 

Grön, vit, röd jul?

En grön jul kan betyda så många olika saker. Här är det inte en vit jul i alla fall:-) När vi handlade mat häromdagen var det en grön jul:
 
ja, det här ser bra ut va?! Vi äter nyttigt hemma, men idag på julafton har vi ägnat åt oss allt annat än en grön jul. Ej heller en vit jul. Snarare en röd jul:
 
Sangria med massor med frukt. Jodå, lite frosseri får jag nog allt tåla:-) Jultallriken vi åt tillsammans på ett svenskt ställe, den är inte värd att fotas... några stackars sillbitar och tre köttbullar och något som skulle likna skinka. Det styrde vi upp till kvällen: scjatååbriaand. Jäklar vilken portion. Vi tog "doggybag" och har minst ett mål mat till...
 
 
Vi tyckte det började luta lite på kvällen, men det var bara Anettes drink som lutade. Vi var stadiga som fan.
 
 och där gav uppladdningen upp. På bilderna alltså...
Jag hade massor av fina bilder, men då får vi hoppas på bättre "kontakt" i morgon.
 
 

Dopparedan i Teneriffa

Nu har jag "landat" här på Teneriffa. Inte bara fysiskt utan själsligen också :-) Igår kväll slocknade jag 21.30 och sov till 08.30 i morse! Med ett avbrott för en aria som grannen sjöng kl. 03.30...just då inte så kul. Idag lite roligare att tänka på. Han måste ha haft roligt i alla fall, för han sjöng för full hals!

Jag gillar ju att bada, så både igår och idag har jag tagit ett dopp och simmat lite. Anette fångade mig på bild på  Playa de las vistas. Kan man säga att det är dopparedan då??? Jag ägnar inte många tankar åt att det är jul just nu och njuter av det!

 

Hon lagade också en god middag igår till oss. Räkor till förrätt och en god lokal fisk till varmrätt. Givetvis lite Cava till det. Tur man inte har tendenser att dricka för mycket, för när en cava kostar 13 kr så skulle man lätt kunna bli alkoholist om man bodde här. Nu står den flaskan kvar i kylen sen igår och det är bara taget ett par glas… men kanske jobbar vi på den en liten stund ikväll också. Det är lite mingel och ”förfest” till julen ikväll nere vid stranden och vi ska träffa några av Anettes vänner som också bor här på vintrarna.

 

Hann med lite shopping idag också. Solhatt och strandmadrass bättrade på min turistlook. Jag har jobbat länge för att se ut så här. Fattas bara magväska och kamera nu...

Kände mig ovanligt pigg imorse, så jag tog en tur upp på berget Chayofita, som ligger precis där Anette bor. Inget stort berg, mer en jättestor kulle. Bra motion och härlig utsikt. Det är tydligen "Calima" på gång, då det är disigt i luften (ändå varmt) 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Calima
 
 
I motljuset såg de andra morgon-motionärerna ut som små prickar bara:
 
Lite annorlunda promenadstråk jämfört med skogen i Böle....
 
 
Nu en liten siesta, en dusch och iväg på lite mingel, som sagt...
 

 

Resdag och stora C

 När jag vaknade kl: 5 i morse och drömde att jag hade försovit mig och att bagaget var utsatt för en översvämning, så tänkte jag att det var lika bra att stiga upp. Väckaren skulle ändå ringa 05.30. Och hostan hade hållit mig vaken till klockan 2, så jag var rädd för att somna om och komma in i djupsömnen.

Jag är specialist på att ta lång tid på mig på morgonen. Tycker att det tar längre och längre tid att vakna. Sen ÄR jag trött också. Efter en otroligt intensiv höst och en förkylning (som på beställning?) efter sista föreställningen, så har jag haft svårt att varva ner sista tiden. Svårt att slappna av och vila. När jag gjort det har det bara varit oro och omtanke. ”Vi” i familjen drabbats av stora djävulska C.

C som kräver gifter för att övervinnas. Gifter som förstör annat. Fuck cancer! Jag håller alla tummar och tår som finns, jag ber till alla gudar jag känner till, skickar positiva helande tankar till denna person. Sen försöker jag att inte ge näring åt C, utan istället fokusera på allt annat som är friskt och fungerar! ”Det du ger din uppmärksamhet, växer” brukar jag säga. Så om friskhet ska växa, bör vi fokusera på det som är friskt!

 Som tur var har den här personen kvar sitt humör och jag kan med min sjuka, morbida humor, få bearbeta det här med kärlek, skratt och tårar. I en opåverkbar blandning. Ibland full av hopp och tillförsikt. Ibland drabbad av tanken att vi alla ska dö. Nån gång. Men idag vill jag ha fullt upp med att leva! Och idag har jag rest till Teneriffa! Åkte 08.15 hemifrån och klev in i Anettes lägenhet vid midnatt. Trött och galet nöjd!

 

Hann inte ens säga hej till Svenne (Anettes man) på Arlanda. Han kom med planet jag åkte ner med. Jag hade tänkt säga att jag skulle ner och ”hålla ställningarna” tills han kom tillbaka. Men det lät ju lite sjukt. Nåväl.

 

En snabb tillbakablick på helgen: Jag tillbringade fredagskvällen som ”Häng-around” till Thomas Deutgen på Pite Havsbad, där han arrangerade en kväll med Lasse Stefanz. Ja, vad ska man säga. Ett fenomen helt klart som jag tycker att man ska uppleva själv. Jag ska inte vara dömande, utan njöt av att se människors glädje och hänförelse. Ungefär som att se de som är så där redigt religiösa och nöjda med allt. Man skulle vilja uppleva gemenskapen, men kan inte ta till sig ”budskapet” så att säga.

 

Thomas har med glimten i ögat,  kallat mig sin ”dödsfiende”, när jag fick jobbet som programledare för SVT´s Eftersnack i konkurrens med bl.a honom. Men så här sju år senare kan man ju förstå att jag drog det kortaste strået. Det har ju gått väldigt bra för honom med hans karriär i bl.a. dansbandskampen. Att jobba med Peter Settman är ju en våt dröm för en annan… Nåväl, vad är väl en bal på slottet? Eller en dans på havsbadet... Kanske alldeles underbar?

 

Jag får erkänna att jag smet iväg runt midnatt (som askungen?) och nöjt av en skön hotellsäng, tv-tittande och en påse morötter. Minimorötter färdigskalade i påse alltså!  Lät nyttigt va? Ja, ja! och så lite jordnötsringar.

 

Lördagen som skulle ägnas åt packning…..men först åkte jag och tittade till stugan på Renön. Hämtade Alma. Promenerade i den vita vackra skogen. Fick besök av syster och svåger. Lämnade Alma. Åt middag hos en annan syster och svåger. Vägde mig och dog nästan. (Det är min dotter och inte jag som är gravid måste jag berätta för mig själv!) Hem och packade. Fick besök av ännu en syster. Vägde även bagaget och konstaterade att jag fick packa om. Körde hem henne (hon bor på samma gård) och gick och la mig. Kan kort konstatera att mitt bagage är tungt, men jag har ett lättsamt liv!

 Hade tänkt lägga in bilder men det strular med uppkopplingen så här första kvällen. Och min egen energi...

vi hörs!

Slutet av 2014

 
Nu är det dags att rycka upp sig och försöka sammanfatta 2014. Det ska jag göra nästa vecka, i en solstol på Teneriffa. Så jag ber att få återkomma med rapporter från ett fantastiskt år och med planer på ett spännande kommande år!
 
En bild från ett vintrigt Renön...
 
 
och från ett somrigt Antibes:
 

Hem

Så var resan till Antibes avslutad. För den här gången. Har redan bokat ny biljett hit i september:) hann inte allt jag hade tänkt göra, då det alltid är mer jobb än man tror. Så nästa gång blir det lite mer ledigt och nån fler utflykt. Tar med mig dottern då också <3.   Här en bild från ifjol...

Jag och Margit hann snabbt uppdatera oss igår kväll om både huset, livet och kärleken. Eller avsaknaden av kärlek. Låter ju grymt hör jag ...jag menar en relation! Kärlek har vi ju massor av i våra stora familjer! Och kärlek bland vänner. Men ni fattar....

Det var lättare att avhandla huset: "slut dammsugarpåsar", "slut bläck i skrivaren", "slut kaffe" (som måste inhandlas i Nice..!) ..."och diskmaskinen gav upp igår", "utebelysningen måste fixas" osv. Hon lär inte bli sysslolös trots att det är mindre folk i huset nu...
Tänk att allt yttre, praktiskt arbete är så mycket enklare att handskas med än det inre arbetet!  Kanske är det därför folk (inkl jag själv) jobbar så mycket...?!

Nåväl, allt har rullat på bra med resandet, trots att jag suttit bredvid småbarn på bägge flygen och att anslutningsflyget var bokat liiiite tight. Så jag fick springa mellan terminalerna. Nä nu överdrev jag....jag sprang inte. Jag gick fort.  (Ni som känner mig vet att jag inte kan springa.)

