Skinka med spets!

 Idag har Australiensarna och Fransmännen checkat ut. Och ett par Norrmän checkat in. Det betyder att jeg har akkurat sex stycken fra Norge här just nå. Å de e så koseligt!

Jag tillbringade många somrar i Norge som barn (då mammas och pappas något udda religion, tvingade dem att åka långt för att hitta gelikar) och lärde mig då lite norska.

Så nu prövar jag frikostigt och vi får alla skratta högt! En härlig familj med mycket prat och skratt, som ska bo här en vecka (som också var här ifjol och lät mig veta att de då minsann fick pocherade ägg till frukost varje morgon av den dåvarande föreståndaren. Jag lovade att lära mig till nästa år. Då förmodligen det är någon annan här i huset. De verkar byta folk varje år här, tror man blir liksom utsliten efter en sommar. Men vi är ju två, tack och lov! Så vi lär bara bli halvslitna:))

 
 (skulle lägga in en bild här på när jag var sliten. men jisses vad ful jag var. Ska man försöka göra någon slags reklam för sig själv ska man väl inte... Men vänta nu! Jag sa ju att jag skulle vara mig själv fullt ut.. ok. här kommer en ful-bild: )
 
 

Vart var jag...? Norska ja. Och engelska, det funkar. Men så kom då det där paret igår som var från Marseille. Lika förvånade som de var, över att jag inte kunde franska på ett Franskt B&B, var jag över mina franska gäster! Min chef hade sagt att jag kommer att klara mig med engelska "Det kommer inga franska gäster hit" sa hon. Fast på skånska. Och man ska inte lita på dialekter man knappt förstår. Hon kan ha menat något annat.

Nåväl. Knagglig engelska, franska, kroppsspråk och lite pitemål, så har de både checkat in, sovit, ätit och checkat ut. Glada i hågen med löfte om att komma tillbaka till det här stället där man skar hårdost med en kniv de aldrig sett förut (alltså osthyvel) eller "sweedisch cheeseknife" som jag sa när jag förevisade hur man gjorde.

 

Ett annat "moment" jag minns från senaste dagarna, var då fotografen/musikern Gunnar plockade ner ukulelen från väggen och sjöng en sång om Alyson - till vår fina gäst Alyson från New York. Hon kommer aldrig att glömma den utcheckningen, tror jag! Bara ett exempel på hur fint det kan bli när många olika människor och nationaliteter möts under en eller flera måltider.

Här är jag och Alyson på takterassen

 
 (ändå hyftsat snygg-bild. Hade kammat mig i alla fall. Å bytt om och jag tror jag hade mascara också)

 

En annan lite udda sak som jag tänkt på, är när jag gör i ordning frukosten...

På skinkfatet lägger jag fint upp några skivor äkta Parmaskinka (som är så kul att köpa, för jag får säga "säänk transchees schjamboon de Parma, sil vo pläää - och får fem tunna skivor av denna delikatess) Men sen brukar jag ha en billigare variant, köpt i plastförpackningar på Konsum (eller Carrefour som det heter här). Vi har ju ändå ansvar för ekonomin och efter att jag av misstag köpte TJOCKA skivor skinka till en frukost för typ 40 euro så har jag bestämt mig för att återgälda det med Carrefour-skinka lite nu och då.

Nåväl. Där ligger de på fatet: fem rullar av den exklusiva skinkan, men den är ju "handskivad" och lite sladdrig och svår att få riktigt snygg. Den ena mindre/större än den andra och man får nästan pussla ihop dem. Absolut inte motbjudande, men som sagt – svåra att fixa till.

Bredvid ligger fem skivor "plast-skinka" som man lätt kan rulla till vackra kreationer. De ser likadana ut, med en exakt precision har de t.om fått fettranden att lägga sig som en vit liten spetskant runt den annars något torra köttbiten.

(Ni förstår vart jag är på väg, va? Nåväl, jag fortsätter ändå...)

 

När, låt oss säga, 8 personer har ätit frukost (som förstås består av många andra delikatesser!) så ligger det kvar fem bitar.... Parmaskinka. De andra har försvunnit från faten.

 

Lite så kan jag känna mig. Som en exklusiv Parmaskinka, som har ett värde, en smak, ett innehåll som få. Bredvid mig finns Carrefour-kvinnor. Och männens blickar följer dem. De blir plockade. Valda. De som har kroppsdelar i plast, är vackra och har kläder med spetskant.

Nej, jag är inte bitter! Och nej, jag vill inte ha en man som söker det perfekta yttre. (även om jag ibland kan ”rustus – uppus” och bli gode snygg)

Nej, kära vänner. Jag inväntar en gourmand som har den goda smaken att välja en handskivad, ihop-pusslad och exklusiv Parmaskinka!

 

(Man måste vara i Frankrike för att komma på att jämföra sig med en skinka. Poeten i mig har vaknat...haha! Den och mycket mer! Gå å lägg dig Åsa!)

 

En liten blid-vy över min kväll bara:

Det är så mysiga små ställen här! Men jag åt nog lite tidigt, var ensam på restaurangen kl. 20.00.

 
 

Här är allt man behöver: Mat, vin och en telefon.
 

 Av någon anledning kom det in en dessert också...! Orkade en fjärdedel bara... proppusmättus!

 

 Gick hemåt vid 22.00 och kände mig som den här damen: Mätt! (och möjligtvis lite gravid. Känslan alltså av att ha för stor mage)

(jag måste förklara mig hela tiden, för det fanns folk som trodde på allvar att jag hade friat till Cia, den morgonen då hon gett mig sovmorgon. Så nu skriver jag tydligt att jag ÄR INTE GRAVID. Bara jävligt mätt. Punkt)

 

 
 
 

Både glad, arg, trött och rörd!

Idag har det varit en trött dag. Men jag har ändå pysslat på i maklig takt (undrar vad maklig är för takt egentligen..)...avkalkat kaffemaskinen och vattenkokaren, putsat nåt fönster, städat ett rum, handlat blommor och mat, skurat Scootern (som var skitig efter stillaståendet) skurat i entrén (det är nån jä-el som står och pissar på nätterna mot våran dörr tydligen. Och med ett litet "motlut" så rinner det så fint in i hallen och sprider en liten odör när morgonvärmen börjar komma... Tror jag ska sätta upp en bild på mig själv i "pisshöjd" och skriva "Det är jag som skurar bort din urin varje morgon!" Men då skulle han väl pissa på mig istället. Jo det är en HAN! här är jag fördomsfull, men vilken kvinna skulle få för sig att urinera mot en ytterdörr..??? Och jag vet att Cia tycker att "pissa" är ett fult ord och att man ska säga "kissa" istället. Men just i det här fallet tycker jag PISSA är ett jävla fult ord på ett jävla fult sätt att tömma blåsan! Så där ja.)
 
Och mycket har strulat i huset tyvärr!  och efter Cias veckor med varmvattenberedare, läckor och avloppsstopp så hade nu turen kommit till tvättmaskinen:

Tro det eller ej - men tvättmaskinen kan tala Svenska!! (Mer än vad min dator kan just nu - fortfarande någon inställning som gör att den vill skriva engelska hela tiden! Tack alla perifiera vänner som engagerar Er. Tyvärr funkar det inte, så jag ringer min riktiga support i morgon. Riktiga = de tar betalt)
 
Nåväl. Efter en omstart funkar den igen, men jag ska ändå ringa eftersom den är ny. Tvättmaskinen alltså.
Jag tycktes vara klar med allt pyssel runt 18 och då tog jag en bok och gick ner till stranden. Alldeles lagom varmt för min del runt den tiden. För första gången kom det fram en man till mig och började prata! Han var inlevelsefull och talade om livet, kärleken och döden. Antingen var han poet eller så hade han rökt på, haha! Eller så var han bara fransk! Är franska män verkligen så där? Han var musiker och pratade frispråkigt om både musiken och sitt brustna hjärta! Söt, lite för ung men han var riktigt trevlig! Om jag ville skulle jag få privatlektioner i franska av honom. Tror att han ville mer än så faktiskt, så jag känner mig riktigt smickrad. (kanske han hade väldigt dålig syn också...?!) Och vem vet, kanske sitter jag på en strand och lär mig oregelbundna verb av en poetiskt trummis så småningom!
....Fast ni kan slappna av - det blir inget SÅNT SOM NI TÄNKER PÅ (särskilt utsvultna långrelationsmänniskor, som drömmer om en romantisk, bekräftande, fransman och tänker att det vore väl helt fantastiskt...!) Nej, jag har mitt fokus på annat håll.
 
Jag längtar hem till ..... ALMA... denna lilla lurviga kärlek!
 
