Varför är vitaminer provocerande??

 
Vad jag stoppar i mig har blivit en del av mitt liv. Förut åt jag det som var närmast till hands och brydde mig inte speciellt. Socker var min favorit. 
Men så hände nåt.. Som fick mig att börja förändra, lära och nyfiket utforska. 
(Läs mer om cellReset längre ned här i bloggen)

Idag är det färgglad mat, kosttillskott och lite kött ibland. Viltkött äter jag gärna. 
Och massor av självrespekt/självkänsla på köpet. Lyssnar. Försöker förstå vad min smarta kropp säger till mig. 
 
Om jag har ont i huvudet har jag inte brist på alvedon. Kanske vatten? Vila?
 
Om jag har ont i knäna kanske jag inte saknar medicin mot artros, kanske min kropp bär på för många kilon. 
 
Om jag har ont i magen har jag inte brist på Losec, utan kanske behöver fråga mig om jag behöver stressa mindre, äta annorlunda, eller förändra något i mitt liv?
 
Om jag är deprimerad behöver jag kolla hur min tarm mår? (Det där låter säkert konstigt, men en bra mage ger ett bra mående. Serotonin tillverkas tydligen där;)
 
Om jag är trött behöver jag vila/näring istället för kaffe?
 
 
Inspirerad av Åse Borgeryds krönika i PT:
 
Åse - så bra skrivet! 
 
Så självklart i många länder, men i Sverige som en skiljelinje mellan traditionell och alternativ vård. Jag gillar båda ❤️ !! Överlevde tack vare läkarvetenskapen och blev "levandes" och frisk med alternativ behandling!
 
När "vetenskaparna" tror att ALLT botas med kemikalier och piller, ser jag människor omkring mig (inkl mig själv) som blir friska av naturliga antioxidanter och minskad stress, kärlek och omtanke. Att ge kroppen näring istället för gift känns logiskt för mig och jag kommer aldrig att förstå motståndet det väcker i andra. Eller hur det kan vara kontraproduktivt. 
Om du är sjuk behöver du "båda sidorna". Äter du medicin behöver du ännu mer antioxidanter som tar hand om de fria syreradikaler/gifter som skapas då. För att balansera upp...
 
Folk kan stoppa i sig vad skit som helst -mat, piller, nikotin, men då det kommer till vitaminer ska det ifrågasättas. 
(Inte alla förstås!)
 
Nåväl. Nu är det lördag och här ska promenerad och lagas glad mat!
 
Hepp!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: