Stockholm
Tre föreställningar senare. Av mycket olika karaktär. Alla tre i toppklass, men olika genrer.
Stadsteaterns "From Sammy with Love", ett vackert och starkt porträtt av Sammy Davis Jr. Sammys historia blandades med artisternas egna historier, för de har egna erfarenheter av utanförskap, Rennie Mirro och Karl Dyall berättade, sjöng, dansade och berörde. Tur jag hade vattenfast mascara.
Sen "Priscilla - Queen of the dessert". Nåt heeeelt annat. En orgie i glitter, fjädrar och disco! Men även den med en fin "story" om utanförskap. Denna gång inte beroende av hudfärg, utan sexuell läggning. Det här var en "roadmovie" med tre dragartister som gör en resa genom Australiens öken. Och en personlig resa...så det fanns ett allvar bakom den glittriga ytan. Som det oftast gör.
(Och se Mikael Tornving i känguru-kostym var ju rätt otippat. Och kul:)
Och sen Galenskaparnas "30-årsfesten". Här var det inget utanförskap! Här var det klassisk "nummer-revy" med ett nummer från varje år i kronologisk ordning. Så visst kändes det lite 80-tal i början, men när Macken-medleyt drog igång var det extrem partystämning i lokalen!
Och när de körde Beach Boys på franska i badbyxor och med akrobatik, skrattade jag så det var tena-varning!!!!
Sen fick vi krama om Jan, som så snällt bjöd oss på föreställningen!
Sen har vi hunnit med annat oxå. Franska frukostar förstås.
Och så Bellini med Brudarna!
Å godisprassel i teaterlokaler.
Och så har vi pratat. Och pratat. Bl.a. om att vara i tystnad på retreat i tio dagar.
Det trodde ni inte!
Avslutade med bio "Monica Z". Helt fantastisk och ändå tragisk film. Men vackert.
Nu upp i det blå för att komma hem. I ett flygplan alltså...