Inte kan jag fastna i Frankrike med nån poet! Jag ska ju hem och ta hand om mitt hjärtas fröjd och glädje! Ja, för barnen behöver jag inte längre ta hand om och givetvis älskar jag och längtar efter dem också! Men den där lilla krullbullen till hund jag har - hon har kommit mig så nära. Jag undrar hur folk utan hund tänker nu...("alltså, hon jämför hunden med barnen. Det där måste vara en mycket sjuk människa")...
Ja, kanske är det så, eller så är det bara en för lång story att berätta hur hon kom in i mitt liv en gång för några år sen då jag behövde livslust. Ny lust att leva. Den historien tar jag en annan gång. Så jag må vara sjuk, men... Peter och Anna...! Ni som tar hand om henne - kan ni skicka nån bild är ni snälla! Inte för tidigt på morgonen så jag börjar lipa till frukost, men sen lite senare på dagen .. ok?? :-)
 
 
 
Jag delade det här klippet idag på Facebook, så här är länken till hundälskare: (och är du som jag - lite känslosam så kan det bli "pollenallergi" akut i ögonen...)
 
Ikväll gick jag en promenad runt stan, det är alltid mer folk på fredagar. Det liksom sjuder här.. och ändå är inte värsta högsäsongen igång än! Den här parkeringen av en liten bil utanför en restaurang, den gillade jag! Antingen var det ägaren till restaurangen som parkerat där. Eller så en lat gäst.
 
 
 
Så med alla dessa känslor, arg, trött, lugn,längtansfull, smickrad, ledsen, glad, pirrig....frågar jag mig själv:
Har du PMS Åsa??? Eller är du bara mitt i livet med allt vad det innebär att känna sig levandes?!
 
 
Det får vara hur det vill. Nu åker öronpropparna in och jag stänger ute partyt utanför fönstret och njuter av lite vila!  Vi hörs!
 
 

Tankar för dagen

Det har varit så intensivt de senaste dagarna här i Antibes, så jag har inte ens hunnit skriva blogg.
 
Dessutom har mitt tangentbord fått för sig att jag ska skriva på engelska, så den skriver lite hejsanhoppsan och autokorrigerar orden hela tiden. Och alla ord är understrukna med rött! Som då jag stavar fel. Så det här kan bli hur som helst. (Har svenskt tangentbord, har varit under inställningar och markerat svenskt, men lika förbannat så blir säger "sager" och märker "marker". Kan någon hjälpa mig tar jag tacksamt emot tips!)
 
Ibland önskar jag att jag hade autokorrigering i livet. När jag är på väg att säga något och tänker, "att det här blir fel", men märker det i sista sekunden, så det har hunnit lämna hjärnan och nått ut till munnen som bara säger det, utan att jag hinner lägga i backen. Kan bli lite pinsamt ibland. Fast oftast blir det riktigt bra! Jag är spontan helt enkelt. Inte då jag känner mig stel, trött, obekväm, uttråkad eller stressad. Då har jag inte tillgång till något av det spontana i min hjärna.
 
På tal om spontan... jag har just inlett en konversation med en ny bekantskap, där jag har bestämt mig för att vara fullt ut mig själv. (inkusive spontan!) Vad har jag att förlora liksom?! Det har ibland hänt att mitt "rättframma" sätt har skrämt iväg folk. Ärlighet/öppenhet och att vara "icke tillgjord" verkar få folk att bli rädda. Kanske för att vi är så vana att leva med fasader, "tysta leken" (ni vet då alla vet att man borde prata om nåt, men ingen säger ett ord) eller det här "spelet" som ska pågå när man är på väg att skapa en ny kontakt. Kanske är det DET vi är rädda för...att komma någon nära? Att visa sig själv fullt ut?
(blev lite djupt ikväll, men det är sånt man hinner fundera på när man dammsuger, skurar, tvättar, diskar, handlar osv.)
 
Har haft besök av några fler från Piteå (blev ni förvånade??) Bl.a Gunnar som är bekant både från scenen men också från Piteå-Tidningen. Han tog bilder till ett reportage som ev. kommer att bli framöver. (Men inte en enda svettig städ-bild tog han... nej, bara på när jag handlar baguetter, går på marknaden och köper färsk frukt och serverar frukost. Och målat mig hade jag gjort - vilket jag inte annars hinner göra på morgonen. Fasaden Åsa, fasaden...) Han har lovat att skicka över lite bilder senare. Så ni ska få se...
 
Han är fotograf, så han vill helst vara bakom kameran, men här lyckades jag fånga honom samtidigt som en annan i sällskapet fångade dagen.
 
 
...och ingen sann fotograf som inte fotar maten! (även om ALLA gör det nuförtiden hela tiden) En jättetrevlig kväll ute på restaurangen Le Jardin där vi var miljöbovar och åt jätteräkor! Tack för god mat och trevligt sällskap!

och så här kan det se ut en morgon på Rue Sade efter frukost... någon kollar på utsikten, människorna och den fantastiska miljön (ok - han väntar på taxin) någon sms:ar med sina barn (läs kollar Facebook) och någon tar ner en ukulele från väggen och drar en låt (ok - DEN är ovanlig!)
 
 
Sen kom goda vännerna Mio och Sebastian på besök! De bor i Nice, bara 30 minuter bort, så det var mer en snabbvisit - men roligt hade vi den korta tiden vi sågs! Här på en promenade runt "byn" (om man jämför med Nice) Rivierans Guldgossar!
Skönare herrar får man leta efter! (oj, misstolka nu för fan inte det där)
Eller vad säger ni om Sebastians kommentar på Facebook: våran porrfilm hade kunnat heta "En dubbel i Antibes". När jag läste det idag så skrattade jag högt! Medans säkert andra fnyser. Men jag älskar deras sjuka humor! (ni har sett filmen "En enkel till Antibes", va?:-))
Önskar att fler fick förmånen att umgås med friska fläktar!
 
Vi hann även bestämma att vi ska köra en liten show tillsammans nästa år jag och Mió. Bara en helg, inget storprojekt, utan bara lilla salen på Kulturens Hus i Luleå. Den ska få handla om bl.a rädslor.
Och med tanke på det liv jag lever just nu, så tränar jag ju. Att utmana mig själv. För egentligen är jag både livrädd och jätteglad på samma gång! För vad..? Ja, det tar vi en annan gång.
 
Avslutar med en bild från en strand jag åkte till idag... så skönt med eget utrymme! (kan bero på mulet väder och att klockan var 18..??)
 
 
 
 

Ensam igen!

Så åkte de hem - de vackra damerna som jag fått dela några dagar med här i Antibes!
Det känns alltid konstigt då Cia åker hem...
 
Så jag har botat min ensamhet med att städa idag. Städa lite mer än vanligt. Städat allmänna utrymmen, trappor och vår egen lilla "studio" (=en liten lägenhet) Har pysslat på hela långa dagen...
 
Och däremellan ätit nyttigt och inte druckit vin! Måste detoxa lite nu då jag är själv här, Ni förstår....de här fantastiska kvällarna med ljumma vindar och bland vackra människor, det liksom fordrar ett glas vin...eller två. (Och NEJ, jag kommer inte att bli alkoholist, för jag blir alltid less i slutet och lämnar ofta ett halvt glas bara för att det inte är gott längre. Tydligen gör inte alkoholister det. De dricker upp varenda droppe sägs det)
 
Det blev "Skype" istället för att blogga ikväll. Jag ber om ursäkt! (fast jag får lov att erkänna att det var en riktigt trevlig stund framför datorn. Istället för att skriva, att prata istället som omväxling) Nog för att jag pratar här också, men mest på engelska.
 
Just nu har vi två stycken från Australien här och en från New York. Bara kvinnor! I morgon kommer några galna pitebor igen! Men bara för en natt, sen ska de vidare. Och kvällen därpå får jag besök av en Luleåbo! Alla som hittills kommit hit är lyriska... miljön, maten, stämningen. Både i Antibes, men även här på Rue Sade.
 
Jag lägger mig fysiskt trött ikväll - gissar att jag gått i "trappmaskinen" i fyra timmar sammanlagt. Det får räcka för idag.
 
Jag avslutar med en gammal bild idag. Men det är så vacker utsikt från takterassen...

 
Jag har det inte så dumt i alla fall. Trots att Cia har åkt hem.
Och jag hoppas och vet att fler vänner kommer på besök. Vem vet - kanske jag får oväntat besök också...??
 
 
 
 

In Cannes because we can

Igår var det midsommar. En galet rolig midsommar med partybrudar! Sill-lunch, ank-middag och en festival som pågick här utanför som heter "La féte de la musique" - fritt översatt till musikfesten. Det är den 21 juni varje år och det är livemusik i vartenda gatuhörn runt om i hela Frankrike. Och Antibes var musiktätt!
 
Men som sagt efter avklarad frukost och check-in så blev det lunch uppe på terassen. Se så glad Cia blev för medhavd matjesill och gräddfil :-) (norrmejeriers förstås)
 
 
Här är vyn från terassen. Så vackert med alla taken...

