Svett och adrenalin
Har just haft en midnattstimme med adrenalin! Hade inte tänkt blogga, men nu är det lika bra att skriva för nu är jag i högvarv! Halv tolv i natt – jag hade gjort en tidig kväll – ringde Cia. En av gästerna – satt fast inne i en toalett. Låset hade gått i baklås! Tack och lov var de två på rummet! Så hennes man kunde larma oss. Nu blev det skruvmejslar, knivar, polygrip, hammare m.m. Men det kändes helt omöjligt! Och en stackars kvinna därinne i denna värme (högst upp också där det är som varmast) så då var goda råd dyra. Vi ringde vår vaktmästare och som tur var – var han vaken. Han förstod att det var allvarligt, så han sa att han skulle vara hos oss på 10 minuter. Vi borde ha lärt oss att 10 minuter i Frankrike är egentligen en timme. Så det blev panik. Vi var tvungna att helt enkelt ha sönder dörren i rummet. Cia satte in dödsstöten, medan jag vankade av och an nere på gatan, i väntan på vaktmästaren. Så när han kom med rondellen i högsta hugg, så hade Cia precis fått upp dörren. Alla välbehållna, något skakade, men dörren förstörd förstås. Så vaktmästaren fick istället måtta dörren och ska beställa en ny i morgon. Cia är numera min idol. Eller hjältinna kanske det ska vara!! Så nu, snart två timmar senare, har jag duschat för fjärde gången idag och ska nu försöka sova. Fast först skriva av mig lite. Helt vanliga banala saker som…svett?!
Idag har jag druckit två liter vatten, en öl, iste, kaffe, juice, vätskeersättning…förmodligen 3-4 liter vätska totalt. Och varit på toa två gånger. Resten har passerat ut genom huden. Jag har förut sagt att jag har svårt för att svettas. Ha ha! Jag har förmodligen bara aldrig varit där det är så här varmt förut! (Eller aldrig motionerat så hårt att jag börjat svettas. Jag gillar inte att svettas. Inte ståendes i alla fall) (ja, ja. Nån gång har jag väl svettats av fysisk aktivitet, men slutat så fort det bara varit möjligt. Inte alla gånger alltså, men när det är någon form av idrott inblandat. Jag retade förmodligen gallfeber på mina gympalärare under min skoltid. Huja, det är en helt annan historia. Får väl lämna den som en cliffhanger. Jag och Sten Lindberg, mannen, myten och gymnastiklärarlegenden. Eller legend och legend. Snarare skräcken. Äh, vi släpper det)
Nåväl, vad jag ville säga med detta var FY F-n VAD BLÖT JAG ÄR. HELA TIDEN. Och jag ska inte ens lägga upp den där meningen för volley. Jag svettas. I håret, på ryggen, under brösten, mellan benen, längst halsen och ta mej fan svettas jag också på benen! Aldrig har det runnit svett efter mina ben, men nu jävlar. Det är varmt, varmare och varmast. Det vore säkert ok att ligga på en beach, men nu jobbar vi ju och i hela det stora huset finns bara ett rum med AC. Jag ÄLSKAR att städa det rummet. Jag kollar aldrig temperaturen på dagen. Men jag har just skaffat mig en väckarklocka som man har under kudden (som vibrerar ifall jag inte hör den andra klockan p.g.a öronproppar) och på den finns det temp.mätare. Just i detta nu är det 30,2 grader i sovrummet. Och kl. är ett på natten. Men JAG KLAGAR INTE! (bara lite)
Jag har varit här i två dygn nu och det känns som många fler dagar! Inte för att det är långtråkigt, utan tvärtom. Upplevelseintensivt! Första kvällen hann vi givetvis med en uppdateringskväll med Crispy Porc. Numera vår favoriträtt här. Kyparna på restaurangen frågar om vi vill ha det vanliga, vi får inte ens nån meny längre. Kanske det betyder att vi är otroligt introverta och enkelspåriga. Eller att vi vill äta oss ”mätta” på denna rätt som förmodligen inte serveras i Piteå (eller i Hudiksvall för den delen).
Jag fick berätta för henne om mina dagar hemma. Till Er kommer några bilder:
Rolig åktur med Anna Beccau från Rundvik efter ett gig där:
Goa vänner på Statt. Notera filtarna. Vi frös!
Var på fest och hittade två glada män! Mats och Pierre:
Så när jag berättat ALLT för Cia, så avslutade vi kvällen med en kaffedrink och det blev ganska sent. Trött var jag, men med denna värme och ny säng (fick eget sovrum då Cia hostar som om hon hade betalt!) och kaffe i kroppen så blev det en natt där jag sov… många gånger. Om man säger så. Nåväl. Bara upp och hoppa kl. 07 ändå och pyssla med frukosten. Vi har så många fina gäster nu. Svenskar, Engelsmän och Australiensare. Alla lika trevliga! Jag undrar hur det kan komma sig att just det här huset bara drar till sig fantastiska människor?! Sociala, glada, tacksamma och nöjda! (jo, någon då och då som gnäller finns alltid. Men det är såna som verkar ha gnäll som livsstil. Men de är få här!) Just den här morgonen hade dock en av gästerna insjuknat och jag fick ringa efter läkare. Flera samtal (på jävligt dålig franska och även hjärnsläpp på engelskan) senare, så kom då Doktor Feber (nä, han hette inte så, men hans namn såt typ ut som Feheber). När han undersökt och skrivit ut piller, så skickade jag honom på Cia också - eller det var helt frivilligtJ och innan han gått så hade hon recept på flera färglada piller och idag är hon mycket piggare. Typ luftvägsinflammation tror vi att det var. Även den andra gästen var mycket piggare idag.
Igår var vi klara vid halv tre och tog moppen och drog iväg på en strand. Underbart med lite vind, sol och faktiskt lite dis på eftermiddan. Badade, läste, åt jävligt sen lunch lagad i en husvagn vid vägen (där Cia satte sönder en gammal plaststol och jag skrattade så jag knappt kunde hjälpa henne upp där hon ”fastnat” mitt i fallet. Jag är så glad att hon har samma humor som mig. Jag spricker alltid när någon ramlar - och det går bra!) Somnade till en stund och vaknade kl. 18. Blev lite bråttom helt plötsligt då vi var bortbjudna till kl. 19. Järnet hem, genom duschen och sen packa med en gå-bort-present (lite färska hjortron och blåbär) och så promenera bort till Anita och Rolf. Dessa två galet goa människor som man bara gillar från första stund! Vad ska man säga om någon som ger en - en sån här T-shirt:
Att de dessutom hade ytterligare en gäst där, som ursprungligen var från Piteå-bygden, gjorde ju inte saken sämre! Det visade sig att jag hade besökt Katarina en gång, när hon bodde i Piteå med sin familj, och min dåvarande man hade varit deras ”privata” rörmokare. Det var mer än 10 år sedan och mycket avloppsvatten hade runnit under bägge våra broar. (kan man säga så? Jo.) Så vi hade mycket att prata om!
Efter lite rosé på deras terrass i solen (med ännu mer svett) så gick vi på CK och åt. Nej, det var inte Calvin Klein, utan Cafe K…nånting. Roligt och annorlunda ställe! Givetvis blev det ganska sent även denna kväll. Och så upp och göra frukost. Och så kom vi på att vi måste skicka några redovisningspapper, så då satt vi med det till efter lunch. Sen kokade bade hjärnan och vi. Så vi satte oss på Scootern igen (vill bara säga moppen, eftersom en skoter går på snö) och drog iväg till Cannes och en liten båtutflykt. Mer om det i morgon. Nu är det slut batte..ri..er här----------------------
En sista bild som bevis på att vi inte BARA dricker öl, vin och äter Croissanter. Här är en fruktstund på ön:
