ivarsdotter.blogg.se

Tror att rubriker med ”elände” säljer mer än bara lättsamma nyheter på bloggen. Min dåliga PMS dag (inlägget från igår) hade rekordmånga läsare. Men nu gillar jag ju att skriva med en liten twist… som ni vet :-)

Men ibland kommer det nya läsare och en person tyckte jag skulle sluta gråta. Jag läste min blogg igen och INGENSTANS stod det att jag var ledsen och grät. Kanske läser män ordet ”PMS” och kopplar direkt ihop det med att gråta. Nåja, spela roll. Grinat har jag gjort mycket i mina dagar. Brukar säga att det är en bra dag om man har fått gråta lite. Då har man i alla fall inte varit ”avstängd” (smajl-gubbe)

Det är ovanligt med egen tid här nere i Antibes. Men idag hade jag en helt egen ledig dag! Det är nästan så lyxigt så man vet inte vad man ska göra (mitt i högsäsongen har vi en dag utan gäster?! Nåväl, inget att oroa sig över, för i morgon börjar det om igen och när Cia är tillbaka på måndag är det i princip fullt hus!)

Gästerna som bodde här ville ha tidig frukost, för de skulle åka bil långt idag. Så kl. 06 var jag uppe och igång och redan vid 08.00 i morse var jag ”klar” med frukosten. De som åkte var i alla fall ett ungt par från Europa, som var trevliga, men hade många ”så-här-är-det”. T.ex att de bara åt ägg på söndagar och tyckte jag var mycket märklig när jag frågade om de ville ha ägg VARJE morgon. Och tyckte det var konstigt att vi serverade ost på morgonen, det skulle man ju äta på kvällen. Och tyckte att vi skulle polisanmäla sophämtarna som började jobba före 07.00, för att de förde sånt oväsen och väckte befolkningen. Och att det var bara han som var chaufför när de körde bil genom Europa, för han var…man….!! Grrrr… På alla mina frågor om ”Varför” hade de inga svar. Bara ”så är det”. Nu är jag ju en artig värdinna, så jag började inte agitera mot ungdomarna. Men nog får man lust att ställa fler frågor, som gör att de börjar tänka själva!

Nåväl – Sen satt jag länge själv och åt frukost och spelade Bo Kaspers högt. Såg på små klipp på YouTube och när det är barn och hundar blir jag alltid berörd. En ägare som återförenades med sin hund som varit bortsprungen i sju månader…. Fatta?! Så det var tur att jag var själv, på tal om att gråta!

Sen packade jag en liten matsäck och drog iväg. Hade fått tips både från Carola, men också av Anita och Rolf som varit här mycket, om fina stränder lite längre västerut. Förbi Cannes och vidare mot Theoule Sur Mer. (Nästan ”mitt emellan” Nice och St Tropez, men vid närmare googling ligger det 4.5 mil från Nice och 6,5 mil från Saint Tropez)

Det var så vackert där! Önskade att man kunde fota samtidigt som man körde...(men det går ju inte - jag är ju kvinna) (OBS! Ironi från tidigare i texten)

Hade kollat på nätet innan och "de l Áiguille", lite söder om Theoule, skulle visst vara jättefint med olika sorters stränder. Mer och mindre lättillgängliga. Någon strand dit man kunde gå med barn och någon där man skulle vara en erfaren klättrare för att ta sig till... jag tänkte att jag håller mig till "barn-avdelningen" idag.

 

(har jag varit singel för länge när jag ser symboler i allt..?)

 

Vyn lockade i alla fall till att fortsätta gå!

 

Om jag tyckte det var jobbigt att gå, så tänkte jag på dem som GJORT dessa naturtrappor en gång i tiden

Och där låg en strand! Men hur jag än letade så hittade jag ingen nedgång till den.

Så jag fortsatte...(alltså jag går ju neråt. Men vänder mig om och fotar trapporna när jag gått nedför dem. Jaja, det där fattade ni säkert)

och en till liten "hemlig" vik...

och här verkade det finnas en sandstrand... men hur tog man sig dit?

 

Jag gick vidare och det var många val. Höger, vänster, lite uppåt, mest nedåt...

Men till slut så kom jag fram till denna lilla pärla:

Så där åt jag min medhavda lunch och låg och myste ett tag. Men Cia, min parasollbärare, var ju inte med (kan inte köra moppe och ha parasollet som sticker ut, så det håller Cia när vi åker tillsammans)  så därför blev det bara en kort stund. Jag är ju en som bara ligger i skuggan jag. Eller solar efter 18.00, då det är svalare. Här var det VARMT som i en gryta. Så det var bara att "knalla iväg" (som vi säger om att gå - är det svenska eller dialekt?) uppåt igen. Skulle räkna stegen men tappade räkningen efter 170. PHU, säger jag bara! Svettig, men glad hoppade jag på Scootern igen och åkte "ner" till byn och åt lunch nummer två (då var ju kl. över 16 och det räknas väl som middag hemma) .... och så hade jag ju faktiskt ansträngt mig. Man får vara försiktig så man  inte laddar ordentligt efter träning...hrmmmm... 

 

Sen åkte jag motorvägen hem. Det gick bra, men det ska jag inte göra om. Kändes mycket farligare än de små vägarna nere vid havet. Dessutom kom jag till en vägtull med en ICKE engelsktalande farbror i luckan. Och jag kom fan inte på vad "katrö-vä-diss" betydde med en bilkö bakom mig, fast jag egentligen vet. Det betydde 90 cent och jag hade pengarna i ett fack i en väska, i ryggsäcken, i packboxen bak på moppen. Han pratade oavbrutet medan jag febrilt letade fram ett 1 Euro-mynt! Han verkade irriterad. Jag förstår inte . Kanske hade han PMS.

 

Så när jag var i bekanta trakter igen, så var kl. 18.00 och jag kunde sola:-) La mig på favoritstranden just nu i Juan Les Pins (uttalas med min enkla franska: Sjuaan la Päään) och det var mycket folk. Helger är det alltid mer folk på stränderna, men just den här är det alltid lite lugnare på:

 

Jag la mig på rygg och inte vet jag, men någon snarkade väldigt väldigt nära mig. Och nästa gång jag tittade upp var det bara jag och duvorna kvar. Eller de hann flyga iväg innan jag fick upp kameran, nyvaken som jag var...

 

 

Åkte hem, duschade och tyckte det var lite strävt när jag torkade mig. Jodå, jag har solat till mig ett linne.

Jag som tyckte att jag hade smörjt in mig överallt...

Nåväl, det känns bra och en skön dag är snart slut. Det är lördag, fullt med folk och music här ute på torget och jag ska krypa ner i sängen och läsa en bok. Jo, jag vet att jag är tråkig. Men.. Me, myself and I, börjar trivas riktigt bra tillsammans!

Och vet ni vad...?! I morgon har jag sovmorgon!

 

 Det som igår var: ”Men vilka snygga skor! De ska jag unna mig – perfekta att ha när man springer så mycket som jag gör i trappor. Typ sköna som foppa, men mycket snyggare. Ganska dyra men det är jag värd!”

Det är idag: ”Aj, satan. Vattenblåsa. Jävla Hallux Vallgus. Kärring. Fortsätt gå i dina vanliga skor med inlägg. Pensionär. En dagslön åt helvete”

Jag tänker att jag ska blogga varje kväll. Men vips så är klockan midnatt och jag väljer (moget, klokt och lite halvtråkigt) att gå och lägga mig istället.

Det har hänt så mycket sen sist jag bloggade.

Vi har börjat ”beta av” (varför heter det beta egentligen? Beta som i blockerare. Beta som i dataspråk. Beta som i sockerbeta…?) äh, beta av, eller bocka av saker på vår lista. "Saker vi vill göra innan vi åker hem från Frankrike". En av punkterna blev: Ligga på en betalstrand. Annars ligger vi givetvis mest på allmänna stränder och trängs med lokalbefolkningen och mestadels turister förstås (vi är ju varken eller) Men så en söndag för en dryg vecka sedan bestämde vi oss för att ta eftermiddagen ledigt och lyxa till det på en strand med solsängar, parasoll och service. Ja, vad ska man säga. För de pengar vi betalade fick vi givetvis ligga skönt (nä, ingen fräck koppling där) och äta gott. Men med den notan, då vi checkade ut så bestämde vi att detta fick vara både första och sista gången. Vi kan köpa många solstolar för de pengarna.

Men det var god mat! Så här nöjd var Cia:

Sen har Cia´s väninnor varit här några dagar och då hann vi med en tur till Cannes där damerna ville äta skaldjursplatå. Jag vill mest kräkas när de sätter i sig ostron. Råa. De ser ut som en slemklump. En vanställd clitoris. En albino mördarsnigel. Och det åt dem. Och ja, de påstod att det var gott. Jag tog kött och potatis. Kusinen från landet.

Här lite suddiga kort. Inte för att damerna var suddiga, men det var mörkt på kvällen på terassen och några slängde kläderna direkt!

I huset har också Anki och Roger från Luleå varit. Anki var en av gästerna när jag gjorde audition som programledare för Talkshowen ”Eftersnack” i Luleå för sex år sedan. (också god vän med "Vargen", alltså min dåvarande chef. Och inte magikern "Vargen" för Er som är från Piteå). Vi fick prata om detta och skratta åt ”eländet”… minns bara detaljer själv (stressad situation) men Anki tror att hon har kvar DVD:n med programmet på. Har jag tur kanske jag får se det där ”pilotprogrammet” någon gång! Ska ses själv med stora skämskudden framför mig!

De var förresten sådana där ljuvliga gäster, som man bara vill behålla. Hela sommaren. Ni vet den där typen av männsikor som man bara vill hänga med för att de verkar så … äkta. Här är Anki. Roger fastnade på bild också, men från Absinth bar. Och jag vill inte lägga ut den bilden utan att fråga. Den var också suddig. Och Roger har en karriär att tänka på. :-)

En av kvällarna drog vi ihop Cia´s gäng, Anki och Roger och våra nyfunna vänner Anita och Rolf. (det är Anita som syns samtala bakom ryggen på mig, på bilden alltså!) En liten sittning på terassen innan, där Ulrica plötsligt ställer sig upp och börjar sjunga för oss. Jag minns inte vad hon sjöng, men jag minns tonerna. Helen Sjöholm, släng dig i väggen (inte så hårt, men ändå!) Det var så vackert!! Stämningen, människorna som blev hänförda, rösten och miljön uppe på taket. Jag fick akut pollenallergi och det tog en stund att återhämta sig. Tänkte direkt att jag vill gifta mig, så hon kan sjunga på mitt bröllop! (nu har vi ju bara den lilla detaljen att det saknas en villig man också. Och passande, kanske ska tilläggas) www.ulrikabeijer.se om ni vill se alla strängar denna vackra kvinna har på sin lyra.

Här är för övrigt gänget som gick ut:

Efter en stund på terassen gick vi hela gänget och åt en numera mytomspunnen rätt: Crispy Porc. Jodå. Vi frälste några fler.. Kvällen avslutades på Absinth Bar och alla hattarna...

En av dagarna var jag och Ulrica ut på en Scooter-tur, runt Cap d´Antibes och avslutade med en kaffe i den lilla glasblåsar-byn Biot. Gick även in i kyrkan och tände ett ljus för mina saknade.

En till punkt på listan betade vi av en kväll i Juan Les Pins. Dricka en Bellini på Fitzgerald bar, i det kända hotellet Belle Rives. Vi har nu gjort det. Även Hemmingway gjorde det, his way.

Veckan gick och givetvis hinner vi med att jobba också! Ibland lite för mycket och för ambitiöst, men vi har bestämt att det SKA vara fint här hela tiden. Och ”fint” tar tid. Men nu har vi ju varit två som skött en persons jobb, vilket inneburit mer fritid (och halv lön. Som inte tål Bellini´s på Belle Rives, men va fan!)

Sen hade vi ju fina Carola på besök! Kvinnan jag skrivit förut om, som hjälpt oss i stort och smått ända sen i frebruari med att komma igång här. Hon har alltså jobbat här för två år sendan. Hon var på en några dagars tur här nere på Rivieran och vi fick ett kort och intensivt besök! Hon hyrde en moppe och vi drog iväg till Saint Paul de Vence. Äntligen! Jag har velat åka dit hela sommaren, men det har liksom inte blivit av. ÅH, så glad jag är att hon ”lurade” iväg oss! Vilken underbar liten by uppe i bergen!!

 

Hattar verkar vara centralt i sommar:

och så här glada var vi (särskilt jag?!) över att få träffa Carola "live" och bara suga åt oss av all hennes kunskap!

Lite shopping, lite utsikt, lite lunch, lite tjuv-kikande på de rika människorna som åt på Colombe d´Or.

 

Ett besök av Lena Endre (ja, här händer de mest märkliga saker) som plingade på och ville se hur vi hade det. Hon känner de som äger huset. Det hade ju suttit fint med ett "duckface" här, men den här suddiga får duga)

Ja, så kom ju fler pitebor till husets också. Faktiskt kvinnan som delade ut Piteå Kommuns Kulturstipendium till mig för ett antal år sen, under en av mina ”Scenkvällar” som jag då gjorde. Hon är alltså kulturnämndens ordförande. Hon och hennes dotter. Glada och trevliga och livsnjutande kvinnor! Jag önskar att jag får åka med mina barn på semester när jag blir pensionär! Här längst fram till frukosten en av morgnarna:

Och Ni som är uppmärksamma (och pitebor?!) ser att Kicki är med på fotot. Den här gången kom hon med TVÅ väninnor. Första gången någon kommit två gånger! (hit alltså. Den här sommaren. Annars händer det säkert rätt ofta). Måste vara ett bra betyg. Att hon dessutom själv äger ett hotell och att hon bokat ett rum i September ...(till hennes dotter som fyller år) måste vi tolka som att det är ett underbart ställe att vara på! Att umgås, att äta, att skratta och bara vara. Och det kunde dessa damer. Frukosten som skulle vara i en timme, blev oftast två. Härliga samtal runt bordet!

Här en middag med damerna. Nina, Kicki, Petra, Carola och Cia:

 

Sen har jag Skype:at med min son och fått roliga nyheter! Det är så härligt när det går bra för ens barn. Det värmer liksom ända in i hjärteroten. Om nu hjärtat har en rot:-) Lycka!!

 

Nu har alla åkt hem. Kvar är jag och ett par från tyskland. Jag har sovit middag. Ska städa ur rummen och lyssna på "sommar" i P1 och bara vara.

 

Avslutar med att skicka en bild från havet. Satt här igår kväll och lyssnade då Kristian Gidlund sommarpratade. Stark upplevelse. Givetvis går tankarna till piteås musiker Stefan i Euskefeurat, som just gått bort i cancer. Fan.

Det gäller att leva medans man lever. Vi hörs mina vänner...