På kvällen gick vi ett gäng på en bekant bar, efter god middag. Ett ställe där man lätt blir lite i hatten. Här är jag och fina Mia i glitter och glamour hattar! (jo, det SKA vara suddiga bilder från den här baren). Jag fick även tag på en tamburin ett tag! (saknade dock Pyschan, som var med sist vi var här,  då han har betydligt bättre taktsinne än mig)

Fransmännen är ordningssamma, trots att det är gatufestival:
 
Skräpet snyggt och prydligt radat upp på soptunnan.(märkligt att jag fotat en soptunna istället för någon av alla scener där det uppträdde folk.... här kunde det komma nåt riktigt dåligt skämt om att jag är en sopa eller nåt sånt, men jag väljer att bara erkänna att det var ett konstigt val. Oförsvarbart) 
Efter en mycket kort natt (för det gick inte att sova när jag väl kom mig i säng... det är som att bo mitt i Piteå vid stora scenen under PDOL-festivalen) och "rädd-för-att-försova-mig-känslan" så kom jag mig upp i alla fall kl. 07 för frukost. Men det har varit en trött dag... Här ett försök att se pigg ut ("lyft upp ögonbrynen, Åsa, så kanske det går", verkar jag tänka...)
Nåväl, eftersom det inte är så ofta det är Pitebor i Antibes, (eller det har ju blivit betydligt fler, procentuellt sett, senaste månaden) så ryckte jag upp mig och fick följa med dessa två in till Cannes! Åt på en trevlig restaurang, gick strandpromenaden, skrattade (även om jag gapskrattade minst, för jag orkade inte. Men jag log en hel del och höjde på ögonbrynen)
Men Mia och Kicki var på galet humör. Och jag får erkänna att det var svårt att hålla en låg profil när interna och ekivoka skämt duggade som småspik i detta gatuhörn ikväll:-) Nåja, vem har sagt att vi måste hålla låg profil? Ingen vi känner var där. Tror vi. 
 
Vi avslutade kvällen med att se på ett stort fyrverkeri i Cannes. Sen taxi hem (tror den taxichauffören skrattar än. Jag pratade svenska med honom och han franska med mig. Vi tog oss hem i alla fall)

En kortfattad, trött, och lite seg blogg idag. Men jag måste få ha sämre dagar för att kunna bli bättre igen.
 
Avslutar med att dela min och Cias statusuppdatering på Facebook här:
(som jag tyckte var lite rolig faktisk)
 

Nu tar vi de svenska midsommartraditionerna till Antibes. Sju sorters blommor kommer att plockas. Saknar vi någon sort kan vi alltid plocka en av svett-rosorna från våra städtröjor. Cia kommer att gå sju varv baklänges runt Grimaldiborgen. ...Har hon inte kommit tillbaks i morgon bitti beror det inte på att hon mött mannen i sitt liv, hon har bara gått vilse helt enkelt. Den raskande räven har ingen is att gå på, så han ligger på stranden med solfaktor 30. Åsa letar sju gärdsgårdar, men åker på ledstången upp och ner. Fort! Hon skrattar högt vid varje skarv. De små grodorna utan svans och öron äter vi upp. Och hittar vi en stång att resa......så gör vi det! Trevlig midsommar på Er! Kram!

 

Gott att leva

Vi har firat ett Silverbröllop här på Rue Sade!
Nuförtiden är det rätt ovanligt att möta par som levt ihop i 25 år... Givetvis finns det massor av folk som är tillsammans länge och lever lyckliga i alla sina dagar. Som i sagorna.
 
...och givetvis finns det många fina långvariga relationer som är på riktigt (även om jag tyvärr är skeptisk till fasad-förhållanden typ: "vi-har-det-sååå-bra-efter-30-år-och-bara-älskar-att-mysa-med-varandra-i-TV-soffan-och-kan-inte-leva-utan-varandra-och-har-ett-fantastiskt-sexliv-och-gör-allt-tillsammans-och-bara-skrattar...." och så vet man att i själva verket har de delade sovrum, zappar i var sitt hörn av soffan och har slutat att prata med varandra för årtionden sen. Men de har ju oftast en sommarstuga ihop, så det är ju svårt att skilja sig..)
 
Låter jag bitter? Nej för fan! Jag unnar alla att leva med sina drömmars partner och jag beundrar och inspireras av de som håller kärleken levande länge. Jag har själv lyckats leva i 21 år med samme man, (kom till Brons-nivån i alla fall), men sen snubblade vi och jag tror att vi båda är mycket lyckligare just nu utan varandra! Jag kan ju bara tala för mig själv... :- ) Men jag vet säkert att jag hade inte tillbringat halva året på Franska Rivieran om jag varit gift i alla fall.) Hellre en skilsmässa, med alla de besvikelser det innebär, dåligt samvete för barnen osv, men hellre det - än en relation som inte är äkta. Livet är för kort för att låtsas. Inte ens en orgasm ska fejkas!
 
