Självbilder

Idag blev det bara 11 timmars arbetsdag. Tre timmar mindre än igår. Det tar sig..!! Lyckas jag med såna förbättringar varje dag, så kommer stället att sköta sig själv om några dar:)

(Läs: Cia kommer på torsdag!)

 

Och idag har jag tagit emot första förfrågningen via telefon på franska. Haha! Det samtalet hade jag velat spela in och lyssna på igen. Ett stort Tack till Margit, Cia och min iPhone med en franska-app jag har. Lyckades få henne att förstå att vi hade endast tre lediga dagar av de sju hon frågade efter.

Cia lärde mig alla veckans dagar  just innan hon åkte! (måndag till fredag, måste lära mig lördag och söndag också!)

Och Margit har lärt mig räkna,så jag kunde säga säga datumen och: "måndag tisdag onsdag -ja! Torsdag fredag - nej!"

Och jag förstod att hon skulle arbeta på filmfestivalen i Cannes. Lärde mig ordet "arbeta" igår. [travvaje´] låter som pitemål nästan då man säger "att trava ved" och det är ju ett jäkla arbete.

 

Ikväll tänkte jag lyxa till mig och gå på restaurang. Väl där var jag lite kaxig och beställde nåt som jag inte visste vad det var. Vilken tur servitören kunde engelska. Annars hade jag fått in råbiff. Och jag som bara hade ätit frukost idag. Hade nog varit tufft för magen det!

Nu blev det lättsmält kyckling. Och rosé. Bästa rosévinerna görs ju här i Provence (enligt skära källor;) Desto ljusare skärt det är, desto bättre (enligt lite blekare skära källor)

Lite på sniskan. "Un peu de guingois"
 
 

Nåväl nu över till nåt helt annat! Självbilden!

I min hjärna är jag typ 30+. Rätt världsvan, ganska snygg, sval och smal.

 

Verkligheten däremot, slår mig ibland, när jag pratar med gäster (som berättar att de jobbat i Hollywood, Singapore, Canada, med människor jag bara sett på film...)

...och när jag säger "folk i vår ålder" till de som är 30 och får DEN blicken..

...och när jag går förbi ett spegelblankt skyltfönster och ser mig efter 12 timmars arbetsdag (ok, 11 då) och ser verkligheten; en kvinna som går mot 50 och har bott i Piteå hela mitt liv, ser rätt medioker ut och är rätt så mullig.

Blir lika förvånad varje gång!

 

Jag blir också ödmjuk inför de äldre damer jag möter här varje dag. Som piffat upp sig och är så vackra trots att de är 80+. Gissar att de ibland fortfarande tror att de är 40+. Och blir förvånade när de ser sig i spegeln.

Nåväl. Trots att jag har någorlunda insikt så äter jag gott ikväll och bjuder mig själv på ett glas rosé, (sitter och känner mig så internationell när jag äter italienskt i Frankrike) och skålar för en av mina bästa vänner som fyller år idag! Och just som jag skrev det slog kyrkklockan. Grattis och halleluja!

 (p.s Såg du "Hemmingsmarkar´n" som just landade på kyrkklockan, Annica?)

(och för Er som inte är från Piteå är ovanstående mening obegriplig. Det visar också vilket inhemskt liv jag levt. Inte alls så världsvant som jag ibland verkar vilja tro.)

 

Förutom det dagliga pysslet med frukost, så har jag handlat två ggr (orkade inte bära allt på första svängen) städat, bäddat rent och tagit emot fyra gäster från Sverige och två från Cananda. Bokat in nya och varit på banken och hos husförvaltaren och fått några svar på frågor från typ "kommunen" som ska ha blanketter ifyllda på verksamheten. Försökt lösa internetproblemet igen, men får vänta tills på måndag, för nu stänger de ner för helgen. Det är helgdag i morgon och tydligen har de kläm-dagar även i Frankrike. "jours de serrage" enligt google translate. (detta fantastiska verktyg!)

 

Även om jag är trött även ikväll, så har det ändå varit en bra dag idag. Stannade till på torget på en av rundorna idag och fick denna lilla ögonblicksbild med mobilen. Inget märkvärdigt, men det var så stilla just då. Hon som matade duvorna med full fokus. Och "morfarn" som hade full fokus på henne.

 

Ja, såna små enkla saker kan jag tycka är vackert.

 

 

I morgon är det elva gäster till frukost. Det är precis vad det här stället rymmer. Ser fram emot att få alla nöjda! På återhörande.

 

 

1 Boella:

skriven

Din blogg är verkligen kvällens höjdpunkt! För det första är jag grymt imponerad av ditt mod, för det måste man väl ändå få kalla det, att våga ta dig för en sån här sak, och detta i Frankrike av alla ställen! Jag har läst franska i fyra år och det enda jag kan säga är väl "sjö nö kåmprånpa". Typ. Du skriver så himla lättsamt och roligt och det där med självbilden är så himla mitt i prick! Är det ok att jag länkar till dig från min blogg? Ha det fortsatt gott och hoppas du kan ta det lite lugnare när din kumpan återvänder.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: