Många skiftande uppdrag
Nu har jag genomfört mitt svåraste uppdrag genom tiderna. Att hålla i en borgerlig begravningsakt för en vän. I Piteå-Tidningen fick jag titeln "officiant".(En titel som känns märkligt på nåt vis. Vet inte varför, förmodligen för att jag aldrig trodde att jag skulle göra nåt sånt här.)
Begravningsakten blev vacker, värdig och kärleksfull. Med Lasses familj och vänner närvarande, kan det inte bli annat. Men förstås otroligt sorgligt. Man ska inte svära - men fan ta cancer!
Efter uppdraget, åkte jag hem och kraschade i soffan. Sov i två timmar, klev upp, bytte kläder och åkte iväg med tjejerna på en myshelg i en stuga i Borgfors. Så välbehövligt! Har knappt satt ner rumpan sen jag kom hem från Frankrike. Mat, prat och långpromenader i solen...
På söndan åkte vi hem och direkt på det kom Monica, min kollega, för att vi skulle jobba med innehållet i White Christmas:
Det gick bra och vi hann med både promenad med Alma och middag:
Nåväl, jag tänke väl inte att den här bloggen skulle bli som en "rapport" bara - utan att jag skulle ha nåt vettigt att skriva. Men jag ska till Sthlm i morgon bitti med fakirflyget, så jag tänkte bara tömma minnet, ni vet som man gör med en kamera. Det är fullt och jag vill vara "tömd" innan jag åker. (Gud så dålig liknelse...Nåväl.) Jag har senaste tre dagarna bara pratat. Först föreläst under den ganska fantasi-lösa rubriken "En enkel till Antibes" för ett gäng som har gått mentorskapsprogrammet. Surrade planlöst om min vistelse i Frankrike (och hur det kom sig. Tack bl.a Peter Varg, min mentor!) och visade bilder:
....för att sen i två heldagar lära ut tekniker för kvinnliga företagare som ska hålla i presentationer/föreläsningar/etc. Lära dem struktur och göra bra intryck, göra "öppningar" som fångar intresset och kolla på "tics". (med filmkamera. Modiga damer va??)
Jag är inte pålitlig. Jag lever inte som jag lär. Inte alltid i alla fall. Men jag har roligt ändå! Här är "Våga Prata"-gänget!
Jag har dessutom snott den här bilden från Anneli (http://allmecananneli.blogg.se/) och den förra från Anna Marklund. Utan att fråga. Fast med tanke på hur jag ser ut på den här bilden, så borde jag fråga mig själv först. Hur vill du bli sedd Åsa? Som en kissnödig, grimaserande medelålders kvinna...?
Nä, nu är det sängdags. Stockholm och teater-maraton med bästaste Cia! Jag ska alltså inte prata, utan vara publik! (ja, nog lär vi ju surra mellan varven, men helst inget vettigt:-)