Nu över till Silverbröllopsfirandet. 
(märklig övergång det där, Åsa, men släpp det. Alltså från orgasm till lite seriöst silverbröllop... Nåväl, jag har ju sagt att jag bara ska skriva rakt av, utan krusiduller eller att sudda och ändra osv. för att inte drabbas av skrivkramp eller prestationsångest, men det är svårt ibland. Nu skulle jag vilja sudda. För Er skull...)
 
Och nu kom jag på... att när jag igår skulle berätta att jag var för "rak" i min kommunikation och att jag därför trodde att jag kanske skrämde iväg vissa människor, (läs män) så sa jag "straight" till engelsktalande vänner. "When I talk I´m to straight". De såg konstigt på mig. Och så tänkte jag att jag varit för rak igen, till jag kom på mig själv. Då skrattade jag t.om själv. "När jag pratar är jag för heterosexuell". Jisses. OK, kom till saken nu Åsa!
 
Vi har, här på Rue Sade, firat ett par som varit gifta i 25 år! Och det är verkligen värt att firas! Jag har fått förmånen att i några dagar, umgås korta stunder med detta par, (och deras barn) men har ändå fått en "känsla av" dem.
Det är längesen jag mötte en familj med så mycket värme och glädje!
 
Här är Elisabeth och Jan uppe på terrassen på Rue Sade:


Som ni ser är det inte så högt i tak där uppe. Men högt i tak, det var det absolut när hela gänget samlades. Deras barn med flickvänner var med och firade och så fick jag och Cia förstås vara med på bild:
 

Vi möter ju många människor här på Rue Sade B&B under veckorna som går och vissa minns man inte efter ett par dagar, men den här familjen kommer jag sent att glömma. Kan inte riktigt beskriva det, men man bara såg att de tyckte om varandra! Nära, varma, glada människor i sunda relationer. Ja, om det här är en fasad, så då spelar de bra teater! Även om en av dem är en av Sveriges bästa i sin genre, enligt mig....
 
När vi skulle lämna över en liten present, så kom jag på, i stunden, att det borde ju hållas nåt tal! Inget var förberett, men när man är med en skådis/komiker som alltid är med i svängarna så gjorde vi ett improviserat tal, där vi sa varannan mening, jag och Cia. Och självklart (eftersom jordaxeln går precis mitt emellan oss) så blev det lysande!
 

Och tro det eller ej.. men i morse till frukost fick vi en present av dem...! Ett tal, där Jan och Elisabeth tog vartannat ORD och i slutet överlämnade en gåva till oss. Det blev lite "pollenallergi" i ögonen för både mig och Cia. Så otroligt fint av dem...! Så nu har vi en gemensam upplevelse att se fram emot senare i höst när vi ska få gå och se show på Oscarsteatern i Stockholm där Jan är med!  Helt otroligt roligt... vi säger bara än en gång TACK!

 
Och som pricken över i:et (igår när allt detta hände) så fick vi besök ifrån Piteå av fina Kicki! Hon ska vara ledig och fira midsommar här med oss! (fast eftersom hon är VD på ett hotell, så har vi bett henne om professionell feedback - om vi kan bli bättre på något! Eller ännu bättre kanske vi ska säga eftersom vi tycker att det här stället är så fint!!)
Prickig och fin fick hon vara med på kalas:-)
 
 
Ja, det där var igår alltså.
 
Idag har stämningen varit på topp efter det roliga som hände till frukost! Och sen till lunch fick jag ett litet video-klipp hemifrån med finaste systrarna som fick en överrasknings-present vi länge väntat på att få ge dem. Ännu mer pollenallergi uppstod när vi såg hur glada de blev!
 
Att ge är verkligen att få!
 
Lite strosande på stan med Kicki, utcheckningar, städning, middag ute på restaurang och jag lägger mig nu, "straight on" både trött och nöjd med en låt i huvudet som rullar...
 
Det ska va' gott å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va' gott, gott, gott
Gott å leva!
 
 
 

 

Spännande?

Idag fick jag återuppta ”jobbet” igen och fixa med frukost och annat pyssel i huset. Kändes riktigt bra att få gå upp på marknaden och till bageriet i morse och hälsa på de andra på gatan. ”Bonjour Madame” av fiskhandlaren, slaktaren, bagaren, osthandlaren osv. Man blir sedd och får ett leende innan man ens hunnit vakna ordentligt. Det är inte illa!

Och vilka gäster vi har här! Varma, vänliga, trevliga och enkla. En av dem är dessutom en av de ”kändisar” i humor-Sverige som jag uppskattar väldigt mycket! Kul att få en annan och personligare bild av människan bakom ”figurerna”. Gillar den här personen ännu mer nu.

