Hemma!
Även om jag just nu inte har något eget hem, så känns det som att komma hem när man kommer till Piteå. Tillbringar nu några dagar i stugan utan uppkoppling, el och rinnande vatten. Men med otroligt hög mysfaktor!
Även om jag just nu inte har något eget hem, så känns det som att komma hem när man kommer till Piteå. Tillbringar nu några dagar i stugan utan uppkoppling, el och rinnande vatten. Men med otroligt hög mysfaktor!
Bloggar från mobilen i luften (Norwegian med wi-fi ombord) så det kan bli lite hejsan-hoppsan idag ...
Jag hade önskat att jag lämnat över till Cia och allt var "klart" innan jag åkte hem för jobb/semester idag.
Men efter nästan en månad i huset så inser jag att det aldrig blir riktigt klart. Det finns ALLTID något att göra i ett stort hus. Tyvärr åkte jag iväg innan vi hann fixa kaffemaskinen, varmvattenproblemet, mobiltelefonbytet, en mailserver med nån bugg, och ett lås som måste bytas till ett av rummen, kollat försäkringspapper till moppen och en programmering till ett kodlås. Fått ordning på ett krångligt kvitto till en resebyrå i Grekland. Kortterminalinstallation och luftkonditioneringsinstallation (långt ord. Säkert dyrt också)
Och så hade jag tänkt rengöra ugnen, storstäda köket, handla hem mängder med vatten och toapapper/förbrukningsmtrl. Ta tag i att administrera Tripadvisor, Rue Sades egen Facebooksida
Med mera... Med Mera...
Men jag vet att Cia får en period nästa vecka där det är mindre gäster (på både gott och ont) och där kanske sånt här "pyssel" hinns med.
Och en del kan jag ju hjälpa till med digitalt på distans. Och vissa saker får vänta helt enkelt!! Ibland måste man bara få plana ut och ligga och duga på en strand också!
Den "goda" känslan jag åker hem med är nöjda kunder! Fantastiska ord i gästboken, mail från de som bott hos oss och nästan 100% av alla som checkar ut vill kramas. (Även damen från USA som flyttade ut pga att rummet var mindre än hennes garderob). Det gör man väl inte på hotell, va? Kramas alltså. Så jag ser det som att gästerna känner sig "som hemma" (om man nu trivs hemma vill säga) och de märker inte av nåt av våra "måsten" - förutom varmvattnet i duschen då, men det är ett nytt problem som säkert är snabbt ordnat. Lika snabbt som man duschar i kallvatten...
Som sagt - kul med glada gäster. Vi har mycket att tacka Sanna och Roffe för, som äger detta vackra ställe, och som så frikostigt låter oss och gästerna bo i deras vackra franska hem. Men också Carola som hjälpt oss så otroligt mycket! Carola som jobbade här för två år sen och satte sin prägel här. En lyxig, varm och proffsig prägel:) folk frågar efter henne fortfarande, så vi har mycket att leva upp till - om man får tro chefens ord...
Sen har Carola haft hand om bokningssystemet- hjärtat i verksamheten - hela vintern och har nu lärt upp oss och supportat oss sen i mars, men nu är hennes uppdrag slutfört och hon har med varm hand överlämnat till oss och vi ska nu klara oss själva...och vi saknar dig redan Carola! Fast vi aldrig träffats mer än över mail och Skype ..!! Kom hit å hälsa på vettja!! Fast inte nu direkt för just nu är jag på väg hem.
Sista natten i huset blev ojämn. Har ännu inte vant mig vid det ständiga partyt utanför fönstret. Och då är det lågsäsong än. Känner mig som kusinen från landet ibland och undrar när folk sover och hur mycket de dricker egentligen. Och uppskattar regniga nätter då det är lugnare. Eller så är det bara så att jag har kommit till den åldern då en god natts sömn och en bra mage, är mer uppskattat än en partykväll. (Lät lite tragiskt.. eller tråkigt kanske. Men jag KAN ha kul jag med!)
Nu landar jag snart i Stockholm och ska träffa älsklingen min som fyller 22 idag!! Sen mot Luleå där Mona hämtar oss. Och sen... mot stugan. Dotter, systrar, och min hund, och en öppen eld...
Detta har jag längtat hela vintern till. Jag ska beskriva den och dess stämning och historia senare. Där finns ingen ström, så vi ser när jag når civilisationen igen!
Åtminstone en natt utan partyljud i öronen blir det:)
Ett stort gäng pitebor har anlänt till detta trevliga B&B, där alla trivs på en gång! Har ikväll ätit anka i en källare (låter inte så kul - men världsklass på maten. Åja, sällskapet också!) och så har vi besökt Absint Bar.
Lägger härmed in kvällens första och sista bild hämtat från mobilkameran.
Alla foton däremellan måste jag gå igenom först.
Sista bilden får mig att tänka på Tant Grön, Popeye och Vanheden.
Den mest galna kvällen ever! Jag återkommer i ärendet, men snart dags att göra frukost. Så det är bäst att nudda kudden lite först.
Vi hade faktiskt tänkt gifta oss redan i LAS Vegas för två år sen, bara för att ha gjort det "Las Vegas Style", men det blev aldrig av. Vi var nog rädda för vad folk skulle tro...det trodde ni inte va? Att jag skulle bry mig om vad folk tror? Men just gifta sig, tar det flesta på så stort allvar, fast det är upphävt med bara en namnteckning. Krasst? Jodå!
Varför jag friade?? Jag var så otroligt tacksam för att jag fått sovmorgon till kl 8 och hon hade fixat frukost till gästerna. (Sovit som stenad med öronproppar, öppet fönster och totalt överlämnat hönsmammeansvar till Cia)
Så hela förmiddagen var jag så pigg och skurade av bara farten! Här är jag två trappor ner av fyra. På den ena sidan av huset alltså. Visst är det vackert! (trappen alltså! Ja, jag vet att jag är bekräftelsenörd, men nån måtta får det väl vara...) Man skulle kunna kalla den för stentrappa...
Så redan kl 12 var allt klart och en gäst från Ryssland incheckad. (fortfarande 8 arbetstimmar eftersom vi är två, men sjukt nöjda!) Så vi packade, käkade en lunch, sprang förbi antikmarknaden (där Cia fick nåt fuktigt i ögat) och sen på Scootern och iväg till stranden.
Så idag blev det hela två timmar innan det var dags att åka tillbaka för att ta emot nästa gäst! Fast två timmar var tillräckligt för mig, lätt för att bli rastlös när jag är lite speedad. Hann leka med kameran lite då istället...Mycket folk, verkar vara en ledig dag även för de som bor här:
Nåväl, när vi kom hem så pysslade Cia på "hemma" medan vi väntade på gästen, så kunde jag gå ut och göra ärenden under tiden. Handlade lite ostar i den ljuvliga ostbutiken som bara ligger ett stenkast (där fick jag till det va? he he) härifrån. Och fick se en riktig positiv kvinna:
Trots att vi nu varit båda två här idag, jag och Cia, så har vi jobbat 07-16. (plus lite tvätt och disk senare under kvällen) Vi har sedan filosoferat vad vi gör för ”fel”. För enligt säkra källor (nu var vi där igen, jag menar de två som tidigare arbetat här, som förmodligen är mutade av chefen att säga så) - så ska man vara klar runt lunch med alla göromål och då ta på sig sin franska klänning, en solhatt och glida ut i Antibes, eller hela Provence för den delen, och njuta av fantastiska vyer, måltider och viner.
Det vi hunnit med är att se vägen mellan B&B:t och Carrefour (typ ICA, fast utan Stig), vi har idag ätit fil och flingor till middag och till det passade inte rödvin. (vi provade i och för sig aldrig med rosé, det kanske skulle ha fungerat bättre).
Men vi hade större planer än fil och flingor till att börja med! För vi hittade något som gjorde att jag hajade till. Något som såg ut som pitepalt! Så det var så middagsplanerna började. Vi var för trötta för att laga mat, så vi köpte denna "boll":
Väldigt många jag möter på gatan här i Antibes äter glass. Och röker. Och bär på en baguette. Och är snygga och går i högklackat.
(Temat från igår fortsätter)
Jag får fan inte ihop den ekvationen. När jag äter glass och baguetter (eller ibland bara TÄNKER att jag ska äta det) så går jag upp tre kilo. Och på min redan tunga kropp så blir det ännu svårare att gå i högklackat. Och alla vet ju vad rökning gör med kroppen och framförallt huden i ansiktet.
Kanske har de sminkat över de mörka ringarna under ögonen, betalat dyrt för att få bort rynkorna, kanske bär de bara på en baguette för att alla andra gör det, som en bijouteri (typ som kändisar som köper små hundar att bära omkring på i sina DG-väskor som en accessoar) kanske kommer de hem och tar på sig sina Birkenstock (eller Foppatofflan har säkert hittat hit..! vilket stilbrott för fransmännen...!) kanske tog de bara en liten slick på glassen, och kanske de ändå sitter där, tröga i magen och undrar varför de inte mår så bra... Fast jisses, det här låter ju som om jag önskar att vackra människor mår dåligt! Det är inte så jag menar...! Utan jag menar om de har den här livsstilen med baguetter, cigaretter och stiletter, så kanske "fakturan" kommer senare?!
Ungefär så som jag tänker om min kropp ibland. Lite stel och öm, en fot, ett knä som jävlas, händer som värker. Säkert en faktura från tidigare när jag inte tänkt på hur jag skött om mig.
Å inte ska jag klaga!! Jag har fullt fungerande lemmar (konstigt svenskt ord som får mig att associera till nåt helt annat, men så har jag ju en mkt konstig humor också. Eller som min vän Håkan brukar säga: Du är en mycket sjuk människa. Men så länge han ler samtidigt som han säger det så förstår jag att han menar väl) och jag har alla sinnen i behåll och en hjärna som fortfarande hänger med! (Se där, lite skryt igen. Men ni som läser bloggen kontinuerligt vet att det där var en gnutta överdrivet:)
Nåväl. Ska försöka sköta om mig. Så gott det går här i Frankrike :)
En galet härlig dag då det har plingat på dörren två gånger (det låter ju lite fånigt, men lite kul är det att lyfta luren och se i kameran vem som är där) och vid ett tillfälle var det ett par som känner nån som känner mig som läst på Facebook att jag jobbar här! Så det slutade med att jag blev hembjuden till dem ikväll (de har en lägenhet här) och vi gick ut och åt middag tillsammans. Jag har skrattat så jag har gråtit, vi hade verkligen samma galna humor. Så förutsättningslöst och enkelt!... sjukt sköna människor! Tack till Rolf och Anita! (som dessutom stött ihop med Anders Sundström idag. Ni vet han som är så lik Bosse Eriksson i gamlar revyn i Piteå. Eller kanske mer känd från Folksam och Swedbank nuförtiden. Anders alltså...) Starstrucked..? njaaäää
(personerna på bilden vill vara anonyma. För på dagarna går de omkring som riktiga människor och bär på baguetter och är smala och snygga. OCH talar franska.... och tro det eller ej, verkar rätt nöjda med livet!)
Idag blev det bara 11 timmars arbetsdag. Tre timmar mindre än igår. Det tar sig..!! Lyckas jag med såna förbättringar varje dag, så kommer stället att sköta sig själv om några dar:)
(Läs: Cia kommer på torsdag!)
Och idag har jag tagit emot första förfrågningen via telefon på franska. Haha! Det samtalet hade jag velat spela in och lyssna på igen. Ett stort Tack till Margit, Cia och min iPhone med en franska-app jag har. Lyckades få henne att förstå att vi hade endast tre lediga dagar av de sju hon frågade efter.
Cia lärde mig alla veckans dagar just innan hon åkte! (måndag till fredag, måste lära mig lördag och söndag också!)
Och Margit har lärt mig räkna,så jag kunde säga säga datumen och: "måndag tisdag onsdag -ja! Torsdag fredag - nej!"
Och jag förstod att hon skulle arbeta på filmfestivalen i Cannes. Lärde mig ordet "arbeta" igår. [travvaje´] låter som pitemål nästan då man säger "att trava ved" och det är ju ett jäkla arbete.
Ikväll tänkte jag lyxa till mig och gå på restaurang. Väl där var jag lite kaxig och beställde nåt som jag inte visste vad det var. Vilken tur servitören kunde engelska. Annars hade jag fått in råbiff. Och jag som bara hade ätit frukost idag. Hade nog varit tufft för magen det!
Nu blev det lättsmält kyckling. Och rosé. Bästa rosévinerna görs ju här i Provence (enligt skära källor;) Desto ljusare skärt det är, desto bättre (enligt lite blekare skära källor)
Nåväl nu över till nåt helt annat! Självbilden!
I min hjärna är jag typ 30+. Rätt världsvan, ganska snygg, sval och smal.
Verkligheten däremot, slår mig ibland, när jag pratar med gäster (som berättar att de jobbat i Hollywood, Singapore, Canada, med människor jag bara sett på film...)
...och när jag säger "folk i vår ålder" till de som är 30 och får DEN blicken..
...och när jag går förbi ett spegelblankt skyltfönster och ser mig efter 12 timmars arbetsdag (ok, 11 då) och ser verkligheten; en kvinna som går mot 50 och har bott i Piteå hela mitt liv, ser rätt medioker ut och är rätt så mullig.
Blir lika förvånad varje gång!
Jag blir också ödmjuk inför de äldre damer jag möter här varje dag. Som piffat upp sig och är så vackra trots att de är 80+. Gissar att de ibland fortfarande tror att de är 40+. Och blir förvånade när de ser sig i spegeln.
Nåväl. Trots att jag har någorlunda insikt så äter jag gott ikväll och bjuder mig själv på ett glas rosé, (sitter och känner mig så internationell när jag äter italienskt i Frankrike) och skålar för en av mina bästa vänner som fyller år idag! Och just som jag skrev det slog kyrkklockan. Grattis och halleluja!
(p.s Såg du "Hemmingsmarkar´n" som just landade på kyrkklockan, Annica?)
(och för Er som inte är från Piteå är ovanstående mening obegriplig. Det visar också vilket inhemskt liv jag levt. Inte alls så världsvant som jag ibland verkar vilja tro.)
Förutom det dagliga pysslet med frukost, så har jag handlat två ggr (orkade inte bära allt på första svängen) städat, bäddat rent och tagit emot fyra gäster från Sverige och två från Cananda. Bokat in nya och varit på banken och hos husförvaltaren och fått några svar på frågor från typ "kommunen" som ska ha blanketter ifyllda på verksamheten. Försökt lösa internetproblemet igen, men får vänta tills på måndag, för nu stänger de ner för helgen. Det är helgdag i morgon och tydligen har de kläm-dagar även i Frankrike. "jours de serrage" enligt google translate. (detta fantastiska verktyg!)
Även om jag är trött även ikväll, så har det ändå varit en bra dag idag. Stannade till på torget på en av rundorna idag och fick denna lilla ögonblicksbild med mobilen. Inget märkvärdigt, men det var så stilla just då. Hon som matade duvorna med full fokus. Och "morfarn" som hade full fokus på henne.
Ja, såna små enkla saker kan jag tycka är vackert.
I morgon är det elva gäster till frukost. Det är precis vad det här stället rymmer. Ser fram emot att få alla nöjda! På återhörande.