ivarsdotter.blogg.se

 När jag vaknade kl: 5 i morse och drömde att jag hade försovit mig och att bagaget var utsatt för en översvämning, så tänkte jag att det var lika bra att stiga upp. Väckaren skulle ändå ringa 05.30. Och hostan hade hållit mig vaken till klockan 2, så jag var rädd för att somna om och komma in i djupsömnen.

Jag är specialist på att ta lång tid på mig på morgonen. Tycker att det tar längre och längre tid att vakna. Sen ÄR jag trött också. Efter en otroligt intensiv höst och en förkylning (som på beställning?) efter sista föreställningen, så har jag haft svårt att varva ner sista tiden. Svårt att slappna av och vila. När jag gjort det har det bara varit oro och omtanke. ”Vi” i familjen drabbats av stora djävulska C.

C som kräver gifter för att övervinnas. Gifter som förstör annat. Fuck cancer! Jag håller alla tummar och tår som finns, jag ber till alla gudar jag känner till, skickar positiva helande tankar till denna person. Sen försöker jag att inte ge näring åt C, utan istället fokusera på allt annat som är friskt och fungerar! ”Det du ger din uppmärksamhet, växer” brukar jag säga. Så om friskhet ska växa, bör vi fokusera på det som är friskt!

 Som tur var har den här personen kvar sitt humör och jag kan med min sjuka, morbida humor, få bearbeta det här med kärlek, skratt och tårar. I en opåverkbar blandning. Ibland full av hopp och tillförsikt. Ibland drabbad av tanken att vi alla ska dö. Nån gång. Men idag vill jag ha fullt upp med att leva! Och idag har jag rest till Teneriffa! Åkte 08.15 hemifrån och klev in i Anettes lägenhet vid midnatt. Trött och galet nöjd!

Hann inte ens säga hej till Svenne (Anettes man) på Arlanda. Han kom med planet jag åkte ner med. Jag hade tänkt säga att jag skulle ner och ”hålla ställningarna” tills han kom tillbaka. Men det lät ju lite sjukt. Nåväl.

En snabb tillbakablick på helgen: Jag tillbringade fredagskvällen som ”Häng-around” till Thomas Deutgen på Pite Havsbad, där han arrangerade en kväll med Lasse Stefanz. Ja, vad ska man säga. Ett fenomen helt klart som jag tycker att man ska uppleva själv. Jag ska inte vara dömande, utan njöt av att se människors glädje och hänförelse. Ungefär som att se de som är så där redigt religiösa och nöjda med allt. Man skulle vilja uppleva gemenskapen, men kan inte ta till sig ”budskapet” så att säga.

Thomas har med glimten i ögat,  kallat mig sin ”dödsfiende”, när jag fick jobbet som programledare för SVT´s Eftersnack i konkurrens med bl.a honom. Men så här sju år senare kan man ju förstå att jag drog det kortaste strået. Det har ju gått väldigt bra för honom med hans karriär i bl.a. dansbandskampen. Att jobba med Peter Settman är ju en våt dröm för en annan… Nåväl, vad är väl en bal på slottet? Eller en dans på havsbadet... Kanske alldeles underbar?

Jag får erkänna att jag smet iväg runt midnatt (som askungen?) och nöjt av en skön hotellsäng, tv-tittande och en påse morötter. Minimorötter färdigskalade i påse alltså!  Lät nyttigt va? Ja, ja! och så lite jordnötsringar.

Lördagen som skulle ägnas åt packning…..men först åkte jag och tittade till stugan på Renön. Hämtade Alma. Promenerade i den vita vackra skogen. Fick besök av syster och svåger. Lämnade Alma. Åt middag hos en annan syster och svåger. Vägde mig och dog nästan. (Det är min dotter och inte jag som är gravid måste jag berätta för mig själv!) Hem och packade. Fick besök av ännu en syster. Vägde även bagaget och konstaterade att jag fick packa om. Körde hem henne (hon bor på samma gård) och gick och la mig. Kan kort konstatera att mitt bagage är tungt, men jag har ett lättsamt liv!

 Hade tänkt lägga in bilder men det strular med uppkopplingen så här första kvällen. Och min egen energi...

vi hörs!