Hemma!

Även om jag just nu inte har något eget hem, så känns det som att komma hem när man kommer till Piteå. Tillbringar nu några dagar i stugan utan uppkoppling, el och rinnande vatten. Men med otroligt hög mysfaktor!

Kategori:

På väg hem

Bloggar från mobilen i luften (Norwegian med wi-fi ombord) så det kan bli lite hejsan-hoppsan idag ...

Jag hade önskat att jag lämnat över till Cia och allt var "klart" innan jag åkte hem för jobb/semester idag.

Men efter nästan en månad i huset så inser jag att det aldrig blir riktigt klart. Det finns ALLTID något att göra i ett stort hus. Tyvärr åkte jag iväg innan vi hann fixa kaffemaskinen, varmvattenproblemet, mobiltelefonbytet, en mailserver med nån bugg, och ett lås som måste bytas till ett av rummen, kollat försäkringspapper till moppen och en programmering till ett kodlås. Fått ordning på ett krångligt kvitto till en resebyrå i Grekland. Kortterminalinstallation och luftkonditioneringsinstallation (långt ord. Säkert dyrt också)
Och så hade jag tänkt rengöra ugnen, storstäda köket, handla hem mängder med vatten och toapapper/förbrukningsmtrl. Ta tag i att administrera Tripadvisor, Rue Sades egen Facebooksida
Med mera... Med Mera...

Men jag vet att Cia får en period nästa vecka där det är mindre gäster (på både gott och ont) och där kanske sånt här "pyssel" hinns med.
Och en del kan jag ju hjälpa till med digitalt på distans. Och vissa saker får vänta helt enkelt!! Ibland måste man bara få plana ut och ligga och duga på en strand också!

Den "goda" känslan jag åker hem med är nöjda kunder! Fantastiska ord i gästboken, mail från de som bott hos oss och nästan 100% av alla som checkar ut vill kramas. (Även damen från USA som flyttade ut pga att rummet var mindre än hennes garderob). Det gör man väl inte på hotell, va? Kramas alltså. Så jag ser det som att gästerna känner sig "som hemma" (om man nu trivs hemma vill säga) och de märker inte av nåt av våra "måsten" - förutom varmvattnet i duschen då, men det är ett nytt problem som säkert är snabbt ordnat. Lika snabbt som man duschar i kallvatten...

Som sagt - kul med glada gäster. Vi har mycket att tacka Sanna och Roffe för, som äger detta vackra ställe, och som så frikostigt låter oss och gästerna bo i deras vackra franska hem. Men också Carola som hjälpt oss så otroligt mycket! Carola som jobbade här för två år sen och satte sin prägel här. En lyxig, varm och proffsig prägel:) folk frågar efter henne fortfarande, så vi har mycket att leva upp till - om man får tro chefens ord...
Sen har Carola haft hand om bokningssystemet- hjärtat i verksamheten - hela vintern och har nu lärt upp oss och supportat oss sen i mars, men nu är hennes uppdrag slutfört och hon har med varm hand överlämnat till oss och vi ska nu klara oss själva...och vi saknar dig redan Carola! Fast vi aldrig träffats mer än över mail och Skype ..!! Kom hit å hälsa på vettja!! Fast inte nu direkt för just nu är jag på väg hem.

Sista natten i huset blev ojämn. Har ännu inte vant mig vid det ständiga partyt utanför fönstret. Och då är det lågsäsong än. Känner mig som kusinen från landet ibland och undrar när folk sover och hur mycket de dricker egentligen. Och uppskattar regniga nätter då det är lugnare. Eller så är det bara så att jag har kommit till den åldern då en god natts sömn och en bra mage, är mer uppskattat än en partykväll. (Lät lite tragiskt.. eller tråkigt kanske. Men jag KAN ha kul jag med!)

Nu landar jag snart i Stockholm och ska träffa älsklingen min som fyller 22 idag!! Sen mot Luleå där Mona hämtar oss. Och sen... mot stugan. Dotter, systrar, och min hund, och en öppen eld...
Detta har jag längtat hela vintern till. Jag ska beskriva den och dess stämning och historia senare. Där finns ingen ström, så vi ser när jag når civilisationen igen!
Åtminstone en natt utan partyljud i öronen blir det:)

Kategori:

Centeral Intelligence Agency

Hon åker som ett litet jojo mellan Hudiksvall och Antibes, men nu är hon tillbaka. Hon med smeknamnet som kan förknippas med agenter och poliser (Cia som uttalas "Sia" och inte "Kia" som en del tror). Men CIA är ju också en förkortning på Central Intelligence Agency (CIA). Men idag var jag inte så intelligent...
 
Vi blev stoppade av polisen på Scootern på väg hem från flyget. Jodå, jag hade alla papper som man skulle ha i ordning, men tydligen fattades det något...
 Men så plötsligt så kunde jag nästan ingen engelska. Och den franska polisen kunde inte svenska. Så de gav nog upp tror jag . Fast vi var väldigt artiga och trevliga ändå. ("Agent 00xx) stod det på hans bricka. Solbränd, lång, muskulös (jo, jag vet! Det låter desperat, men va faaaan...)
 
På tal om det. Igår kom en gäst. Som ni vet så döljer jag deras identiteter med att "hitta på" lite olika nationaliteter och kännetecken, så alla ska få bo här med hög integritet (förutom de jag fotar och lägger ut på Facebook:-)
Vi kallar honom för Mr Greek, för i Grekland finns många gudar och mytologi. Han var fast och fin (ja, i handslaget alltså) och som hämtad från en reklambroschyr om hårprodukter. Eller tandkräm. Frääääsch, trots att han kom direkt från en lång resa. Enda (?!) problemet är att jag blev "tant Åsa". Kan man drabbas av gum-sjuka, såsom jag brukar säga om de män som skaffar sig yngre kvinnor?? Gubbsjuka alltså?. Någon sa att man kunde ta sin egen ålder, delat i två, plus sju... så var det ingen fara. Med snabb huvudräkning så vore alltså 30 år ok.
 
Måste fråga hur gammal han är. Eller förresten - det spelar ingen roll - jag åker ändå hem i morgon och överlämnar "problemet" till Cia - den intelligenta!
 
Jag åker alltså hem och firar min dotter som fyller 22 år!  Här är hon, i lite olika färger men lika älskad i alla kulörer!
 
och min son som vi firar lite i efterskott som nyss fyllde 24. Min älskade solstråle!
 
 
Och så ska jag ju jobba lite förstås.. Underhålla, föreläsa och showa. Piteå, Luleå, Skellefteå, Lycksele. Sen åker jag ner och blir ett med Antibes igen!
 
Nu en "Välkommen-tillbaka-middag" med Cia och en "Hej-då-middag" för mig och syster. Vi går till vårt favorithak och äter Crispy Porc. (våran chef lurade oss första dagarna här och nu är det ett måste minst en gång i veckan...!) Men jag får nöja mig med pitepalt och surströmming under kommande veckor hemma då. Det går nog an det också... (mums!!)
 
På återhörande!
 
P.S Vi klarade oss undan böter, fängelse och piskstraff från polisen. D.S

Piteå åkte hem

När man har vänner på besök i huset så blir det mer disk (de köper vin och ost och choklad och...) och det blir mer prat och skratt också! Och när de skulle åka hem i morse så ville första gänget ha frukost kl. 06.30. Om jag inte älskade hela bunten hade jag sagt nej :-)
 
Se så mätta och glada de ser ut kl. 07 när de åkte! (att se mätt ut kanske inte är nån komplimang om man har nojjor, men de här godingarna är mina vänner, så de fattar!) Pyschan, Mari, Bryggmans kap och Bryggman själv. Ni berikade mina dagar här i Antibes! Tack för Calvadosen och Välkomna tillbaka!!
 
(Mari som för övrigt hade sin väska på Rhodos hela helgen eftersom de på Luleå Airport - ((varför heter det inte Kallax??)) inte kunde skilja på Stockholm och Rhodos.)
 
 
Bara en timme senare var det dags att vinka av nästa gäng pite-bor. Man tror man känner folk, men numera vet jag också att Sara jobbar med Micke, trots /tack vare att de varit tillsammans i 17 år (och ser så unga ut?!) och jag vet att Per fått sitt pellets-lass levererat till min kusin, hans namne. Och att Grethe gärna dokumenterar det mesta med sin kamera. Otroligt härliga möten, samtal och människor. Tack för att ni bidrog till denna härliga stämning i huset i helgen!
 
 
Efter de åkt, så gick jag faktiskt och la mig en liten stund, så skönt! Då jag vaknade var kl. bara halv tio och då hade syrran börjat städa rummen. Men då gav jag henne ledigt (!) tänk att hon är här på sin semester och jobbar frivilligt. Det är syskonkärlek det! Så hon gick ut och utforskade stan själv.
Efter jag fixat klart i huset, så möttes vi upp och åt en sen lunch tillsammans... i SOLEN! Så fantastiskt härligt efter intensivt regnande!
 
Och sen drog vi iväg med Scootern en sväng runt Cap d´Antibes och mot Juan Le Pain. Här på väg...
 
 
Men där blåste det så mycket att vi var tvugna att gå in i affärer...
 
Just i den här affären handlade vi knappt nåt... (ghaaahaahaaa...! Jag borde bli komiker som är så jävla fyndig)
Eftersom stormen kom till byn, så återvände vi hem igen. Frossade i Crepes med Nutella (jisses vilken bomb!) och sen lite datajobb, förberedelser för nya gäster, skype-samtal med Cia för uppdatering inför veckan då vi byter plats här i Antibes (Hon kommer hit och jag åker hem och jobbar)
 
Och till sist en sen middag på lite skink-rester. Jag hade oturen att köpa lite för mycket skinka häromdagen, då jag trodde att 20 skivor skinka skulle vara lagom till ca: 10 gäster. Var bara det att skinkan var gigantisk och dessutom skuren i tjocka skivor. Handlade nog upp skink-budgeten för resten av månaden under denna helg. (Det får jag äta upp. He he)
 
Nu till det näst bästa jag vet: Soooova!
 
 
 
 
 

Fint och fult

Igår gick vi till en riktigt fin restaurang och åt mycket och gott. Tror jag räknade till åtta rätter (jag åt upp flera dagslöner i alla fall) Kul att ha testat en Guide Michelin Restaurang, men det var för stelt för min smak. Inga riktigt roliga servitörer och så kändes det som om jag var tvungen att sitta rak i ryggen och varken släppa ut magen eller min spontanitet.
 
Men min största behållning var då det kom ett sällskap där någon måste ha varit superkänd, för helt plötsligt var det stor uppmärksamhet åt det sällskapet. Men jag ser ju inte franska filmer (förutom "En oväntad vänskap" som ni måste se om ni inte har gjort det) så jag visste ju inte vem någon var. Men... de hade en hund med sig. Givetvis i smoking. Givetvis med en egen plats vid bordet. Och givetvis fick han någon gott av husse då och då.
 
Gjorde en liten "sammanfattning" av maten med en liten rolig app på telefonen (det är ju numera en klassiker. Man kan inte äta nåt utan att fota maten först. Lite sjukt faktiskt, men nu gjorde jag det ändå). Kunde inte låta bli att ha med hunden där också:
 
 
och ikväll var vi hela sällskapet tillsammans. Här härliga Grethe just innan den vackra efterrätten!
 
Blev en tidig kväll för oss - helt däckade av all mat. Livat och högljutt på torget utanför i natt, så jag var glad att vi la oss i tid, blir ändå korta nätter här:-) När jag kan franska kommer jag att veta vad alkisarna i Antibes avhandlar för ämnen hela nätter just nedanför mitt fönster.
 
I morse efter frukost hamnade männen i soffan och slappade och bläddrade i några av alla fantastiska böcker som finns här. Finns något för alla smaker.
 
 
Och under tiden planerade kvinnorna dagens utflykter. Regnet öste ner idag, så en bra dag för att utforska området, kulturen, maten osv. Mari har lärt mig massor eftersom hon varit här ca 20 gånger tidigare (inte just på Rue Sade, men i Antibes med omnejd då hennes tidigare svärfar bodde i trakterna)
 
 
Medan gästerna var ute, så blev det lite städning och handling som vanligt. Och sen faktiskt en liten power-nap. Skönt! Min syrra sover aldrig middag så hon gick och köpte blommor medan jag sov. Kan man ha det bättre?
 
Sen hade jag lovat att bjuda på en Bloody Mary till Mari. Hur kan man sätta ihop så många dåliga ingredienser och ändå få en drink som är en sån klassiker??
 
Följde sedan de rödkindade gästerna (Bloody Mary sätter igång blodcirkulationen verkar det som. Eller så var jag lite hård på tabascon) till restaurangen jag bokat bord på. Lite extra service när det är goda vänner:-)
 
Sen passade jag och syrran på att jämna ut balansen med maten - jämfört med igår. Vi delade på en pizza. Och jag kunde både släppa ut magen och spontaniteten när huset var tomt en stund. Vi såg streamad melodifestival och drack en öl. Skönt och slappt.
 
 
Men som vanligt med min virriga hjärna, så kom jag på mitt i en ledig lördagkväll..."undrar vart ludden tar vägen" efter att ha tvättat lite handdukar:
 
Jo, bilden är suddig, men luddet hittades inte. (tror att syrran skrattade när hon fotade, förstår inte varför)
 
Nu är de nog på väg hem igen gästerna och de åker redan vid 07 i morgon bitti, så jag ska försöka mig på en tidig kväll. Och kanske lära mig nåt nytt ord på franska. Via mitt sovrumsfönster.
 
 

Great Gig

Igår då jag och syrran gick på stan, tog jag ett foto på en lekpark och sa: "Ja, idag blir det inte mycket att blogga om" (för då hade vi gjort bort dagens alla "måsten" och tyckte att vi var lite lediga. Det går ju dubbelt så fort när man är två!) Då visste jag inte vad som väntade.
 
Jo, jag visste att gänget med pitebor skulla anlända, varav en av mina bästa vänner, men jag tänkte att de var trötta av resan och bara ville äta och sova. Jag borde ha vetat bättre. För i min väns vokabulär finns inte ordet "lagom". Och givetvis ville hon att jag skulle följa med ut och äta. Och med mig följer syrran självklart. Så vi var sex personer som gick till Le (eller La eller Lö) Bruolet (nåt sånt, ska bli bättre på att ta visitkort och skriva rätt om nu någon skulle få för sig att ta tips från den här bloggen) och till resten av gänget hade jag bokat bord på "Vauban", ett tips jag fått av bekanta som bor här. (och de var för övrigt sjukt nöjda idag med oxfilé med gåslever och tryffel som de åt)
 
Här är det "tjenare och goddag" i köket på Rue Sade då de två gängen - som bokat semester "oberoende" av varandra - träffas och givetvis känner den ena den andra osv (vi bor ju i Piteå - say no more)
 
 
Vi hamnar nere i källaren på (min hittills bästa) restaurang. Här doftar Tommy på en "calva"... mysig miljö och galen och rolig personal:
och så skulle vi ta några fina foton på mig och syrran. Men vi lyckades inte. Vi såg helt galna ut på vartenda ett, så vi la ner.
 
 
Sen... kom jag väl med en av de mindre smartare idéerna. "Vi går på Absint Bar". (å göuda djär som tåoken seg = pitemål för "och de galna gör som tokarna säger") Fast just då var det fantastiskt roligt! När man kommer ner i den källaren (verkar som att allt är i källaren, här i Antibes, men så är det inte. Även om det är lämpligt att sätta sina vänner utan adjektivet lagom, just i en källare) så får man börja med att ta på sig en hatt. Och min vän lagom (hon heter Mari, men vill vara anonym) gillar hattar så här är bara en av de 27 hon testade under kvällen:
Nåja, jag och hennes man var inte sämre: (och här börjar mobilkamerans begränsningar att visa sig. Kanske bra i och för sig)
 
...och sen någonstans efter den här "installationen" (som även gjorde Van Gogh galen) så steg stämningen ytterligare:
 
och så småningom kom det fram en tamburin. Och ni som känner Pyschan och vet hans intensitet som trummis, vet att det här bandet blev ungefär 100% bättre när han klev in. Ett band som för övrigt var det bästa sämsta jag hört någonsin. På sista raden i en låt lyckades jag höra vad det var för nåt "we gånna höv söm fön tönajt" - gonna have some fun tonight. I övrigt fanns det mycket att önska rent musikaliskt. Men glädjen var det inget fel på!
givetvis stängde vi stället och kvällen avslutades med att även Mari var upp på "scenen". Vad säger man... ett Great Gig? (intern piteåkommentar)
 
Så ikväll bloggar jag alltså INNAN vi går ut. Och ikväll blir det fint värre med middag på "Figuier".
och ikväll är det ju fredag!
 
 
Tur att de bara stannar över helgen. Skulle inte orka annars.
 

Piteå i Antibes!

Ett stort gäng pitebor har anlänt till detta trevliga B&B, där alla trivs på en gång! Har ikväll ätit anka i en källare (låter inte så kul - men världsklass på maten. Åja, sällskapet också!) och så har vi besökt Absint Bar.
Lägger härmed in kvällens första och sista bild hämtat från mobilkameran.
Alla foton däremellan måste jag gå igenom först.
Sista bilden får mig att tänka på Tant Grön, Popeye och Vanheden.

Den mest galna kvällen ever! Jag återkommer i ärendet, men snart dags att göra frukost. Så det är bäst att nudda kudden lite först.

Kategori:

Hej Då solen och Cia!

Idag har jag agerat flygtransfer igen och skjutsat Cia till flyget med Scootern, hon ska hem och avsluta terminen på Forsa Folkhögskola med en textilutställning som har flera tusen besökare...! Och givetvis behövs Cia där också, hon skulle nog behöva klona sig, för hon behövs här också... Du fattas mig redan... ! (och så spär jag på storyn, för de som fortfarande är tveksamma om min egentliga läggning. "Är hon kär i Cia" eller är detta bara en dimridå igen? Nåväl, ni som funderar kanske behöver skaffa er ett intresse.)
Och med Cia åkte solen...Tur jag hade värmande sällskap med min syster!
 
 
Det blev i alla fall en tur runt muren för att få en liten uppfattning om det vackra runt omkring oss! Annars var det en dag med att förbereda huset för "invasion" i helgen. Det blir fullt hus torsdag till söndag så det har laddats med mat, vatten, vin, blommor och pyntants och piffats. Så kära syster började sin "semester" med en riktig arbetsdag. Men då har vi det lite lugnare i morgon istället.
 
Så blev det en belöning ikväll då:
 
och det där med dieten, fick jag ett bra tips av Anette min kompis:
 
 
Inte mycket mer än så har hänt. Återkommer!

Förvirrad start och bra avslut!

Idag har jag haft den tjorvigaste dagen ever! (Heter det tjorvig på svenska? Eller är det ett uttryck från Piteå? Nåväl, krånglig kan man väl översätta det, men typ krånglig med "extra allt")
 
Vi pysslade på här hemma (läs: städade vår studio - den har legat längst ner på prioriteringslistan)  fram till 13 ungefär då det var dags att åka till flyget för att hämta min syster! Den här gången bestämde vi att Cia skulle få se vägen TILL flyget också på Scootern, så vi åkte båda två. Sen körde Cia hem själv och jag stannade på flygplatsen, tog emot syrran och skulle följa henne till Antibes. (ville väl verka lite världsvan, eftersom jag varit här nu i drygt två veckor).
Jättekul att ses och vi hade massor att prata om och vi surrade oss fram till bussarna (och jag undrade om det var samma  nummer TILL Nice, som det är från Nice) Ser att det är två minuter kvar och bussarna tar inte kontanter, så jag sprang till biljettkontoret och en minut innan så beställer jag biljetter. Till Nice.
 
Hoppar på bussen i absolut sista sekund och vi pratar och skrattar och har så trevligt. Och plötsligt (lika plötsligt som sandstormen kom häromdagen) så kommer jag på - mitt i en mening - att vi är på väg till Nice..! Vi skulle ju åt andra hållet!
Hur kan man vara så totalt förvirrad att man köper biljett åt fel håll..? Vet inte vad jag ska skylla på? Trött, javisst, men ändå! Men vi fick oss ett gott skratt också. Och då vi ändå var i Nice så passade jag på att köpa kaffe (jo, för här, där jag jobbar, har de inget vanligt jävla Gevalia. Nej, här är det fina grejer - så fint att det inte går att köpa i Antibes. Nespresso. Butiken var så elegant att jag hade velat klä upp mig för att gå in där. (men jag hade ju hjälm-frilla, och gympadojor eftersom vi kört moppe in. Ja, kläder givetvis också.)
Men då jag då kom ner i källaren var det "vanligt folk" där också. Och kaffe på rader i olika kulörter. Jag tog svart.
 
 
Dags att åka "hem" då. Men det var ju en bit till tåget (tänkte vara effektiva och åka tåg som går snabbare än bussen, eftersom vi nu ändå dragit syrrans packning runt halva Nice för att hitta kaffe) Så då tog vi ett annat sorts fordon till tågstationen, en cykeltaxi. Jodåsåatt...
 
ví skrattade mest hela vägen åt situationen (hur denna lilla transfer på 30 minuter från flyget, kunde sluta med kaffe-shopping-tur i Nice, helt oplanerat)
...och här bjuder jag på en av de mindre fördelaktiga fotona på mig själv.
 
Sen hamnade vi i alla fall på tågstationen och hade lite otur att det var typ 40 minuter kvar innan tåget skulle komma. Men vi satte oss och väntade. Som tur var hade vi mycket att prata om så det gick fort. Men när vi tittar igen på monitorerna, så visar det sig att tåget är "retarded" (vore vi i USA skulle jag ha blivit orolig att ett tåg kan vara typ efterbliven, men här var det försenad) i 30 minuter. Som blev nästan 45. 
 
Så túren hem från flyget tog längre tid än att resa mellan Stockholm och Nice. Nåväl, tåget var trevligt och vi såg en look-alike till vår systerdotter Carolina (jo, jag smygknäppte. Låtsades vara turist. Vilket jag iofs är, med tanke på att jag inte ens vet vart jag bor.)
 
 
Så då vi kom hem var det bara att hoppa i duschen och piffa upp sig på kvällen då vi skulle på middag med familjen Månsson på en fantastisk restaurang som bara ligger två minuter bort:
 
 
En fantastisk kväll är avslutad och ikväll kommer det inte (heller) att vara några problem att somna. God mat, vin, massor med skratt och härligt sällskap!
 
(p.s Till alla Er som trodde att jag verkligen skulle gifta mig med Cia - så måste jag göra Er besvikna. Och spoliera alla smaskiga nya rykten i Piteå)
 
Cia är en mycket god vän - men det är en man jag vill ha i mitt liv!  Då var det sagt också.
 
 

Sortering och frottering

Det blev sent igår och tidigt i morse. Sen som vanligt en intensiv dag, trots ganska få gäster, men då kunde vi ta tag i sånt som legat och väntat och som kommer att förenkla senare, t.ex städsortering (önskar att det här stället hade källsortering, men icke, här kastas allt huller om buller och miljömänniskan i mig skruvar på sig varje gång jag blandar fruktskal och plastflaskor)
Städsortering alltså - så man slipper dra onödiga saker upp och ned  för dessa trappor. Jag har som vanligt full koll på allt:
Eller så inte.
 
Kl: 11.00 ringde Radio Norrbotten och intervjuade mig i direktsändning. Jag hade nästan glömt bort det, så ca 15 sekunder före vi gick ut i sändning fick radioprofilen från P4 Norrbotten, Ann-Christine Wallner Hoppe tag på mig och det gick som vanligt bra med en proffsig journalist! Vi pratade förstås om varför jag var här och hur det var osv. Ni som läser bloggen vet mer än radiolyssnarna om jag säger så. Man får ju ändå skärpa till sig. Kan ju  inte berätta detaljer som vad som händer när man stretchar på en badstrand t.ex.
 
Sen lite fix med det trådlösa nätverket här och några ärenden på stan. Sen var vi redo för beachen igen! Jag var så trött, så jag tog ett snabbt dopp och sen small jag av på handduken. Ingen risk för att bränna sig för klockan hade hunnit bli 16.00 innan jag strandade likt en säl på rivierans sand.
Sen säger Cia att jag snarkat ..! (ligga på rygg, efter flera dagars hårt arbete, lite nattsudd och vin, kan resultera i både snarkning med öppen mun och lite dreggel om man har otur)  Men jag tror henne naturligtvis inte. Jag sover alltid tyst och vackert som en liten prinsessa och mina fisar luktar alltid smultron. (och allt jag säger och skriver är naturligtvis alltid med sanningen överensstämmande.)
 
Sen fick vi fint besök från Villa Asmondée (www.villaasmondee.se) fast en i familjen är väl mer känd från annat än från att vara delägare i ett litet pensionat (eller vad man nu ska kalla det.. de hyr ut små studios här i Antibes i alla fall). Claes och Cia är bekanta från teatervärlden. Här med dotter och fru:
 
 
Ja, är det inte Henning Mankell är det Claes Månsson. Den där Cia hon rör sig bland gräddan. (och jag följer med som en liten mellanmjölksblandning men är så nöjd ändå!) Så imorgon ska vi hälsa på och se hur de har det på sitt lilla pensionat.
Men innan dess ska jag hämta syster yster på flyget! Hon har tyvärr för stor packning för att åka Scooter, men Cia skjutsar mig till flyget och jag åker buss tillbaka och guidar oss "hem".
 
Vi skulle på stand-up ikväll (inte på franska, men väl på engelska)  men annat roligt kom emellan och så kom vi på att vi var hungriga (igen!) så vi gick ut och åt istället. Nåt litet bara:
 
Vi har ju ändå en diet att tänka på.. hrm....Och trappor att springa i (så det kan vara bra att ladda lite)
 
Och här vinkar familjen Månsson när de går. Det gör jag med. Finner icke mer inspiration denna kväll. Men får be att återkomma!
 
(Det kommer att bli många trappbilder i sommar, men den är ju så vacker den här vyn)
 
 
 

Somliga straffar Gud direkt

Alltså klockan är snart ett på natten och jag ska ju upp och göra frukost till gästerna snart! Men ett snabbt inlägg måste jag bara hinna med!
Det vanliga jobbet gjorde vi extremt effektivt för det var strålande sol ute och vi ville ju iväg ut. Men just då vi skulle iväg så kom dagens gäst (som vi inte hade någon incheckningstid på) och hon hade inte bråttom och pratade en hel massa, på engelska, franska och lite slang (tror vi) ... men vi nickade och var trevliga!
 
Till sist kom vi oss iväg till stranden, det hade hunnit bli rätt sen eftermiddag, och idag hittade vi en ny strand (finns gott om dem här) och placerade oss lite längre ifrån sopstationen idag (och egentligen om jag ska blogga snabbt så är det väl idiotiskt att ha bilder på en soptunna, men nu ids jag inte göra om den här taffliga inledningen)
Men det är ändå ett bra ställe att ligga på, för att ibland kommer det lite dofter från omgivningen. Ibland fisk, ibland surt, ibland bara allmänt "ni-vet-utlands-dofter-som-man-inte-är-van". Och igår då jag skulle stretcha mina ben - som är grymt stela ibland av alla trappor - så låg jag ner och ni vet.. drog benet mot mig. Och då råkade jag släppa mig och vindarna låg så att den ....eh.. odören...(tänk er själv baguetter och croissanter m.m) hamnade rätt i nyllet på Cia. Jag hade tänkt skylla på soporna, men det var för uppenbart där jag låg med benen i vädret och minen: "va? lukar mina fisar illa? Nähäää..."
 
 
Men inte hann vi ligga länge förrän det kurrade i magen. Men vi hade ju börjat vår "diet" idag. Igen. Och ätit nyttigt till frukost. Men man kan ju inte tvär-sluta (får väl trappa ner va?!), så det blev en hamburgare på stranden:
 
 
Men somliga straffar Gud direkt. Vi hann ta några tuggor och sen PLÖTSLIGT (och då menar jag plötsligt) så blåste det upp till storm. På en sandstrand. Sittandes ner, nära sanden på en handduk. Med en hamburgare i handen. Och vi som hade beställt extra salt på stripsen... inte extra sand:
 
...en just öppnat burk med cola. Och i majonäsen blev det rätt mycket extra "krydda"...Är det någon som försöker säga nåt till oss?? Tala högre i så fall!
 
Jag vet inte vad det här var för regn/sand-dans men håret torkade fort i alla fall (Jo, jag var faktiskt ner och doppade mig!) Vi packade ihop oss men det var så otroligt mycket trafik (ALLA som legat på ALLA stränder runt hela området skulle hem samtidigt) så vi tog en "omväg" förbi Juan les Pins för att uppdatera oss på vägen som chefen visade förra veckan. En härlig tur på Scootern även om det blåste ljumma vindar.
 
Sen åkte vi hem och det blev lite bokföring och strykning (tro det eller ej men Cia gillar att stryka...!) och sen en D U S C H. Det var sand ända in i... ja, ni f.ttar! Då vi ändå var rena, så tänkte vi att vi piffar till oss lite och går ut och viftar lite med ögon-franskarna... Ska väl inte vara så svårt?!?! Efter många bilder och lite vin (ja, ikväll tog vi en ny flaska eftersom vi var på restaurang) så fick jag till den här blicken:
 
Det borde ha gått, eller hur?! Men nu kan jag ju inte berätta hur det gick, måste ju ha en liten cliff-hanger, då läsarna bara blir fler och fler här på bloggen! (fast å andra sidan har ni redan räknat ut - att om jag sitter och bloggar kl. 01 på natten funkade inte den där blicken. Fan.) Nåväl, tur att jag trivs i mitt eget sällskap! Jag får måla ögonfransarna lite mer nån annan gång. För det är väl de, det hänger på..??? Eller så måste jag gå i flirt-skola hos nån mer rutinerad. (fixade en blind-date för två veckor sen åt två polare och där slog blixten ner. Statusändring på Facebook efter två veckor...! Det är ett commitment större än vigsel va ?? FB vs Gud = 1-0)
 
(bara som ett sidospår: konstigt nog checkar det mest in ensamma damer här på stället just nu. What is God trying to tell me??? Är det straffet för att jag SKOJADE om giftermål igår? Och att jag friade till Cia?! Fast på låtsas bara!! Så om Gud hör bloggar, så vill jag säga att jag har ingenting emot giftermål, förlåt!)
Åsa vs Gud= 0-1.
 
 
Avslutade kvällen med att komma hem och hitta en, ja vad ska man säga, en förvirrad gäst. Hon hade många åsikter om rummet. Jo, vi vet att allt i amerika är stort, men hennes garderob hemma var större än det här rummet. Påstod hon. Så hon kunde inte stanna.
 
Så vad säger vi? God Bless America! And Good Night

Stenar

Idag började jag dagen med att fria till Cia och hon sa Ja:)

Vi hade faktiskt tänkt gifta oss redan i LAS Vegas för två år sen, bara för att ha gjort det "Las Vegas Style", men det blev aldrig av. Vi var nog rädda för vad folk skulle tro...det trodde ni inte va? Att jag skulle bry mig om vad folk tror? Men just gifta sig, tar det flesta på så stort allvar, fast det är upphävt med bara en namnteckning. Krasst? Jodå!

Varför jag friade?? Jag var så otroligt tacksam för att jag fått sovmorgon till kl 8 och hon hade fixat frukost till gästerna. (Sovit som stenad med öronproppar, öppet fönster och totalt överlämnat hönsmammeansvar till Cia)

Så hela förmiddagen var jag så pigg och skurade av bara farten! Här är jag två trappor ner av fyra. På den ena sidan av huset alltså. Visst är det vackert! (trappen alltså! Ja, jag vet att jag är bekräftelsenörd, men nån måtta får det väl vara...) Man skulle kunna kalla den för stentrappa...

Så redan kl 12 var allt klart och en gäst från Ryssland incheckad. (fortfarande 8 arbetstimmar eftersom vi är två, men sjukt nöjda!) Så vi packade, käkade en lunch, sprang förbi antikmarknaden (där Cia fick nåt fuktigt i ögat) och sen på Scootern och iväg till stranden. 

Så idag blev det hela två timmar innan det var dags att åka tillbaka för att ta emot nästa gäst! Fast två timmar var tillräckligt för mig, lätt för att bli rastlös när jag är lite speedad. Hann leka med kameran lite då istället...Mycket folk, verkar vara en ledig dag även för de som bor här:

 
 
 
och alla dessa båtar... eller finlandsfärjor som vi kallar dem.
 
 
och vackra "gamla stan" där vi bor, sett en bit ifrån... med stenmuren som omgärdar den.
 
 
 och Cia fick bestämma plats på stranden idag. Hon valde denna
 
Nämensåatt...hon fick hållas, jag hade ju ändå friat på morgonen. Jag behöll mitt stoneface....
 

Nåväl, när vi kom hem så pysslade Cia på "hemma" medan vi väntade på gästen, så kunde jag gå ut och göra ärenden under tiden. Handlade lite ostar i den ljuvliga ostbutiken som bara ligger ett stenkast (där fick jag till det va? he he)  härifrån. Och fick se en riktig positiv kvinna:

 
Typiskt turistiskt (heter det så? ...kan lätt läsas som Turkiskt, men jag menar så typiskt av mig som "turist" att gilla detta), men jag tyckte det var roligt att se ett vevpositiv och en dam som sjöng på franska. Om ni frågar mig i september kanske jag vill sudda ut det här inlägget.
Sen skulle jag handla städmaterial på "Schlecker" - ett ord som jag verkligen kan, för det uttalas så där slarvigt som jag talar när jag slappnar av: Schlääcker du lampan älschkling...? (Det där blev ett jävla dåligt exempel, låter som om jag har någon som släcker min lampa på kvällarna. Fast jag är ju rätt egenkär och pratar mycket med mig själv... älskling... why not. Klart jag kan säga det till mig själv!)
 
(å dessa parenteser - men det är för att jag skriver ocencurerat och bara låter det flöda. Det är definitivt inte PK att ha så här många parenteser när man skriver, men jag har ju aldrig strävat efter att vara PK heller, och inte får jag betalt för att skriva, så jag skiter i att det är så mycket parenteser.)
(då vet ni)
 
(och så kom jag på att "gamlen´", alltså mina äldre systrar kanske undrar vad PK är. Det är politiskt korrekt)
 
När jag kommer på Schlecker, så är det en skylt. Och eftersom jag är kass på Franska (än så länge) så brukar jag fota skyltar och googla sen. Men här forstod jag rätt fort att det var stängt för ombyggnationer.
 
 
Sen väntade vi och väntade. Jag började med maten, vi fick en snabb glas-vinprovning av Robert (som jobbar med viner och är otroligt kompetent!!) Vi provade alltså inte viner, utan att dricka samma vin, men ur olika glas. Det här tror ni kanske inte, men det var verkligen skillnad på samma vin, fast ur olika glas. Det där kan ni säkert läsa mer om på Cia´s blogg, för hon fick en privatlektion. Ni som blir nyfikna kan läsa mer på:
 
Till slut åt vi då i alla fall. Idag blev det en stekt korv (som verkligen var ett chans-köp. Hon pratade, jag pekade och vips hade jag fyra råa korvar i en påse) till det broccolimos och melonsallad. Jodå, det blev gott (även det, jag vet inte men det mesta är gott här!) Cia knäppte ett foto, med moppefrilla och allt: (ett försök att skoja bort att jag ser rätt sliten ut va? Nu tänker ni att det beror på vinet...?? Nej nej nej. Det är samma flaska vin vi ställer fram varje kväll för att det ändå ska se ut som att vi lever det goda livet.. hrmmmhosthost..)
 
 
Vi hann både äta, tvätta, blogga m.m och till slut ringde gästen och avbokade. Tråkigt, men så blev det. Gästen få ju betala ändå, men vi har ju gärna gäster här! Nåväl, bara släppa och gå vidare! ("kan man debitera för inställd solbränna också", undrade Cia...??)
 
Syrran ringde också idag (en av dem) och hon ska komma ner på tisdag! Ska bli så roligt!! Jävlar vad hon ska få jobba..för här är fullbelagt till helgen. Av elva gäster är åtta från Piteå! Då blir det en blandning av Pitemål, Engelska och Franska då.
 
Har just avslutat kvällen med ett skrattanfall med tena-varning då Cia läser upp mitt namn på Yogi??( nån jävla Facebook sida) Skye Bhakti Freedom nånting och hon hette Aspen Bhakti Ganesh. Givetvis blev det "Hej nu kommer Skajp och Ashberg". Jag skrattar åt små banala ting då jag är trött, så nu ska jag hoppa isäng, tacka för idag och hoppas att få sova stenhårt!
 
 
 
 

Att gå på knäna

Trots att vi nu varit båda två här idag, jag och Cia,  så har vi jobbat 07-16. (plus lite tvätt och disk senare under kvällen) Vi har sedan filosoferat vad vi gör för ”fel”. För enligt säkra källor (nu var vi där igen, jag menar de två som tidigare arbetat här, som förmodligen är mutade av chefen att säga så) - så ska man vara klar runt lunch med alla göromål och då ta på sig sin franska klänning, en solhatt och glida ut i Antibes, eller hela Provence för den delen, och njuta av fantastiska vyer, måltider och viner.

Det vi hunnit med är att se vägen mellan B&B:t och Carrefour (typ ICA, fast utan Stig), vi har idag ätit fil och flingor till middag och till det passade inte rödvin. (vi provade i och för sig aldrig med rosé, det kanske skulle ha fungerat bättre).

Men vi hade större planer än fil och flingor till att börja med! För vi hittade något som gjorde att jag hajade till. Något som såg ut som pitepalt! Så det var så middagsplanerna började. Vi var för trötta för att laga mat, så vi köpte denna "boll":

 
 
Men efter två tuggor så konstaterade vi att det fanns överhuvudtaget inget som liknade palt, förutom formen. (fyllda med köttfärs och gröna ärtor och med en kryddning som påminde om skolans potatisburgare).
Så då tänkte vi gå ut och fixa hämtmat istället. Fast ingen orkade gå ut igen (jo, vi hade varit ute en stund! Då vi gick och storhandlade) Så det slutade med en yoghurt, lite skinkrester och morgonens lite torra baguetter. Glamour..! Men helt självvalt förstås :-) För här i trakterna finns ju några av Europas bästa restauranger. 
 
Så vad gör vi för "fel" då? Förmodligen lite för noggranna med allt. Båda vill att det ska vara tipp topp med både maten, rummen och de allmänna utrymmena. Och så vill vi båda vara tillmötesgående. Är det någon som ska iväg tidigt så gör vi frukost tidigare. Är det någon som vill att man ska kolla tåg, bilar, scooters, båtar osv, så gör vi det. (agerar turistinformation alltså) Och några vill ju prata (kanske lite längre än vad man själv vill/har tid med) och berätta om allt de varit med om under dagen, eller vad de planerat för nästa dag osv. Och vi är ju av ohejdad vana sociala genier båda två, och då blir det en hel del snack - med de som vill!
Båda vill ha också  koll på bokningssystemet och alla mail och svara snabbt och gästerna som kommer får checka in när helst de önskar. Dessutom - och det här är verkligen självpåtaget... så känner jag något slags "ansvar" för huset, så jag hör när gästerna kommer in och likt en hönsmamma räknar jag in dem, även om flera av gästerna skulle kunna vara mina föräldrar, i ålder alltså. Och sen hör jag alla ljud i huset under natten och så är det oftast mycket folk på torget på kvällen. Härligt stämning och mycket prat! Och sen då allt tystnat, vid 3-4 tiden på natten kan jag äntligen somna ordentligt. (ja, alltså jag sover ju däremellan. Jag sover många gånger per natt) och sen då vid 5-6 tiden kommer städpatrullen och sopbilen som städar gatorna. Och då de är klara är det dags för mig att stiga upp. Öronproppar tänker ni? Jo, det har jag prövat men då har jag varit så rädd för att inte höra väckaren och skräcken vore om någon gäst kom och knackade på kl: 09 och jag låg och sov....
 
Nä, men nu har jag hittat ett knep, där jag ska sova med öronproppar och med en vibrerande, högt ställd mobil som ligger i sängen med mig. (och nu tror ni att jag ska göra någon rolig parentes här.. men den där var för uppenbar för att göra nåt av)
 
Trots allt detta jobb så får jag vara nöjd med att det är inte bara jag som går på knäna. Idag trodde jag först att någon kröp för mig och sen att en annan kanske skulle fria till mig, men icke.
 
 
Hur som helst är det jävligt kul att Cia är här och vi har skrattat en hel massa idag medans vi har jobbat. Och som ni ser var vi ute en liten stund mellan typ 17-18 på stranden. Solade kroppen i säkert 10 minuter, sen blev det för kallt!
Och så fick jag mig själv ett gott skratt nu när jag skulle avsluta bloggen med en snygg fransyska på bild som jag tänkte jämföra mig med.(googlade på fransyska).
 Men man ska fan inte jämföra sig. Det har jag ju sagt, både till mig själv och så många andra, så många gånger. Så här fick jag en liten läropenning. Dagens visdomsord blir:
"Jämför dig aldrig med en Fransyska, det kan sluta med att du känner dig som en kossa."
 
 
 
 
 
 
 

 

CIA is back

Hur mycket det än finns att göra, så finns det alltid tid för lite shopping. Jag "råkade" hamna på marknaden som är precis nedanför vårt B&B. Två gånger i veckan kommer marknaden till gamla stan här i Antibes:
 
Så hände det då igen.. min självbild. Jag köpte en tröja och tänkte - den här är stor nog! Gick hem och prövade:
 
 
 
Inte ens nära. Så jag gick ut igen och bytte. Till ett tält. Näää, men luftigare kanske man skulle säga!
 
Städade och fixade och läste mail. Bloggen väcker ju olika reaktioner. Här är en:
 
 
 
Ja, vi satt just och pratade om ödmjuka pitebor igår.  Nåväl, det här ser jag som ett skämt. Eller kanske var det någon som flirtade med mig...?? (det där kan verka lite desperat, eller hur?? Bara för att nån skriver om blidväder betyder inte det att det är varmt både ute och inne)
 
Här blev det varmt ialla fall, när dunjackan åkte på och jag åkte iväg mot flyget för att hämta Cia! Lite nervöst faktiskt...
 
 
Och så kom hon då...! Efterlängtad!! Och fick lyxigaste flygtransfer´n ever!
 
 
Blev efter hemkomst en sen middag, lite surr och nu i säng!
Kort och intensiv dag och blogg. Syns snart

Starstrucked

Väldigt många jag möter på gatan här i Antibes äter glass. Och röker. Och bär på en baguette. Och är snygga och går i högklackat.

(Temat från igår fortsätter)

Jag får fan inte ihop den ekvationen. När jag äter glass och baguetter (eller ibland bara TÄNKER att jag ska äta det) så går jag upp tre kilo. Och på min redan tunga kropp så blir det ännu svårare att gå i högklackat.  Och alla vet ju vad rökning gör med kroppen och framförallt huden i ansiktet.

Kanske har de sminkat över de mörka ringarna under ögonen, betalat dyrt för att få bort rynkorna, kanske bär de bara på en baguette för att alla andra gör det, som en bijouteri (typ som kändisar som köper små hundar att bära omkring på i sina DG-väskor  som en accessoar)  kanske kommer de hem och tar på sig sina Birkenstock (eller Foppatofflan har säkert hittat hit..! vilket stilbrott för fransmännen...!) kanske tog de bara en liten slick på glassen, och kanske de ändå sitter där, tröga i magen och undrar varför de inte mår så bra... Fast jisses, det här låter ju som om jag önskar att vackra människor mår dåligt! Det är inte så jag menar...! Utan jag menar om de har den här livsstilen med baguetter, cigaretter och stiletter, så kanske "fakturan" kommer senare?!

Ungefär så som jag tänker om min kropp ibland. Lite stel och öm, en fot, ett knä som jävlas, händer som värker. Säkert en faktura från tidigare när jag inte tänkt på hur jag skött om mig.

Å inte ska jag klaga!! Jag har fullt fungerande lemmar (konstigt svenskt ord som får mig att associera till nåt helt annat, men så har jag ju en mkt konstig humor också. Eller som min vän Håkan brukar säga: Du är en mycket sjuk människa. Men så länge han ler samtidigt som han säger det så förstår jag att han menar väl) och jag har alla sinnen i behåll och en hjärna som fortfarande hänger med! (Se där, lite skryt igen. Men ni som läser bloggen kontinuerligt vet att det där var en gnutta överdrivet:)

Nåväl. Ska försöka sköta om mig. Så gott det går här i Frankrike :)

En galet härlig dag då det har plingat på dörren två gånger (det låter ju lite fånigt, men lite kul är det att lyfta luren och se i kameran vem som är där) och vid ett tillfälle var det ett par som känner nån som känner mig som läst på Facebook att jag jobbar här! Så det slutade med att jag blev hembjuden till dem ikväll (de har en lägenhet här) och vi gick ut och åt middag tillsammans. Jag har skrattat så jag har gråtit, vi hade verkligen samma galna humor. Så förutsättningslöst och enkelt!... sjukt sköna människor! Tack till Rolf och Anita! (som dessutom stött ihop med Anders Sundström idag. Ni vet han som är så lik Bosse Eriksson i gamlar revyn i Piteå. Eller kanske mer känd från Folksam och Swedbank nuförtiden. Anders alltså...) Starstrucked..? njaaäää

(en liten diskret bild, från deras balkong)
 
Vid det andra tillfället var det en dam i 80-årsåldern som frågade efter Larrrs (med skorrande R). Det var inte min bror hon menade, utan mannen som jobbade här ifjol. Vi pratade säkert i 15 minuter. Hon på franska och jag på engelska/franska. Riktigt roligt. "Sjö travvaje lette, öhhh ..septambrrre" Vilket betyder ungefär "Jag jobbar sommar (öhh= letar ord ) semptember". Tror hon fattade. Nåväl, ännu en lärorik dag. Och dessutom har en av mina kära gäster, från tyskland, men med god kunskap i franska, gjort en bok till mig idag! Den låg i köket nu i natt när jag kom hem från restaurangen:
...där hon sida upp och sida ner har skrivit ner en MASSA användbara fraser. Vilken tjej! Hon har hjälpt mig att läsa sms och brev och instruktioner m.m. under veckan. Tror jag ska bjuda ut hon och hennes man på middag i morgon. De bor här dessutom i sju nätter, så man hinner ju lära känna folk. Och hon tyckte nog att jag behövde den här nu då de snart åker hem. Så himla fint!
 
Sen fick jag imponera på en kille från Canada (neeej, han är gift - inte på DET sättet) med att jag är släkt med frun till Tomas Holmström. Så otroligt roligt att se blicken då jag sa det. Han blev typ star-stucked av att jag är kusin med Annelis pappa, som är gift med Tomas.  (gud vilken sjuk mening, men jag orkar inte ändra den. Alla fattar väl att det inte är Annelis pappa som Tomas är gift med. Jisses Åsa, gå å lägg dig!)
Men bara för att förenkla det sa jag att jag var kusin med Anneli. Tror inte att han kommer att ringa Tomas och dubbelkolla om den uppgiften stämmer. Kusin smäller liiite högre än kusinbarn va??
 
Ja mitt jobb är ju story-telling så tro inte på allt jag säger. Det ligger i och för sig i släkten också att småljuga litegrann. Vi fick "lära" oss det som barn, eftersom allt var så syndigt. Så om man inte berättade att man spelade kort, eller gick på bio, kanske man ändå fick komma till himlen. (Som om Gud skulle ha tid att selektera om du spelat kort eller wordfeud och bestämma vem som ska få komma in eller ej. Vilken jobb han skulle ha nuförtiden isåfall. Vad räknas som synd? Går gränsen vid Ruzzle, eller redan vid Quiz-kampen?)
 
Så jag har Gud, pappa och mamma (och en massa annat folk förstås) att tacka för att jag har lyckats ljuga så bra, så länge att folk har fortsatt att gå på mina föreställningar. (Eftersom konsten ligger i att blanda fiktion och verklighet så att du som publik inte riktigt säkert vet om det är "på skoj" eller allvar) Det gäller bara att skilja på shower och det riktiga livet. Lögnare till vardags ger jag inte mycket för. Hellre brutalt ärlig än fejkat leende och inställsamt..
I den här bloggen är det brutalt ärligt. Men jag ändrar lite nationaliteter och kön och namn ibland för att gästerna får ha sin integritet kvar. Och jag fantiserar ihop historier som jag sedan ska göra "material" av. Till scenen eller kanske till min bok...det får vi se sen!
 
Nu saknas bara att jag får bli lite star-strucked och träffa typ Rickard Hubert. (är han singel eller??) Det skulle smälla högt. Och det är ju jävligt viktigt. Att smälla högt alltså. Och gå i högklackat. 

 (personerna på bilden vill vara anonyma. För på dagarna går de omkring som riktiga människor och bär på baguetter och är smala och snygga. OCH talar franska.... och tro det eller ej, verkar rätt nöjda med livet!)

 

 

 

Självbilder

Idag blev det bara 11 timmars arbetsdag. Tre timmar mindre än igår. Det tar sig..!! Lyckas jag med såna förbättringar varje dag, så kommer stället att sköta sig själv om några dar:)

(Läs: Cia kommer på torsdag!)

 

Och idag har jag tagit emot första förfrågningen via telefon på franska. Haha! Det samtalet hade jag velat spela in och lyssna på igen. Ett stort Tack till Margit, Cia och min iPhone med en franska-app jag har. Lyckades få henne att förstå att vi hade endast tre lediga dagar av de sju hon frågade efter.

Cia lärde mig alla veckans dagar  just innan hon åkte! (måndag till fredag, måste lära mig lördag och söndag också!)

Och Margit har lärt mig räkna,så jag kunde säga säga datumen och: "måndag tisdag onsdag -ja! Torsdag fredag - nej!"

Och jag förstod att hon skulle arbeta på filmfestivalen i Cannes. Lärde mig ordet "arbeta" igår. [travvaje´] låter som pitemål nästan då man säger "att trava ved" och det är ju ett jäkla arbete.

 

Ikväll tänkte jag lyxa till mig och gå på restaurang. Väl där var jag lite kaxig och beställde nåt som jag inte visste vad det var. Vilken tur servitören kunde engelska. Annars hade jag fått in råbiff. Och jag som bara hade ätit frukost idag. Hade nog varit tufft för magen det!

Nu blev det lättsmält kyckling. Och rosé. Bästa rosévinerna görs ju här i Provence (enligt skära källor;) Desto ljusare skärt det är, desto bättre (enligt lite blekare skära källor)

Lite på sniskan. "Un peu de guingois"
 
 

Nåväl nu över till nåt helt annat! Självbilden!

I min hjärna är jag typ 30+. Rätt världsvan, ganska snygg, sval och smal.

 

Verkligheten däremot, slår mig ibland, när jag pratar med gäster (som berättar att de jobbat i Hollywood, Singapore, Canada, med människor jag bara sett på film...)

...och när jag säger "folk i vår ålder" till de som är 30 och får DEN blicken..

...och när jag går förbi ett spegelblankt skyltfönster och ser mig efter 12 timmars arbetsdag (ok, 11 då) och ser verkligheten; en kvinna som går mot 50 och har bott i Piteå hela mitt liv, ser rätt medioker ut och är rätt så mullig.

Blir lika förvånad varje gång!

 

Jag blir också ödmjuk inför de äldre damer jag möter här varje dag. Som piffat upp sig och är så vackra trots att de är 80+. Gissar att de ibland fortfarande tror att de är 40+. Och blir förvånade när de ser sig i spegeln.

Nåväl. Trots att jag har någorlunda insikt så äter jag gott ikväll och bjuder mig själv på ett glas rosé, (sitter och känner mig så internationell när jag äter italienskt i Frankrike) och skålar för en av mina bästa vänner som fyller år idag! Och just som jag skrev det slog kyrkklockan. Grattis och halleluja!

 (p.s Såg du "Hemmingsmarkar´n" som just landade på kyrkklockan, Annica?)

(och för Er som inte är från Piteå är ovanstående mening obegriplig. Det visar också vilket inhemskt liv jag levt. Inte alls så världsvant som jag ibland verkar vilja tro.)

 

Förutom det dagliga pysslet med frukost, så har jag handlat två ggr (orkade inte bära allt på första svängen) städat, bäddat rent och tagit emot fyra gäster från Sverige och två från Cananda. Bokat in nya och varit på banken och hos husförvaltaren och fått några svar på frågor från typ "kommunen" som ska ha blanketter ifyllda på verksamheten. Försökt lösa internetproblemet igen, men får vänta tills på måndag, för nu stänger de ner för helgen. Det är helgdag i morgon och tydligen har de kläm-dagar även i Frankrike. "jours de serrage" enligt google translate. (detta fantastiska verktyg!)

 

Även om jag är trött även ikväll, så har det ändå varit en bra dag idag. Stannade till på torget på en av rundorna idag och fick denna lilla ögonblicksbild med mobilen. Inget märkvärdigt, men det var så stilla just då. Hon som matade duvorna med full fokus. Och "morfarn" som hade full fokus på henne.

 

Ja, såna små enkla saker kan jag tycka är vackert.

 

 

I morgon är det elva gäster till frukost. Det är precis vad det här stället rymmer. Ser fram emot att få alla nöjda! På återhörande.

 

 

Welcome to France

Egentligen är jag för trött för att blogga, men jag tycker att det är ett bra sätt att sätta punkt för dagen, göra ett bokslut så att säga.
Om det var många bilder igår så är det typ ingen idag. Så ni som inte orkar med "text-massa" kan sluta här.
 
 
Vet inte vart jag ska börja... men det började egentligen redan igår med att det var söndag och jag hittade inga bra inköpsställen på kvällen, som var öppet. Så det blev dyra ägg i "ett-hål-i-väggen", en liten butik som hade öppet. (Vet inte om det var därför jag gjorde den godaste äggröran nånsin i morse:-))
 
Och i natt har jag drömt att det varit onda andar i huset, men det beror på en konstig incheckning igår, kommer till den senare...(gör en liten cliffhanger här ändå...)
 
Och i morse var det en gäst som skulle åka tidigt och jag hade lovat honom lätt frukost kl. 07.15. De andra skulle äta kl. 09.00. Så jag kliver opp i ottan och är på baguette-jakt redan vid halv sju. Men det är måndag ... och vissa butiker har stängt på måndagar här. Och det hade "mitt" bageri . "Welcome to France" (är ett uttryck jag använder då saker inte funkar som jag tänkte. Stängt på måndagar?!)
 
Ok, då vandrade jag åt andra hållet men inte en baugette i sikte. Till sist hittade jag... så strax före sju springer jag hemåt (nåja, går lite raskare då) och hinner leverera en croissant till herr´n "right on time".
...som för övrig var en märklig man då han ville avboka rummet, för att det inte fanns någon parkering nära "hotellet". Fick förklara att det inte var ett hotell och att det var svårt med parkeringar i centrala Antibes. Berättade att vi ligger innanför murarna i gamla stan, (ja, inte ligger alltså, men att vi är placerade där) och det är fem minuters gångavstånd till stora parkeringar i hamnen. Men, men.. efter att ha guidat honom in till Place Nationale (som det heter, vårt lilla "torg") så kom han i alla fall. Och jag var jävla nöjd att jag lyckades få honom att fatta hur han skulle köra! ... sen visade det sig att han bott i området i sju år...!!! Och JAG skulle guida honom på engelska fram till ett litet jävla piazza, som han redan visste var det var...WHY? "Welcome to France", eller? Det hände mer lite konstiga saker igår, men det sparar jag till min bok jag skriver på. Jäklar vilka storys jag kommer att få i sommar här..!
Men det där var alltså igår.. jag skulle ju komma till idag:
 
Efter första frukosten, så gick jag ut igen och handlade färsk frukt och bär till denna fantastiska frukost som vi gör här varje morgon. Efter andra sittningen så dukade jag snabbt bort och följde en av tjejerna till tåget, hon skulle till Nice innan hon flög hem. (tog även med min långa inköpslista, eftersom det var bara nöd-handlat tidigare)
På stationen köpte vi biljetter i automat (på franska!) och när man frågar hur man ska göra är det en kille som pratar bara franska....suck. "Welcome to France" och när man sen ska hitta till vilken perrong man ska till får man läsa det finstilta! Nåväl, där jag vinkat av henne (fina Ullis!) gick jag in på stationen igen och skulle hämta tidtabeller. Och där stötte jag ihop med några svenskar som hörde att jag var från Piteå (nä men så kååånstigt då...?!) och undrade om jag kände Kamilla.
 
Normalt sett brukar det vara så här: "Jasså du är från Norrland, men då känner du Johansson på byggfirman...blablabla.. " Stockolmsmänniskorna tror att alla känner alla där uppe. (ok, så där kom en norrlandsfördom om stockholmarna. Jag erkänner!)  Så jag tänkte "jaha.." när han påbörjade meningen. Men så visade det sig att jag faktiskt kände Kamilla! Och så visade det sig att vi hade träffats förut, då jag underhållit på ett företagsevent som han varit på i Piteå. Och vi mindes det båda två! Måste ha varit en bra dag på jobbet alltså. Så de slog följe med mig från tågstationen in till gamla stan och jag fick tillfälle att visa upp Rue Sade för dem. (Hade tänkt handla då jag gick iväg- men hoppade över det eftersom det blev lite PR-jobb istället) Vi hade en riktigt trevlig liten stund och hann givetvis med en liten foto-session så vi kunde skicka till vår gemensamma vän i Piteå! Med underrubrik "Welcome to France!" (fast utan ironi denna gång)
 
När jag ändå var "hemma" igen, så tänkte jag passa på att städa innan jag gick och handlade. Och någonstans här började tjorvet. Kan inte sätta fingret på det, men jag hade aldrig en pryl på rätt ställe. (det är alltså två "hus-kroppar" - med fyra våningar i varje. Spiraltrappor och städ/förråd längst ner i det ena huset och högst upp i det andra) Behöver jag berätta att jag oftast hade grejer uppe som skulle vara nere och tvärtom...? Och så ringde mobiltelefonen, dörrklockan, supporten från internetleverantören (som ska guida mig att få igång en extender - på franska...!), jag kollade bokningsförfrågningar och det var fel storlek på extra-kuddarna .... Ja, och så varje gång jag ska gå "tillbaka" till städningen, så har jag tappat tråden och vet inte vart jag varit, vart jag städat och vilket rum som skulle ha ett extra täcke eller en ny blomma eller mera vatten eller schampo.  Hade jag haft en stegräknare idag så hade jag fått rekord.
 
Mitt i detta kommer också dagens gäster och checkar in - jättetrevliga svenskar. När de är installerade DÅ kan jag till sist gå och handla. Väl inne på affären så börjar någon gå omkring och ropa nåt. Tänkte att hon sökte efter någon....Jag handlar vidare och förstår efter ett tag att de ropat att de stängde. På franska. "Welcome to France". Så lagom glada miner i kassan då jag betalar fem minuter efter stängning. Utan att ha handlat klart, hann bara det mest akuta från listan.
Tyckte att det var konstigt att de stänger så tidigt, men upptäckte att kl. var 19.30 och förstår varför mitt humör sviktar. Har glömt att äta. Så när jag slinker in som sista kund för att köpa lite frukt (de har en egen "affär" för frukt och grönt) så ska jag vara lite hjälpsam och packar/betalar fort och tar kvittot från kassan. Det skulle jag inte ha gjort. Jäklar vilken utskällning jag fick. På franska.  Jag stod bara och stirrade på henne och sa "pardon" på min taffliga franska. Tydligen skulle hon läsa på kvittot hur mycket hon skulle betala tillbaka och det gick ju inte om jag tog kvittot från rullen och jag skulle minsann vänta tills hon gav mig kvittot! (tror jag hon sa, fast mycket fortare och mycket mera ord...men jag hittar ju på nu)
 
Det var nånstans där lilla Åsa, 7 år, dök upp i mitt inre..... "jag vill hem...." Trött, hungrig och missförstådd.  Jag sa "pardon" 24 gånger till och backade ut ur affären och nickade och bugade och bockade och påminde om en gammal sparbössa som fanns i kyrkan när jag var liten - en negerpojke (jo, man sa så då) som nickade varje gång man la en slant i bössan.
 
Släntrade mig hem, lagade mat åt mig själv, kröp in i min lilla egna "lya" och slappnade av. Har nu skype:at med Cia och fått prata av mig lite och nu känns det lite bättre.
Men det är klart att det ska komma ett bakslag. Jag har ju faktiskt jobbat intensivt innan jag kom ner hit för att fixa allt inför sommaren och hela flytten m.m.. Sen rest ner hit och lärt mig hur man sköter ett helt nytt företag på bara några dagar. Sen varit själv sen Cia åkte hem och många saker jag fått fixa på "upp-studs". Klart som fan att man måste få krascha lite.
 
Så nu blir det en alvedon till mina trötta fötter och en dusch och så en skön säng!
 
Imorgon är en annan dag!
 
 
 
 
 
Så dagens slutsats: Storhandla på lördagar. Och samla på anekdoter. Det är väl det livet går ut på... :-)?
 

Tankar

När jag gick i hamnen igår så fantiserade jag om hur det skulle vara att bara gå där och plötsligt så kommer det en vacker man och erbjuder en drink på sin privata yacht, kärlek uppstår och så flyttade jag in där. Och han är så rik att vi kan ta hans privata flyg och hämta ner mina kompisar från Sverige när jag blir sugen på att umgås med syrror och mina närmaste vänner. (jag har SJUKT bra fantasi, eller hur?? Fast jag övar ju på det i mitt yrke så!)
 
Men ingenting hände igår, trots den franska atmosfären där allt är "Sjötääme" och "Amor". Den enda som hälsade med "Bonjour Madame" var mannen som satt vid den här båten:
 
 
Han var säkert 75 och tandlös. Men inte tanklös. Han rymmer säkert en fem-sex liter i den lilla utombordaren. Nåja, vad är väl en yacht... säkert långtråkigt och trist och...
 
 
Nä, nu över till verkligheten!
 
Jag har rätt bra lokalsinne, men när gränderna ser rätt lika ut, så är det inte alltid så lätt att komma ihåg vart det var man gick. Håller man sig till turiststråken så är det busenkelt. Men jag vill ju utforska heeeela Antibes!
 
Först gick jag hit:
 
Men det var en återvändsgränd, så då hittade jag hit:
 
 
och sen kom jag fram till:
 
 
Men där tog det stopp, så då gick jag till en lite större väg:
 
 
och såg sen ljuset i tunneln:
 
 
och lite till uppförs:
 
 
och då var jag framme vid vattnet. då vet jag vart jag är!
 
 
då var det bara runda hörnet och...
 
så var jag hemma igen!
 
 
Där är lilla gränden och knivbutiken! Allt väl!
 
 
Det där var bilder från igår. Idag har jag mest varit inne för det har inte varit lika vackert väder idag, så jag har passat på att pyssla lite i huset. Och checkat in och ut gäster, vinkat av två härliga göteborgare - får behålla en tills i morgon:-) Sen är det ett par från Tyskland som är här och en man från Singapore. Och imorgon kommer det fler svenskar och nästa dag gäster från Canada. Det blir säkert härliga möten!
 
Avslutar dagen med ett litet filmklipp från mitt fönster. En del tycker nog att de franska vinerna är lite väl goda och att det är "Lördag hela veckan".
Kan bara meddela - han spillde ingenting!
(försökte lägga in själva klippet - men gav upp. Blev en länk istället)
 
 
Over and out!
 
 
 

Avslöjanden

Nu ska man ju inte avslöja allt för mycket på en offentlig blogg, särskilt om man vet att chefen läser den. Men å andra sidan så är det så sällan jag har någon chef. Sist var SVT och "Vargen" som jag kallade henne och det gick ju bra! Vi är fortfarande goda vänner:-) 
(vill bara tillägga här att smeknamnet inte är för att hon är som en varg, utan för att det associerar till hennes namn. Jisses, vad jag var rädd för att trampa tår ikväll då...!)
 
Nåväl. Det jag skulle avslöja är ju att jag i nästan hela mitt liv varit trött på morgonen. (Ta-daa! var väl ingen sensation, men med tanke på att jag driver ett Bed & BREAKFAST så...) Kan ju bero på att mitt jobb hemma i Sverige till 95% är på kvällar och nätter. Men med åren (läs "min hund) så har jag blivit bättre på att komma mig upp på morgnarna. Men hemma i Piteå är det en lugn morgonpromenad, läsa tidning, äta lite frukost och komma igång någon gång mitt på dan.
 
Men här...! Merdé (tror jag de säger när det är lite kraftfullt) vad det ska hända mycket på dygnets första timmar!!
 
Först ska jag försöka se ut som folk (läs: tvätta, kamma, måla, hitta kläder)
Sen ska jag gå till bageriet (en bit bort eftersom det som är nära är stängt. Fast jag vet egentligen inte vart det "nära" är ändå så) och där är det en jäkla "kommers" tidigt på morgonen! (heter det kommers på svenska eller är det pitemål..? Minns att pappa rökte röda "commers" när jag var liten. Förmodligen med annan stavning. Fast nu menar jag kommers som i intensiv handel. Det här med parenteser verkar vara min grej. Spretig? Jag? Nähä..!)
 
Sen så ska jag försöka memorera några franska artighetsfraser som alla slänger sig med heeeela tiden. Det gör jag i kön på morgonen i bageriet. Men jag vet inte skillnad på NÄR jag ska säga Merci boco eller Bonjour eller Bonsoir eller a revoir, a bientot, osv. så jag brukar härma den som står före mig i kön. Ibland hittar jag nåt nytt ord jag testar och vips står man där med något nytt bröd i näven. Idag blev det lyckat. Men här i kaloriernas epicentrum är det svårt att misslyckas på ett bageri. (Fast för mig är det typ som ett misslyckande, eftersom jag har varit LCHF;are tidigare. Nu är det HCHF. No good combo.
 
Nå, var var jag? Jo, efter bageriet ska jag ju hem och fixa frukost. Nej, det är inte alls svårt, det är bara det att jag jobbar lite långsamt på morgnarna. Har inte riktigt hela rutinen inne ännu. Så i morse var jag preciiiis klar när första gästen kom ner, fast målsättningen är att allt ska vara klart och bortplockat och diskat innan de kommer. Men trots ett litet "målfoto" så här i början så var alla supernöjda! Tror jag aldrig fått så mycket beröm för en frukost! Det är riktigt roligt att ge bra service och se nöjda gäster. Mer tillfredsställande än vad jag trodde faktiskt.
 
Samma bild som på FB kommer här. Hade TÄNKT ta en fin bild med alla gästerna. Men glömde..
 
 
Sen städa undan och fixa med bokningar (det rullar in nya varje dag!!)  Men så på eftermiddagen bestämde jag mig för att äta en matsäck på stranden. Packade väskan och en liten stol och vandrade ut på stan. Men det tog en stund innan jag fick i mig matsäcken. Sååå mycket att se på!
 
Så lite bilder från dagens promenad. Hamnade mitt i ett bröllop. En lite gräddbakelse mitt i vimlet. Se så glad hon är.... Det här med att gifta sig är något särskilt...
 
 
samma bild som jag "zoomat" in (jo, just det kunde jag, tillfälligtvis!)
 
 
 
Och om du scrollat dig ända hit (hade nåt med mitt klantiga sätt att beskära den här bilden att göra. Äh, glöm det) så blir det lite familjärt... Jag såg en farbror som påminde så mycket om pappa, så jag kunde inte låta blir att fånga honom på bild! Samma "stil" liksom. Tror att pappa skulle ha gillat Frankrike faktiskt!
 
 
Sen vågade jag inte ta fler bilder. Men när jag såg den sista bilden här ovan, kom jag att tänka på blandningen mellan gammalt och nytt. Och då kommer jag in på ett ämne som jag härmed tillägnar min bror: Båtar!
 
I Antibes ligger ju en av Europas största (djupaste?) hamnar och här har några av de rikaste ankrat, så att säga.
Så jag kommer ner till hamnen och tänker .. wow vilka stora båtar:
 
Men jag ser lite längre bort att det sticker upp "mastar" så jag försöker fota i en "lucka" i muren:
 
Dit måste jag! Tänkte jag och mindes att de pratat om att Zlatan hade några båtar här. Och joda... efter att ha gått in på "inhägnat område" så såg jag dem.. Jag brukar inte bli imponerad, men kolla killen som har fönsterputsarjobbet... och han på vattnet som tvättade båten utvändigt. Helt plötsligt blev vårt lilla B&B lättskött!
 
Det här var bara en av många extremt stora båtar som låg i hamnen. Jag önskar att jag också får ligga där nån gång. (tolka det där som ni vill!)
 
 
Lasse bror... "titta bååten" (internskämt)
Den till vänster är väl i storlek ungefär som Eran.
Den till höger är INTE Finlandsfärjan.
 
och en bild till Cia: Här ute var jag idag. Så långt "hemifrån" har jag aldrig varit utan dig...
 
Jag vandrade vidare och förundrades över hamnområdet:
 
 
Så nu ska jag förundras över mitt liv och gå och lägga mig! För i morgon ska Fröken B&B vara uppe med tuppen! God natt!
 
 

Service

Så var det dags att servera första gästen första frukosten. Hade tänkt fotografera mästerverket, men det glömde jag! Alltså inte gästen utan själva maten. Även om hon säkert är ett mästerverk hon också. En "dam" från UK, som är artig och tystlåten.
Som kontrast till det tystlåtna, kom ett litet gäng svenskar, som på ett otroligt härligt sätt bara landade här och var självklara i huset! Många skratt och mycket prat, så härligt! Behöver jag säga att de är från Göteborg..? (Ni som känner mig vet att jag går igång lika mycket på  "Göteborschkan" som på Kalixmålet)
 
Sen tänkte jag mig en promenad, ta helt ledigt en stund helt enkelt, tills jag kom på att det var en del att handla för frukost i morgon. För då har en gäst blivit sex. (konstig mening, men ni fattar säkert. Ska jag skriva blogg på kvällarna när jag är trött lär det blir så här)
 
När jag handlat så tog jag kameran och gick en stund, medan jag väntade på sista paret från Tyskland som skulle komma i afton.
 
Och på tal om kameran -
det ni ser är "what I see, is what You get". Jag kan alltså inte öppna bilden och redigera den. Eller rättare sagt jag ids inte lära mig. Så det är bilderna direkt från kameran, utan filter och beskärningar. Ungefär som jag brukar beskriva mig själv. Fast då är det mer "what you see is what you get".
 
Det här är bara ETT foto från denna vackra plats på jorden. Jag tror jag börjar bli kär...
 
 
 
Nu är alla sex gästerna (!) incheckade och jag ska gå upp till takterassen och njuta av utsikten över ett Antibes i kvällsbelysning.
 
Jag har ett lyckosamt liv för tillfället!
 
 

Hej då Cia!

Så kom då dagen då jag blev själv här på Rue Sade.
Vi började tidigt med frukost och ...städning! Är ni förvånade?
(Nej, jag ska inte skriva om varje gång jag städar, för då blir det inte så mkt annat här. Men av någon märklig anledning är det roligare att städa här än hemma. Men fråga mig igen i september...:-)
 
Sen följde jag Cia till bussen - hade tänkt skjutsa henne på Scootern till flyget, men vi hade både hantverkare och incheckningar att ta hand om i huset, så det blev inte av. Här går hon iväg, snyggCia!
 
 
 
och trots att hon skulle lämna mig så såg hon så här glad ut!
 
 
Det måste vara nåt speciellt med Hudiksvall....men hon är tillbaka om en vecka! Å hon kommer att vara så välkommen!!
 
Sen har dagen bara rusat iväg i en massa ärenden - "dramaten", väskan på hjul, har rullat ett antal ggr längst med Antibes vackra gator. Och det tar lite tid då jag går, för det är ju så mycket att se på! (eller så går jag sakta, men har fortfarande styrfart i alla fall)
Dagens roligaste ärende var när jag skulle få hjälp att tala in ett nytt meddelande på mobilsvaret. När man inte kan språket och ska lotsa sig fram genom att prata med en digitalröst och trycka på knappar osv. Men efter lite förklarande och knagglig engelska/franska med en telefonbutik, så lyckades jag! Även om jag var stressad och talade in meddelandet fort så hoppas jag att folk hör vad jag säger på min skolengelska!
 
Imorgon ska jag ringa en låssmed, eller husets "vaktmästare" (dagens första gäst kan inte låsa dörren, men det är ju bara vi här än och hon verkade cool med att sova med olåst dörr. Tur var väl det!) Vi har två låsta ytterdörrar, innan man tar sig in i huset, så det är lugnt!
 
Nu sova så jag orkar ta emot nya gäster i morgon!
 
 
 

Öppningsdagen!

Vi har handlat, pimpat, städat, putsat, planerat och längtat till i dag då första gästen skulle komma!
 
Men tji, fick vi! Inte kom det nån gäst inte.. ha ha! Hade det på känn, för vi hade ett raspigt meddelande på husets mobiltelefon häromdagen som ingen förstod något av. Kanske ringde han och avbokade...? Nåväl, jag kan nog andas ut och hämta andan inför helgen, för då är det fullbelagt och Cia åker hem..  Wish me luck!
 
Förutom förberedelser har vi tagit över bokningssystemet från och med idag och det är lite pyssel med att svara på mail och frågor från gästerna.
 
En lunch ute i solen unnade vi oss i alla fall!
Så här ser en del av huset ut när man står just under det (några av de fönster vi putsar:-)
 
och skylten med Coutellerie är en knivbutik, som ligger precis granne med:
 
Jo, Police Municipale. Vi har allt vi behöver i närheten...Knivar och en stängd polisstation...
 
När batterierna för idag var slut efter ett långt arbetspass, åt vi god hämtmat och sen gjorde vi lite bus på stan - nämligen film! Ni som hängde med oss till USA vet att "Fonka Film" dök upp lite här och där. Ett otroligt opretentiöst filmprojekt som handlar om att dela med oss av vår verklighet, fast på ett skruvat kortfattat sätt.
 
Och så handlar det om att ha kul förstås! Och det har vi:-) Här på bilden filmar Cia mig bakom en buske och sekunderna senare dyker det upp ett gäng förfriskade människor (med betoning på män) som ville vara med! Fransmän är också galna.. ha ha!
 
 
Filmen finns på Facebook. Ska se om den går att få hit till bloggen också. Inte nu, men någon kväll som inte är lika sen:-) Men nu är det slut för idag, tack för idag, Rue Sade!