Kalas!
I morse fick jag, förutom att göra frukost, fixa presenter och sjunga lite, då vi hade födelsedagsbarn i huset! Malin Skoog Becker hade den goda smaken att fira sin födelsedag här i Antibes, tillsammans med sin pojkvän Martin. (kanske, kanske hade mamma Christina ett finger med i spelet:-)) Hon är nämligen den enda gästen som kommit till Rue Sade TVÅ gånger i sommar. Och nu alltså hennes dotter! Nu tar vi inga bilder på morgonen, så här får ni bilder på födelsedagsbarnet från ikväll, då vi firade med bubbel uppe på terassen! Jag lovar att skratten studsade över taken här i gamla stan!
Här med hennes charmige pojkvän Martin (som är den enda i sällskapet som har en lite annorlunda dialekt - skånskan) Malin hade idag frågat Martin, "vad sa han?" om någon som talade franska. Hon tyckte att skånskan ändå påminde lite om Franskan och att Martin KANSKE hade fattat vad de sa. Jag är benägen att hålla med henne. De där "R:en" borde gå lättare att lära sig om man är från Skåne....?? Men förutom Malin och Martin på kalaset, så kom även Birgitta och Anders. Här är vi inne på ämnet "gäddhäng". Jag lovar att samtalsämnena på detta 25-års-mini-kalas, kanske inte var typiskt 25-års kalas-prat.
Nästa bild här nedan, berättar Anders för Christina om hur han fick tårar i ögonen, då han hörde Lasse Erikssons visa "stället" - när han var ung och bodde i Stockholm. Han körde bil och fick stanna bilen och bara lyssna på radion som spelade:



Jag vet ett ställe där skogen dräller av kantareller.
Där lingontuvorna lyser röda av mogna bär.
Där mossan bäddar sitt gröna bolster i mjuka gropar
och videsnåret vet att bevara en hemlighet.
Och vid det stället brukar jag möta mitt hjärtas blomma,
som lingondruvorna lyser glädjen på hennes mun
Och när hon skrattar får hennes kinder små mjuka gropar.
Hon är den finaste som jag känner på våran jord.
Jag får än en gång vara benägen att hålla med. Han kunde det där med texter han Lasse!