På tal om figurer… jag brukar inte ha så stora nojor över min kropp, men årets ”Beach 2013” tål att funderas på, (medan jag äter croissanter, pizzor, dricker öl och vältrar mig i Franska ostar, skinkor och viner. Det här måste vara de goda kaloriernas epicentrum.)

Nåväl, medan jag fortsätter att fundera på det så kan jag berätta att vi idag har varit till Nice! Vi tog tåget (den här gången helt och hållet med mening. Har nämligen åkt åt helt fel håll en gång med min syster och hamnat i Nice fast vi skulle till Antibes...) Vi hade tänkt åka Scooter, men den står still sen länge, eftersom det verkar ta en himla tid i Frankrike att få saker och ting försäkrade. Scooter hade varit fantastiskt, för det är värmebölja här (29 grader!) Nåväl, man glömmer sorger fort här, så efter en sen lunch, blev det stenstranden i Nice. Vi var inte ensamma....

 
Efter ett par dopp och lite gungande i vågorna, så var det dags att handla kaffe till våran specialmaskin (med kaffekapslar som bara finns i Nice. Låter kanske opraktiskt, men Nice är ett trevligt utflyktsmål) och om det är rörigt på stranden är det extrem ordning i butiken:
 

 
...har ofta drömt om att ha sån där ordning i mitt liv. Med bara två små gluggar, så att det ändå inte är heeelt perfekt, för det skulle verka konstigt. Blir lite rastlös i såna där fina butiker, får lust att börja sjunga eller bara prata lite högt eller nåt för att bryta den strikta, kostymklädda, tystlåtna stämningen. Cia tyckte att det var lite kaffe-sekt över det hela. Det kan stämma... så därför tog jag t.om fotot i smyg. Förväntade mig en hand på min axel som skulle säga: "Kom med här..."  DET väl varit lite spännande att blogga om. Nej, inte ens en liten sång blev det.
 
Men vi fortsatte att vandra. Vi skulle inte shoppa just nåt mer än kaffe...

Men nån liten påse blev det ändå...

Jag och Cia har samma fetisch. Hudsmörja. Smorsel. Crémer. Kärt barn har många namn. Vi älskar fina små burkar som doftar gott och mjukgör och rengör och fräschar upp och lyfter och scrubbar och .... Ja, ni hör ju själva att vi är två mycket sjuka människor. Min pappa skulle ha sagt att det räcker med tvål och vatten. Eller förresten det skulle säkert flera av mina vänner också påstå. Men vi tror fortfarande på att vi blir snyggare och snyggare ju mer vi smörjer! Och kom nu inte och slå hål på den bubblan, för idag har vi handlat "kräm de la kräm" för flera kronor på Sephora!
Tänk att mamma, förr i tiden, klarade sig med Nivea (den blå platta burken med vit text) och Klöver Vaseline (den gula burken med en fyrklöver på). Konstigt att hon var så vacker ändå.
 
 
Annat spännande som har hänt idag då... ja, det var väl att jag fick skavsår på låren. Har för tjocka lår (tydligen!) och hade klänning idag. Jag borde ha haft byxor. Hud mot hud (läs lår mot lår) lite svett, saltvatten och långa promenader har i kombination ikväll visat sig bli små svullnader - på de redan svullna låren - på insidan av låren, med små röda värmeutslag på. Ni vet såna som kidsen hade när de var små och hade blöjor på sommaren. Ja, på den tiden när man la blöjan i en plastsnibb och knöt plasten på sidorna i stora knutar. Inte undra på att de fick värmeutslagsprickar...stackars barn.) Och när jag tänker på barnen så vill jag gratulera stort min son (numera vuxen!) som idag klarat fys-testet som en del i ansökningen till polishögskolan! Där är det inga lår som gnider mot varandra inte! Bra jobbat, käre son!!
(nu blev ju det här lite konstigt att jag drog in dig, Simon, i mina värmeutslag. Men du vet att jag har en virrig hjärna och att jag bara menar väl. Bra jobbat!)
 
Det andra spännande som hände idag var att rörmockaren kom. Nu kanske en del tror (som känner mig väl) att jag även får allergiutslag av såna, men icke! Inte franska rör-krökare i alla fall. Det här exemplaret var så fint och fast och ... ja, ja.. alldeles för ungt! Men titta får man. Skulle fånga honom på bild men tjuvfotade (då också!) och fick bara med ryggtavlan...
 

Vi har i alla fall en ny varmvattenberedare installerad idag. Han kommer nog och justerar värmen i den i morgon. Hett!
 
Det tredje spännande som hände idag var att vi såg klotter på tåget, satt och filosoferade och hade lite att göra:

... tänkte att poussiere betyder säkert "f-tta" eller nåt annat fräckt. Låter ju som pussy typ. Våra fördomar om klottrare skulle snart besannas...för med Google translate löser sig det mesta... eller?
 
 

Kan det månne vara en poet som varit framme? Eller måste jag ringa Margit, min Franska-coach för att stilla min nyfikenhet. Sista förslaget som Google Translate hade var:
 
 

Raketgevär. Djupt.... Men vi är ju också i en stad där både Picasso och Taube har levt. 
 
I morgon får jag finfrämmande från Piteå! Bäst jag går och lägger mig!
 

I morgon

Första arbetsdagen har varit bra!
Cia gav mig sovmorgon, eftersom klockan var 02 innan jag var framme här på stället igår. Sov som en stock till kl. 10. Sen en klassisk Rue Sade Frukost - givetvis med en Croissant. Det är skamligt hur gott det är. Jag bara måste sluta med dessa galna bomber! I morgon.
 
Sen gick vi ut i solen och njöt av fantastisk värme och av den här härliga staden igen! Känns så skönt att vara här igen:-) Har badat, solat, ätit gott och landat ordentligt. Lite sliten och huvudvärk idag, men det går över... i morgon.
 
Cia gick och handlade och det enda jag har gjort som var nåt "vettigt" var väl att ta hand om lite bokföring och redovisning av turistskatt. Men jag ska börja jobba. I morgon. Då en ny dag gryr....
 
 
 
 

Tre veckor hemma.

Nu är jag på väg tillbaka till Frankrike. Har varit på resande fot just nu i 13 timmar och är bara i Stockholm än. Och då har jag ändå flugit. Hade kunnat köra bil ner på den tiden. Nåväl, bara sitta på flygplatsen har sina stunder också. Promenera, Facebooka, Blogga, läsa tidning, gå på taxfree, prata med andra förseningsresenärer och äta. Stort teknisk fel är ju bättre att uppleva på Arlanda än i luften.

Tre veckor drygt har jag varit hemma. En del har blivit glada av att se mig och andra har nästan blivit lite provocerade... " hade inte du flyttat till Frankrike .?" "Nej, jag har inte flyttat, jag jobbar där i några månader i sommar. Och ja, det var trevligt att se dig med :-)"

Att vara hemma i Piteå när det har stått i Piteå-Tidningen att jag ska vara  på franska Rivieran, det är konstigt för en del. Det kan bero på att Bengt Larsson på PT, en gång i tiden har svurit på att allt som står i tidningen är sant. Och jag vill inte bli osams med nån i Mattisborgen. Nån fler kanske jag ska säga.

Nåväl. Intern inledning på dagens blogg för er boendes utanför Piteå. Jo, jag har några läsare utanför Piteå-Tidningens spridningsområde...törs jag påstå utan att spela över...

Piteå, eller Norrland har bjudit på många fina upplevelser. Några av de bästa minnena är självklart möten med barnen, vistelse i stugan med systrar och hund, öppen eld, sval kvällsluft, långa samtal och långa nätter. MED sömn.

 

 

Även surströmming, rökt abborre, båtutflykter,

 
 

tjejfester med duckface,

 
myggbett, skitig och underbar hund,
 
goda vänner på besök och en dejt(!) och... nä. Ingen idé att skriva nåt mer där, för ni kommer ändå att sluta läsa och undra VEM..?!

Men glöm det... :) än har tanten inte torkat ihop! Alltså, jag menar blivit gammal, torr och tråkig. Även om en del i släkten gav en puff i röven och tyckte att jag skulle sluta upp med att vara "Gammel-nucka".(ännu ett Piteå-ord) Så jag får tacka dem för puffen och se om det leder till nå´t.

Men veckorna här hemma har också inneburit många trevliga jobb! Föreläsningar, men mest underhållningsjobb. Glömmer nog aldrig Round Tables riksmöte i Lycksele. Så annorlunda och helt galen stämning. När folk står på stolar/bord, sjunger med och klappar takten, redan vid första låten, så vet man inte om de bara hade bestämt sig för att ha ett sjujäkla party, eller om jag just då var Sveriges i särklass bästa sjungande komiker (ok, nu spelar jag över... lite bara) Förmodligen var de partysugna.

Lastbilsflak, garderober, stolförråd och andra märkliga platser har varit mina loger (serien "Mina Loger" finns på Facebook:) Och med loger menar jag inte Round Table eller Rotary.

Men sammanfattningsvis har det varit en period för uppladdning. För även om planet är försenat så är det dags för mig att kavla upp ärmarna och ta mig lite skurvatten över huvudet och avlasta Cia i nästan en månad.

Nu dags att boarda!

 

 

 

 

S