Blev hämtad på flyget av Simon och Jenny och dessutom bjuden på mat hos dem! Sen anslöt Linda-Marie och Thomas och jag bjöd på chokladcroissanter som jag släpat på hela dagen. Inhandlade i morse på Rue Sade. Gött!

Kom hem till stugan och gick ett varv och andades in frisk luft. Som vanligt: borta bra men hemma bäst!



Kritisk

Idag har jag nästan tränat. Eller varit nära träning i alla fall.

Ett par av gästerna hade varit ute på en joggingrunda och avslutade med övningar uppe på terassen. Alltså träning.
På terassen där jag redan satt och åt middag (mitt vita ben som matchar det beiga kaklet, syns i nederkant på fotot ovan.)

Eller middag...mer försenad lunch. Jo, den här dagen rann iväg också, nya gäster som kom, handling (det går mkt mat nu med många gäster) och fortsatt sökande efter de där jävla dammsugarpåsarna. Även om det går mycket lättare att söka nu när jag vet vad jag ska fråga efter. Och ja, ja…! Jag råkade hamna på nån favoritbutik och shoppa lite idag också. Det är lätt hänt här...

Nåväl, det var en rätt märklig upplevelse att sitta och äta körsbär och se på när folk gör armhävningar och situps. Min inre självkritiker tog sig nya uttryck. Jag tycker mig ha "tämjt" den rösten inne mig rätt hyfsat och tänker allt som oftast att jag är bra som jag är! Men här i Frankrike i allmänhet och idag i synnerhet, har jag haft en volymknapp, ställt på högsta, och tyckt till om allt och alla. Bara inne i huvudet så klart.
•hur tänkte den där människan, när den klädde sig i morse?
•Vet hon inte att celluliter syns när man har vita tights i syntetmaterial?
•Vilken ful frisyr!
•Hur de låter mot sina barn! Skärp Er!
•Oj, vad trött och tärd du såg ut…
•jaha, här har vi en smygalkoholist..
•Vet du vad en deo kan göra för din doft?!
•Hmm han har säkert tandläkarskräck. 
*Tigga med en cigg i munnen..? Tror du jag vill bidra med pengar till ditt beroende?!
•Men kan man inte bjuda på ett leende ens när jag handlar?
• och så vidare..,

Märkligt att det ryms nåt annat i huvudet idag. Tur att inte alla dagar är såna här. Men kanske har ni tänkt så nån gång också?! Men tack och lov, för det mesta surrar det glada tankar i huvvet. Kanske jag skulle behöva lite ledigt...?!

Fläckar

En dag som inte innehållit så mycket mer än städning, mat och handling. Min första frukostgäst ville ha frukost före 08, vilket innebär att jag steg upp 06.30. Sen behagade den sista att trilla in runt halv tio. Vilket gjorde att jag hade frukostbestyr i fyra timmar innan jag var klar. Sen städning av rum, då det kom fler gäster idag.  Sen ett nytt försök på dammsugarpåsar och jag tror jag har löst det nu! Måste bara "klippa till" den lite. Håller tummarna!
Sen fick jag sitta och vänta på tvätt-leverans, som kom senare än lovat. Men det var nödvändigt. Inte ett enda påslakan kvar. Det är sånt som kan stressa en B&B-värdinna. Utan sängkläder går det ju inte att hyra ut rum! Och häromdagen då det regnade, blev det lite extrajobb, då det regnat in och blött ner några sängkläder. Jo, det var regn. Ibland är ju blöta fläckar på sängkläderna nåt helt annat i hotellbranschen under semestertider. Eller säkert under alla tider på året.. Nä nu byter jag ämne. Mina barn läser ju det här också.

Fast liiite kopplar jag ihop nästa stycke med ovanstående.
Jag såg ett par på stranden idag (jo jag hann dit mellan 17 och 18. Ett dopp och sen ett avsnitt av Sommar i P1 med Timbuktu i lurarna. Lyssnarvärt!) 



Ja, det är klart man ser par på stranden, hela tiden. Men just det här paret måste ha varit mycket…upplustade, av varandra… man vet inte riktigt säkert vad som hände där under badhandduken och parasollet. Sen på väg hem såg jag ett par duvor som hade lite kurr-kurr. Men när jag sen kom in i köket och såg att t.om bananflugorna jobbade på att föröka sig, så tänkte jag att någon försöker säga mig något! Vad ska jag inte spekulera högt i.

Nä, nu ska jag faktiskt göra mig snygg och gå ut i kvällen. Utan kofta, strosa runt,, äta en bit mat och trivas med tillvaron. Lämnar min kille hemma. Mr fläkt: