Valborgs

Det närmaste jag kom valborgsmässofirandet idag var när Cia lagade fransk korv och sallad till middag! Låter kanske inte så gott, men det var fantastiskt!

Även denna dag fullmatad!

Har inte tagit med mig kameran idag, så det blir en textmassa bara! En massa text...

Började med att chefen hade sin sista morgon här med oss och det var ytterligare 100 små detaljer som skulle gås igenom. Lysknappar, internetuppkoppling, telefonsvarare, ismaskinen, första hjälpen, bruksanvisningar osv.

Vi hann med allt innan hon åkte kl. 11.00, och eftersom det var jag som hade ringt och beställt taxin ville jag se till att hon kom sig iväg ordentligt, man vet ju aldrig om man riktigt nått fram då engelskan och franskan är lite knackig åt båda hållen...

När chefen åkt iväg så skulle vi sätta oss och styra upp resten av dagen och tänkte att det gör vi bäst med ett glas rosé…? Men se, tji fick jag, jag fick istället ett samtal från chefen som hade glömt att lämna en viktig sak innan hon åkte. Så jag erbjöd mig att komma till flygplatsen och hämta upp det, allt för att få en liten tur på Scootern igen! Så en snabbis t.o.r till Nice flygplats har jag hunnit med idag! Allt gick bra, körde ända fram till terminalen och hittade Sanna, uträttade ärendet och fick vägbeskrivning hem och allt bara flöt på. Solen sken och det var riktigt härligt att köra och se sig omkring. Men när jag kom in till stan igen så var vägen jag kom ”ut” ifrån, enkelriktad, så jag var tvungen att hitta en annan väg in i stan. Vi bor alltså innanför murarna, vilket är ungefär som i Visby, fast här får man köra på vissa vägar. Om vi säger så här – jag lärde känna många gator idag i gamla Antibes… och till sist hittade jag ”våran” parkering utanför huset.

Väl hemma igen var det dags för lunch (och ett glas rosé!) så vi skulle orka med vår långa att-göra-lista. Vi knatar iväg, glada i hågen och storhandlar och kommer SEN på att vi glömt ta med dramaten att köra sakerna i. Ni vet hur mycket det väger med vatten, vin, öl, mjölk, frukt osv. så efter halva vägen var vi tvungna att kapitulera, så Cia stannade med varorna och jag sprang och hämtade dramaten (väskan på hjul alltså).

Nästa sväng var det dags för städartiklar och blommor och det var lite lättare att bära toalettpapper och skurtrasor faktiskt. Vi försökte även få hjälp hos Orange (typ Telia) med våra ”dosor” för det trådlösa nätverket i huset.  Där i butiken,  fungerade alla enheter, men då vi kommer till huset fungerar det inte. Blir till att ringa supporten i morgon igen. Tur att de kan engelska där!

Sen hade vi fix och trix här hemma med att laga hyllor, leta nätverk och städa! Då upptäckte vi att klockan var halv nio och hög tid för middag…!  Cia lagade fantastiskt god Fransk korv och en melonsallad till oss! Nu är klockan snart elva och jag längtar efter sängen, en massör som kan mjuka upp mina axlar, samt en god natts sömn! (som tidigare nätter blivit störd av åsksmällar och hjärnsurr)

På Återhörande!

(Ja, en liten bild kan jag väl dela med mig av. Vi hann pausa lite mellan inköpen. Solen har ju faktiskt varit framme idag...!)

 

 

 

Upptäcktsfärd

En riktigt intensiv dag tillända! Blir det så här sent att blogga varje kväll, lär ju inläggen inte bli särskilt intelligenta. Nåja, nu bloggar jag ju mest för att mina barn och mina syskon ska få veta hur jag har det! (...och ja, nån vän också... fast egentligen vill jag ju att hela världen ska dela mitt äventyr, men är för ödmjuk för att erkänna det:-)
 
Vi började dagen med en rundvandring för att hitta till banken, turistbyrån, buss/tåg, olika inköpsställen etc. Jag och Cia slog till på en stege direkt! (måste nå upp i taket för att byta lampor bl.a)
 
Idag tog regnet ett litet uppehåll och vi tog oss sedan en tur med Scooter runt Antibes, Cap d´ Antibes och Juan Les Pins (Sjuaan La Pä, på min egen fonetiska, icke pålitliga skrift) Cia fick idag också en snabblektion i Scooterkörning och bara efter en liten stund var hon ute i den franska intensiva trafiken.   
 
stannade också på ett hotell som hette Belles Rives, vill komma ihåg detta, för där fanns en Fitzgerald Bar och dit vill jag åka när någon kommer och hälsar på! En oas i Rivieran:-)
 
Sen avslutade vi kvällen, med avskedsmiddag med Sanna (hon åker hem i morgon och lämnar oss åt vårt öde!)Men innan dess bjöd hon på en festmåltid på "Michelangelo" som heter duga! Brukar inte fota mat, men då man blir serverad äkta tryffel - och äger en tryffelhund - så bara måste jag fota! Både maten och gästerna som brukar gå hit!
 
 
Nåväl, nu har vi blivit bortskämda i några dagar - nu kavlar vi upp ärmarna och börjar jobba hårt i morgon. Allt ska pimpas och handlas och förberedas för öppningen! Det här kommer att bli toppen! Jag hoppas att Clint Eastwood hittar till Rue Sade också, förutom restaurang Michelangelo!

Söndagsstädning

Det är så skönt när man kommer till ett helt nytt ställe och det känns som att komma "hem"...!
Inte för att jag lärt känna staden än, men själva huset har jag idag nyfiken nosat på, med både skurtrasa och fönsterputsmedel! And I Looove it ... !  Det är små och ibland trånga rum, men med en "själ" som ni kommer att älska om ni kommer hit. Sängarna är "from heaven" och frukosten kommer att kittla även den kräsnes smaklökar!
 
Vi går igenom varje rum med "tandborste" och verkligen storstädar så att det ska vara skinande blankt när första gästen anländer på torsdag.
 
Innan dess ska vi ha lärt oss allt om utflyktsmål, restaurangtips och dörrar och larm:-) Har vi otur kan larmet gå och då kommer polisen...
 
...kanske råkar jag komma åt knappen nån kväll då jag är ensam...;-)??
 
Så här ser det ut just nu utanför mitt fönster. Rätt så folktomt en regning söndagnatt..
 
Hoppas på bättre väder i morgon då vi ska ut och köra Scooter och bekanta oss med omgivningen!
 
På återseende. (Orvaarr - om man säger orvar lite slarvigt, skorrande och med två A, så låter det som att man kan säga en trevlig avskedsfras på Franska)
 

Mankell

Ny snabbrapport, innan jag faller i sömn efter min livs längsta lördag. På ett bra sätt!

Första middagen i Antibes ikväll.
Och vi stöter ihop med Henning Mankell.

Som känner Cia's pappa & mamma. Osannolikt trevligt! Bild kommer snart meddetsamma :)

Bonne nuit! (God natt tror jag det betyder)

En första titt...!

Nu är vi framme. Är just i en liten paus mellan visningar av rummen, till inköpsställen för vin, skurmedel, choklad och frukt. Strax middag, vi ska ju hinna pröva oss igenom ett antal restauranger för att kunna rekommendera gästerna här på Rue Sade. (www.ruesade.se)
 
En liten första glimt får ni här, interiören och utsikten från köket/allrummet:
i
 
 
Nu är vi igång!

Förr och nu

Nu börjar namnbytet vara i hamn. Nytt körkort, pass, alla bank/kontokort, hemsida, blogg etc.
Då är det bara jag som ska komma ihåg det också. Har senaste veckan börjat telefonsamtal med "Hej, det är Åsa Persson. Eller förresten Ivarsdotter."
Kanske verkar jag mer än lovigt förvirrad :-)
 
Fast å andra sidan så håller jag på att packa ner allt jag äger i kartonger. Förutom en väska som jag ska ha med till Frankrike. Och så håller jag på att lära mig ett nytt språk. Inte undra på att jag vaknar på nätterna och rabblar glosor.
 
Åsa Persson, förr:
 
Åsa Ivarsdotter nu.
 
 

Släppa taget

Den här bloggen startade jag när jag visste att jag skulle till Frankrike och jobba. Att få dela med sig av en spännande och rolig resa! Ungefär som bloggen "Persson-on-tour" var till för att kartlägga min och Cia´s ljuvliga kust-till-kust-resa till USA för två år sedan.
 
Men det kommer också att slinka in lite helt mänskliga, vardagliga ting här också.
 
Och så gillar jag ju kortfattade bloggar. Och så har jag rätt hög integritet, även om folk inte alltid tror det.
Och så vill jag inte trampa folk på tårna. Och så tror jag ju att man aldrig kan förändra någon annan, bara sig själv. Och så tror jag på att tänka goda tankar, typ "The law of attraction", i min egen tappning. Och så tror jag ju på människans naturliga, inneboende empati.
 
Och så blir jag besviken ändå. När någon nära går igenom tuffa saker vill man bara "fixa till" världen, så det ska sluta göra ont. Fast jag vet att jag inte kan. Så jag lär mig saker om människor och släpper taget...
 
 
 
 
 
 
 

Med blicken i fokus

Nu när jag flyttar igen, så blir jag ibland "stoppad" i arbetet (he´fte, som vi säger på pitemål) och hittar bilder och blickar tillbaka. Just nu njuter jag av minnena och lägger bara in de bästa i minnesbanken. Alla dåliga har jag sagt hej då till. Nja, ok då. Nån dålig lägger jag in en kartong ifall jag behöver ta fram det igen. Igentejpad med silvertejp. Men ingen kartong föjler med till Frankrike!
 
Den här bilden är väl bara för skön på Simon! 24 år sen snart...  Den får åka med!
 

Upp och mest ner

Lösa funderingar från en förvirrad pitebo....
 
Jag packar ner saker i kartonger. Där ska allt jag äger få ligga tills det blir vinter igen. Intressant hur många prylar jag äger som får åka ner.
 

Nästa gång jag har PMS är jag i Frankrike.

Måtte det vara roligare att vara deppad då

 
 
...under tiden läser jag Mia Lundins bok "Kaos i Kvinnohjärnan" och lär mig allt om kroppseget progesteron! Intressant mitt i alltihopa...:-)
 
 
 
 

Franskan

Försöker sätta ihop egna små meningar av de få ord jag kan.
Idag blev det "nöff öff".
Nio ägg.
 
Ja men det är ju ändå påsk.