Att gå på knäna

Trots att vi nu varit båda två här idag, jag och Cia,  så har vi jobbat 07-16. (plus lite tvätt och disk senare under kvällen) Vi har sedan filosoferat vad vi gör för ”fel”. För enligt säkra källor (nu var vi där igen, jag menar de två som tidigare arbetat här, som förmodligen är mutade av chefen att säga så) - så ska man vara klar runt lunch med alla göromål och då ta på sig sin franska klänning, en solhatt och glida ut i Antibes, eller hela Provence för den delen, och njuta av fantastiska vyer, måltider och viner.

Det vi hunnit med är att se vägen mellan B&B:t och Carrefour (typ ICA, fast utan Stig), vi har idag ätit fil och flingor till middag och till det passade inte rödvin. (vi provade i och för sig aldrig med rosé, det kanske skulle ha fungerat bättre).

Men vi hade större planer än fil och flingor till att börja med! För vi hittade något som gjorde att jag hajade till. Något som såg ut som pitepalt! Så det var så middagsplanerna började. Vi var för trötta för att laga mat, så vi köpte denna "boll":

 
 
Men efter två tuggor så konstaterade vi att det fanns överhuvudtaget inget som liknade palt, förutom formen. (fyllda med köttfärs och gröna ärtor och med en kryddning som påminde om skolans potatisburgare).
Så då tänkte vi gå ut och fixa hämtmat istället. Fast ingen orkade gå ut igen (jo, vi hade varit ute en stund! Då vi gick och storhandlade) Så det slutade med en yoghurt, lite skinkrester och morgonens lite torra baguetter. Glamour..! Men helt självvalt förstås :-) För här i trakterna finns ju några av Europas bästa restauranger. 
 
Så vad gör vi för "fel" då? Förmodligen lite för noggranna med allt. Båda vill att det ska vara tipp topp med både maten, rummen och de allmänna utrymmena. Och så vill vi båda vara tillmötesgående. Är det någon som ska iväg tidigt så gör vi frukost tidigare. Är det någon som vill att man ska kolla tåg, bilar, scooters, båtar osv, så gör vi det. (agerar turistinformation alltså) Och några vill ju prata (kanske lite längre än vad man själv vill/har tid med) och berätta om allt de varit med om under dagen, eller vad de planerat för nästa dag osv. Och vi är ju av ohejdad vana sociala genier båda två, och då blir det en hel del snack - med de som vill!
Båda vill ha också  koll på bokningssystemet och alla mail och svara snabbt och gästerna som kommer får checka in när helst de önskar. Dessutom - och det här är verkligen självpåtaget... så känner jag något slags "ansvar" för huset, så jag hör när gästerna kommer in och likt en hönsmamma räknar jag in dem, även om flera av gästerna skulle kunna vara mina föräldrar, i ålder alltså. Och sen hör jag alla ljud i huset under natten och så är det oftast mycket folk på torget på kvällen. Härligt stämning och mycket prat! Och sen då allt tystnat, vid 3-4 tiden på natten kan jag äntligen somna ordentligt. (ja, alltså jag sover ju däremellan. Jag sover många gånger per natt) och sen då vid 5-6 tiden kommer städpatrullen och sopbilen som städar gatorna. Och då de är klara är det dags för mig att stiga upp. Öronproppar tänker ni? Jo, det har jag prövat men då har jag varit så rädd för att inte höra väckaren och skräcken vore om någon gäst kom och knackade på kl: 09 och jag låg och sov....
 
Nä, men nu har jag hittat ett knep, där jag ska sova med öronproppar och med en vibrerande, högt ställd mobil som ligger i sängen med mig. (och nu tror ni att jag ska göra någon rolig parentes här.. men den där var för uppenbar för att göra nåt av)
 
Trots allt detta jobb så får jag vara nöjd med att det är inte bara jag som går på knäna. Idag trodde jag först att någon kröp för mig och sen att en annan kanske skulle fria till mig, men icke.
 
 
Hur som helst är det jävligt kul att Cia är här och vi har skrattat en hel massa idag medans vi har jobbat. Och som ni ser var vi ute en liten stund mellan typ 17-18 på stranden. Solade kroppen i säkert 10 minuter, sen blev det för kallt!
Och så fick jag mig själv ett gott skratt nu när jag skulle avsluta bloggen med en snygg fransyska på bild som jag tänkte jämföra mig med.(googlade på fransyska).
 Men man ska fan inte jämföra sig. Det har jag ju sagt, både till mig själv och så många andra, så många gånger. Så här fick jag en liten läropenning. Dagens visdomsord blir:
"Jämför dig aldrig med en Fransyska, det kan sluta med att du känner dig som en kossa."
 
 
 
 
 
 
 

 

1 Henny:

skriven

Hej Åsa
hittade hit via Monica Lindgrens blogg och det är jag glad för. Ska bli kul att följa din tillvaro som B&B-värdinna eller vad din nya titel nu kan vara.
Tipsade också om dig på min blogg. Ha en skön sommar önskar en f d roknäsbo

2 Christina:

skriven

Har suttit och både fnittrat och gapskrattat när jag läst din blogg. Den ligger nu under favoriter och ska tittas till varje dag (vi träffade dig under pausen i foajén när Al Pitcher var i staaan om du vill ha ett ansikte till namnet :)Fortsatt lycka till... :-)

Svar: Det var kul att höra! Tack!
Åsa Ivarsdotter


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: