ivarsdotter.blogg.se

Egentligen är jag för trött för att blogga, men jag tycker att det är ett bra sätt att sätta punkt för dagen, göra ett bokslut så att säga.

Om det var många bilder igår så är det typ ingen idag. Så ni som inte orkar med "text-massa" kan sluta här.

 

 

Vet inte vart jag ska börja... men det började egentligen redan igår med att det var söndag och jag hittade inga bra inköpsställen på kvällen, som var öppet. Så det blev dyra ägg i "ett-hål-i-väggen", en liten butik som hade öppet. (Vet inte om det var därför jag gjorde den godaste äggröran nånsin i morse:-))

 

Och i natt har jag drömt att det varit onda andar i huset, men det beror på en konstig incheckning igår, kommer till den senare...(gör en liten cliffhanger här ändå...)

 

Och i morse var det en gäst som skulle åka tidigt och jag hade lovat honom lätt frukost kl. 07.15. De andra skulle äta kl. 09.00. Så jag kliver opp i ottan och är på baguette-jakt redan vid halv sju. Men det är måndag ... och vissa butiker har stängt på måndagar här. Och det hade "mitt" bageri . "Welcome to France" (är ett uttryck jag använder då saker inte funkar som jag tänkte. Stängt på måndagar?!)

 

Ok, då vandrade jag åt andra hållet men inte en baugette i sikte. Till sist hittade jag... så strax före sju springer jag hemåt (nåja, går lite raskare då) och hinner leverera en croissant till herr´n "right on time".

...som för övrig var en märklig man då han ville avboka rummet, för att det inte fanns någon parkering nära "hotellet". Fick förklara att det inte var ett hotell och att det var svårt med parkeringar i centrala Antibes. Berättade att vi ligger innanför murarna i gamla stan, (ja, inte ligger alltså, men att vi är placerade där) och det är fem minuters gångavstånd till stora parkeringar i hamnen. Men, men.. efter att ha guidat honom in till Place Nationale (som det heter, vårt lilla "torg") så kom han i alla fall. Och jag var jävla nöjd att jag lyckades få honom att fatta hur han skulle köra! ... sen visade det sig att han bott i området i sju år...!!! Och JAG skulle guida honom på engelska fram till ett litet jävla piazza, som han redan visste var det var...WHY? "Welcome to France", eller? Det hände mer lite konstiga saker igår, men det sparar jag till min bok jag skriver på. Jäklar vilka storys jag kommer att få i sommar här..!

Men det där var alltså igår.. jag skulle ju komma till idag:

 

Efter första frukosten, så gick jag ut igen och handlade färsk frukt och bär till denna fantastiska frukost som vi gör här varje morgon. Efter andra sittningen så dukade jag snabbt bort och följde en av tjejerna till tåget, hon skulle till Nice innan hon flög hem. (tog även med min långa inköpslista, eftersom det var bara nöd-handlat tidigare)

På stationen köpte vi biljetter i automat (på franska!) och när man frågar hur man ska göra är det en kille som pratar bara franska....suck. "Welcome to France" och när man sen ska hitta till vilken perrong man ska till får man läsa det finstilta! Nåväl, där jag vinkat av henne (fina Ullis!) gick jag in på stationen igen och skulle hämta tidtabeller. Och där stötte jag ihop med några svenskar som hörde att jag var från Piteå (nä men så kååånstigt då...?!) och undrade om jag kände Kamilla.

 

Normalt sett brukar det vara så här: "Jasså du är från Norrland, men då känner du Johansson på byggfirman...blablabla.. " Stockolmsmänniskorna tror att alla känner alla där uppe. (ok, så där kom en norrlandsfördom om stockholmarna. Jag erkänner!)  Så jag tänkte "jaha.." när han påbörjade meningen. Men så visade det sig att jag faktiskt kände Kamilla! Och så visade det sig att vi hade träffats förut, då jag underhållit på ett företagsevent som han varit på i Piteå. Och vi mindes det båda två! Måste ha varit en bra dag på jobbet alltså. Så de slog följe med mig från tågstationen in till gamla stan och jag fick tillfälle att visa upp Rue Sade för dem. (Hade tänkt handla då jag gick iväg- men hoppade över det eftersom det blev lite PR-jobb istället) Vi hade en riktigt trevlig liten stund och hann givetvis med en liten foto-session så vi kunde skicka till vår gemensamma vän i Piteå! Med underrubrik "Welcome to France!" (fast utan ironi denna gång)

 

När jag ändå var "hemma" igen, så tänkte jag passa på att städa innan jag gick och handlade. Och någonstans här började tjorvet. Kan inte sätta fingret på det, men jag hade aldrig en pryl på rätt ställe. (det är alltså två "hus-kroppar" - med fyra våningar i varje. Spiraltrappor och städ/förråd längst ner i det ena huset och högst upp i det andra) Behöver jag berätta att jag oftast hade grejer uppe som skulle vara nere och tvärtom...? Och så ringde mobiltelefonen, dörrklockan, supporten från internetleverantören (som ska guida mig att få igång en extender - på franska...!), jag kollade bokningsförfrågningar och det var fel storlek på extra-kuddarna .... Ja, och så varje gång jag ska gå "tillbaka" till städningen, så har jag tappat tråden och vet inte vart jag varit, vart jag städat och vilket rum som skulle ha ett extra täcke eller en ny blomma eller mera vatten eller schampo.  Hade jag haft en stegräknare idag så hade jag fått rekord.

 

Mitt i detta kommer också dagens gäster och checkar in - jättetrevliga svenskar. När de är installerade DÅ kan jag till sist gå och handla. Väl inne på affären så börjar någon gå omkring och ropa nåt. Tänkte att hon sökte efter någon....Jag handlar vidare och förstår efter ett tag att de ropat att de stängde. På franska. "Welcome to France". Så lagom glada miner i kassan då jag betalar fem minuter efter stängning. Utan att ha handlat klart, hann bara det mest akuta från listan.

Tyckte att det var konstigt att de stänger så tidigt, men upptäckte att kl. var 19.30 och förstår varför mitt humör sviktar. Har glömt att äta. Så när jag slinker in som sista kund för att köpa lite frukt (de har en egen "affär" för frukt och grönt) så ska jag vara lite hjälpsam och packar/betalar fort och tar kvittot från kassan. Det skulle jag inte ha gjort. Jäklar vilken utskällning jag fick. På franska.  Jag stod bara och stirrade på henne och sa "pardon" på min taffliga franska. Tydligen skulle hon läsa på kvittot hur mycket hon skulle betala tillbaka och det gick ju inte om jag tog kvittot från rullen och jag skulle minsann vänta tills hon gav mig kvittot! (tror jag hon sa, fast mycket fortare och mycket mera ord...men jag hittar ju på nu)

 

Det var nånstans där lilla Åsa, 7 år, dök upp i mitt inre..... "jag vill hem...." Trött, hungrig och missförstådd.  Jag sa "pardon" 24 gånger till och backade ut ur affären och nickade och bugade och bockade och påminde om en gammal sparbössa som fanns i kyrkan när jag var liten - en negerpojke (jo, man sa så då) som nickade varje gång man la en slant i bössan.

 

Släntrade mig hem, lagade mat åt mig själv, kröp in i min lilla egna "lya" och slappnade av. Har nu skype:at med Cia och fått prata av mig lite och nu känns det lite bättre.

Men det är klart att det ska komma ett bakslag. Jag har ju faktiskt jobbat intensivt innan jag kom ner hit för att fixa allt inför sommaren och hela flytten m.m.. Sen rest ner hit och lärt mig hur man sköter ett helt nytt företag på bara några dagar. Sen varit själv sen Cia åkte hem och många saker jag fått fixa på "upp-studs". Klart som fan att man måste få krascha lite.

 

Så nu blir det en alvedon till mina trötta fötter och en dusch och så en skön säng!

 

Imorgon är en annan dag!

 

 

 

 

 

Så dagens slutsats: Storhandla på lördagar. Och samla på anekdoter. Det är väl det livet går ut på... :-)?