Gott att leva

Vi har firat ett Silverbröllop här på Rue Sade!
Nuförtiden är det rätt ovanligt att möta par som levt ihop i 25 år... Givetvis finns det massor av folk som är tillsammans länge och lever lyckliga i alla sina dagar. Som i sagorna.
 
...och givetvis finns det många fina långvariga relationer som är på riktigt (även om jag tyvärr är skeptisk till fasad-förhållanden typ: "vi-har-det-sååå-bra-efter-30-år-och-bara-älskar-att-mysa-med-varandra-i-TV-soffan-och-kan-inte-leva-utan-varandra-och-har-ett-fantastiskt-sexliv-och-gör-allt-tillsammans-och-bara-skrattar...." och så vet man att i själva verket har de delade sovrum, zappar i var sitt hörn av soffan och har slutat att prata med varandra för årtionden sen. Men de har ju oftast en sommarstuga ihop, så det är ju svårt att skilja sig..)
 
Låter jag bitter? Nej för fan! Jag unnar alla att leva med sina drömmars partner och jag beundrar och inspireras av de som håller kärleken levande länge. Jag har själv lyckats leva i 21 år med samme man, (kom till Brons-nivån i alla fall), men sen snubblade vi och jag tror att vi båda är mycket lyckligare just nu utan varandra! Jag kan ju bara tala för mig själv... :- ) Men jag vet säkert att jag hade inte tillbringat halva året på Franska Rivieran om jag varit gift i alla fall.) Hellre en skilsmässa, med alla de besvikelser det innebär, dåligt samvete för barnen osv, men hellre det - än en relation som inte är äkta. Livet är för kort för att låtsas. Inte ens en orgasm ska fejkas!
 
Nu över till Silverbröllopsfirandet. 
(märklig övergång det där, Åsa, men släpp det. Alltså från orgasm till lite seriöst silverbröllop... Nåväl, jag har ju sagt att jag bara ska skriva rakt av, utan krusiduller eller att sudda och ändra osv. för att inte drabbas av skrivkramp eller prestationsångest, men det är svårt ibland. Nu skulle jag vilja sudda. För Er skull...)
 
Och nu kom jag på... att när jag igår skulle berätta att jag var för "rak" i min kommunikation och att jag därför trodde att jag kanske skrämde iväg vissa människor, (läs män) så sa jag "straight" till engelsktalande vänner. "When I talk I´m to straight". De såg konstigt på mig. Och så tänkte jag att jag varit för rak igen, till jag kom på mig själv. Då skrattade jag t.om själv. "När jag pratar är jag för heterosexuell". Jisses. OK, kom till saken nu Åsa!
 
Vi har, här på Rue Sade, firat ett par som varit gifta i 25 år! Och det är verkligen värt att firas! Jag har fått förmånen att i några dagar, umgås korta stunder med detta par, (och deras barn) men har ändå fått en "känsla av" dem.
Det är längesen jag mötte en familj med så mycket värme och glädje!
 
Här är Elisabeth och Jan uppe på terrassen på Rue Sade:


Som ni ser är det inte så högt i tak där uppe. Men högt i tak, det var det absolut när hela gänget samlades. Deras barn med flickvänner var med och firade och så fick jag och Cia förstås vara med på bild:
 

Vi möter ju många människor här på Rue Sade B&B under veckorna som går och vissa minns man inte efter ett par dagar, men den här familjen kommer jag sent att glömma. Kan inte riktigt beskriva det, men man bara såg att de tyckte om varandra! Nära, varma, glada människor i sunda relationer. Ja, om det här är en fasad, så då spelar de bra teater! Även om en av dem är en av Sveriges bästa i sin genre, enligt mig....
 
När vi skulle lämna över en liten present, så kom jag på, i stunden, att det borde ju hållas nåt tal! Inget var förberett, men när man är med en skådis/komiker som alltid är med i svängarna så gjorde vi ett improviserat tal, där vi sa varannan mening, jag och Cia. Och självklart (eftersom jordaxeln går precis mitt emellan oss) så blev det lysande!
 

Och tro det eller ej.. men i morse till frukost fick vi en present av dem...! Ett tal, där Jan och Elisabeth tog vartannat ORD och i slutet överlämnade en gåva till oss. Det blev lite "pollenallergi" i ögonen för både mig och Cia. Så otroligt fint av dem...! Så nu har vi en gemensam upplevelse att se fram emot senare i höst när vi ska få gå och se show på Oscarsteatern i Stockholm där Jan är med!  Helt otroligt roligt... vi säger bara än en gång TACK!

 
Och som pricken över i:et (igår när allt detta hände) så fick vi besök ifrån Piteå av fina Kicki! Hon ska vara ledig och fira midsommar här med oss! (fast eftersom hon är VD på ett hotell, så har vi bett henne om professionell feedback - om vi kan bli bättre på något! Eller ännu bättre kanske vi ska säga eftersom vi tycker att det här stället är så fint!!)
Prickig och fin fick hon vara med på kalas:-)
 
 
Ja, det där var igår alltså.
 
Idag har stämningen varit på topp efter det roliga som hände till frukost! Och sen till lunch fick jag ett litet video-klipp hemifrån med finaste systrarna som fick en överrasknings-present vi länge väntat på att få ge dem. Ännu mer pollenallergi uppstod när vi såg hur glada de blev!
 
Att ge är verkligen att få!
 
Lite strosande på stan med Kicki, utcheckningar, städning, middag ute på restaurang och jag lägger mig nu, "straight on" både trött och nöjd med en låt i huvudet som rullar...
 
Det ska va' gott å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va' gott, gott, gott
Gott å leva!
 
 
 

 
1 Maria :

skriven

Så mycket roligt och fint du får vara med om! Kul att du delar med dig så att en annan (som varit gift i 14 år - och TROR att jag kommer fortsätta med samma och vara hyfsat sådär lagom lycklig) kan få uppleva fast en står fast i myllan i Norrbotten. Kanske kan bli mer tid där nere såsmåningom för mig med om jag följer drömmarna. Har ju blivit kär, eller iallafall småförälskad i den där kusten. Men jag vill ju inte rymma mer än kortare resor just nu, när barnen inte är så stora. Så då är det ju roligt att jag kan läsa här och liksom få vara med på ett hörn av det roliga.

Svar: Kul att du vill vara med på ett litet hörn av min verklighet:-)
Åsa Ivarsdotter


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: