ivarsdotter.blogg.se

Tror att rubriker med ”elände” säljer mer än bara lättsamma nyheter på bloggen. Min dåliga PMS dag (inlägget från igår) hade rekordmånga läsare. Men nu gillar jag ju att skriva med en liten twist… som ni vet :-)

Men ibland kommer det nya läsare och en person tyckte jag skulle sluta gråta. Jag läste min blogg igen och INGENSTANS stod det att jag var ledsen och grät. Kanske läser män ordet ”PMS” och kopplar direkt ihop det med att gråta. Nåja, spela roll. Grinat har jag gjort mycket i mina dagar. Brukar säga att det är en bra dag om man har fått gråta lite. Då har man i alla fall inte varit ”avstängd” (smajl-gubbe)

Det är ovanligt med egen tid här nere i Antibes. Men idag hade jag en helt egen ledig dag! Det är nästan så lyxigt så man vet inte vad man ska göra (mitt i högsäsongen har vi en dag utan gäster?! Nåväl, inget att oroa sig över, för i morgon börjar det om igen och när Cia är tillbaka på måndag är det i princip fullt hus!)

Gästerna som bodde här ville ha tidig frukost, för de skulle åka bil långt idag. Så kl. 06 var jag uppe och igång och redan vid 08.00 i morse var jag ”klar” med frukosten. De som åkte var i alla fall ett ungt par från Europa, som var trevliga, men hade många ”så-här-är-det”. T.ex att de bara åt ägg på söndagar och tyckte jag var mycket märklig när jag frågade om de ville ha ägg VARJE morgon. Och tyckte det var konstigt att vi serverade ost på morgonen, det skulle man ju äta på kvällen. Och tyckte att vi skulle polisanmäla sophämtarna som började jobba före 07.00, för att de förde sånt oväsen och väckte befolkningen. Och att det var bara han som var chaufför när de körde bil genom Europa, för han var…man….!! Grrrr… På alla mina frågor om ”Varför” hade de inga svar. Bara ”så är det”. Nu är jag ju en artig värdinna, så jag började inte agitera mot ungdomarna. Men nog får man lust att ställa fler frågor, som gör att de börjar tänka själva!

Nåväl – Sen satt jag länge själv och åt frukost och spelade Bo Kaspers högt. Såg på små klipp på YouTube och när det är barn och hundar blir jag alltid berörd. En ägare som återförenades med sin hund som varit bortsprungen i sju månader…. Fatta?! Så det var tur att jag var själv, på tal om att gråta!

Sen packade jag en liten matsäck och drog iväg. Hade fått tips både från Carola, men också av Anita och Rolf som varit här mycket, om fina stränder lite längre västerut. Förbi Cannes och vidare mot Theoule Sur Mer. (Nästan ”mitt emellan” Nice och St Tropez, men vid närmare googling ligger det 4.5 mil från Nice och 6,5 mil från Saint Tropez)

Det var så vackert där! Önskade att man kunde fota samtidigt som man körde...(men det går ju inte - jag är ju kvinna) (OBS! Ironi från tidigare i texten)

Hade kollat på nätet innan och "de l Áiguille", lite söder om Theoule, skulle visst vara jättefint med olika sorters stränder. Mer och mindre lättillgängliga. Någon strand dit man kunde gå med barn och någon där man skulle vara en erfaren klättrare för att ta sig till... jag tänkte att jag håller mig till "barn-avdelningen" idag.

 

(har jag varit singel för länge när jag ser symboler i allt..?)

 

Vyn lockade i alla fall till att fortsätta gå!

 

Om jag tyckte det var jobbigt att gå, så tänkte jag på dem som GJORT dessa naturtrappor en gång i tiden

Och där låg en strand! Men hur jag än letade så hittade jag ingen nedgång till den.

Så jag fortsatte...(alltså jag går ju neråt. Men vänder mig om och fotar trapporna när jag gått nedför dem. Jaja, det där fattade ni säkert)

och en till liten "hemlig" vik...

och här verkade det finnas en sandstrand... men hur tog man sig dit?

 

Jag gick vidare och det var många val. Höger, vänster, lite uppåt, mest nedåt...

Men till slut så kom jag fram till denna lilla pärla:

Så där åt jag min medhavda lunch och låg och myste ett tag. Men Cia, min parasollbärare, var ju inte med (kan inte köra moppe och ha parasollet som sticker ut, så det håller Cia när vi åker tillsammans)  så därför blev det bara en kort stund. Jag är ju en som bara ligger i skuggan jag. Eller solar efter 18.00, då det är svalare. Här var det VARMT som i en gryta. Så det var bara att "knalla iväg" (som vi säger om att gå - är det svenska eller dialekt?) uppåt igen. Skulle räkna stegen men tappade räkningen efter 170. PHU, säger jag bara! Svettig, men glad hoppade jag på Scootern igen och åkte "ner" till byn och åt lunch nummer två (då var ju kl. över 16 och det räknas väl som middag hemma) .... och så hade jag ju faktiskt ansträngt mig. Man får vara försiktig så man  inte laddar ordentligt efter träning...hrmmmm... 

 

Sen åkte jag motorvägen hem. Det gick bra, men det ska jag inte göra om. Kändes mycket farligare än de små vägarna nere vid havet. Dessutom kom jag till en vägtull med en ICKE engelsktalande farbror i luckan. Och jag kom fan inte på vad "katrö-vä-diss" betydde med en bilkö bakom mig, fast jag egentligen vet. Det betydde 90 cent och jag hade pengarna i ett fack i en väska, i ryggsäcken, i packboxen bak på moppen. Han pratade oavbrutet medan jag febrilt letade fram ett 1 Euro-mynt! Han verkade irriterad. Jag förstår inte . Kanske hade han PMS.

 

Så när jag var i bekanta trakter igen, så var kl. 18.00 och jag kunde sola:-) La mig på favoritstranden just nu i Juan Les Pins (uttalas med min enkla franska: Sjuaan la Päään) och det var mycket folk. Helger är det alltid mer folk på stränderna, men just den här är det alltid lite lugnare på:

 

Jag la mig på rygg och inte vet jag, men någon snarkade väldigt väldigt nära mig. Och nästa gång jag tittade upp var det bara jag och duvorna kvar. Eller de hann flyga iväg innan jag fick upp kameran, nyvaken som jag var...

 

 

Åkte hem, duschade och tyckte det var lite strävt när jag torkade mig. Jodå, jag har solat till mig ett linne.

Jag som tyckte att jag hade smörjt in mig överallt...

Nåväl, det känns bra och en skön dag är snart slut. Det är lördag, fullt med folk och music här ute på torget och jag ska krypa ner i sängen och läsa en bok. Jo, jag vet att jag är tråkig. Men.. Me, myself and I, börjar trivas riktigt bra tillsammans!

Och vet ni vad...?! I morgon har jag sovmorgon!