ivarsdotter.blogg.se

Egentligen är jag för trött för att blogga, men jag tycker att det är ett bra sätt att sätta punkt för dagen, göra ett bokslut så att säga.

Om det var många bilder igår så är det typ ingen idag. Så ni som inte orkar med "text-massa" kan sluta här.

 

 

Vet inte vart jag ska börja... men det började egentligen redan igår med att det var söndag och jag hittade inga bra inköpsställen på kvällen, som var öppet. Så det blev dyra ägg i "ett-hål-i-väggen", en liten butik som hade öppet. (Vet inte om det var därför jag gjorde den godaste äggröran nånsin i morse:-))

 

Och i natt har jag drömt att det varit onda andar i huset, men det beror på en konstig incheckning igår, kommer till den senare...(gör en liten cliffhanger här ändå...)

 

Och i morse var det en gäst som skulle åka tidigt och jag hade lovat honom lätt frukost kl. 07.15. De andra skulle äta kl. 09.00. Så jag kliver opp i ottan och är på baguette-jakt redan vid halv sju. Men det är måndag ... och vissa butiker har stängt på måndagar här. Och det hade "mitt" bageri . "Welcome to France" (är ett uttryck jag använder då saker inte funkar som jag tänkte. Stängt på måndagar?!)

 

Ok, då vandrade jag åt andra hållet men inte en baugette i sikte. Till sist hittade jag... så strax före sju springer jag hemåt (nåja, går lite raskare då) och hinner leverera en croissant till herr´n "right on time".

...som för övrig var en märklig man då han ville avboka rummet, för att det inte fanns någon parkering nära "hotellet". Fick förklara att det inte var ett hotell och att det var svårt med parkeringar i centrala Antibes. Berättade att vi ligger innanför murarna i gamla stan, (ja, inte ligger alltså, men att vi är placerade där) och det är fem minuters gångavstånd till stora parkeringar i hamnen. Men, men.. efter att ha guidat honom in till Place Nationale (som det heter, vårt lilla "torg") så kom han i alla fall. Och jag var jävla nöjd att jag lyckades få honom att fatta hur han skulle köra! ... sen visade det sig att han bott i området i sju år...!!! Och JAG skulle guida honom på engelska fram till ett litet jävla piazza, som han redan visste var det var...WHY? "Welcome to France", eller? Det hände mer lite konstiga saker igår, men det sparar jag till min bok jag skriver på. Jäklar vilka storys jag kommer att få i sommar här..!

Men det där var alltså igår.. jag skulle ju komma till idag:

 

Efter första frukosten, så gick jag ut igen och handlade färsk frukt och bär till denna fantastiska frukost som vi gör här varje morgon. Efter andra sittningen så dukade jag snabbt bort och följde en av tjejerna till tåget, hon skulle till Nice innan hon flög hem. (tog även med min långa inköpslista, eftersom det var bara nöd-handlat tidigare)

På stationen köpte vi biljetter i automat (på franska!) och när man frågar hur man ska göra är det en kille som pratar bara franska....suck. "Welcome to France" och när man sen ska hitta till vilken perrong man ska till får man läsa det finstilta! Nåväl, där jag vinkat av henne (fina Ullis!) gick jag in på stationen igen och skulle hämta tidtabeller. Och där stötte jag ihop med några svenskar som hörde att jag var från Piteå (nä men så kååånstigt då...?!) och undrade om jag kände Kamilla.

 

Normalt sett brukar det vara så här: "Jasså du är från Norrland, men då känner du Johansson på byggfirman...blablabla.. " Stockolmsmänniskorna tror att alla känner alla där uppe. (ok, så där kom en norrlandsfördom om stockholmarna. Jag erkänner!)  Så jag tänkte "jaha.." när han påbörjade meningen. Men så visade det sig att jag faktiskt kände Kamilla! Och så visade det sig att vi hade träffats förut, då jag underhållit på ett företagsevent som han varit på i Piteå. Och vi mindes det båda två! Måste ha varit en bra dag på jobbet alltså. Så de slog följe med mig från tågstationen in till gamla stan och jag fick tillfälle att visa upp Rue Sade för dem. (Hade tänkt handla då jag gick iväg- men hoppade över det eftersom det blev lite PR-jobb istället) Vi hade en riktigt trevlig liten stund och hann givetvis med en liten foto-session så vi kunde skicka till vår gemensamma vän i Piteå! Med underrubrik "Welcome to France!" (fast utan ironi denna gång)

 

När jag ändå var "hemma" igen, så tänkte jag passa på att städa innan jag gick och handlade. Och någonstans här började tjorvet. Kan inte sätta fingret på det, men jag hade aldrig en pryl på rätt ställe. (det är alltså två "hus-kroppar" - med fyra våningar i varje. Spiraltrappor och städ/förråd längst ner i det ena huset och högst upp i det andra) Behöver jag berätta att jag oftast hade grejer uppe som skulle vara nere och tvärtom...? Och så ringde mobiltelefonen, dörrklockan, supporten från internetleverantören (som ska guida mig att få igång en extender - på franska...!), jag kollade bokningsförfrågningar och det var fel storlek på extra-kuddarna .... Ja, och så varje gång jag ska gå "tillbaka" till städningen, så har jag tappat tråden och vet inte vart jag varit, vart jag städat och vilket rum som skulle ha ett extra täcke eller en ny blomma eller mera vatten eller schampo.  Hade jag haft en stegräknare idag så hade jag fått rekord.

 

Mitt i detta kommer också dagens gäster och checkar in - jättetrevliga svenskar. När de är installerade DÅ kan jag till sist gå och handla. Väl inne på affären så börjar någon gå omkring och ropa nåt. Tänkte att hon sökte efter någon....Jag handlar vidare och förstår efter ett tag att de ropat att de stängde. På franska. "Welcome to France". Så lagom glada miner i kassan då jag betalar fem minuter efter stängning. Utan att ha handlat klart, hann bara det mest akuta från listan.

Tyckte att det var konstigt att de stänger så tidigt, men upptäckte att kl. var 19.30 och förstår varför mitt humör sviktar. Har glömt att äta. Så när jag slinker in som sista kund för att köpa lite frukt (de har en egen "affär" för frukt och grönt) så ska jag vara lite hjälpsam och packar/betalar fort och tar kvittot från kassan. Det skulle jag inte ha gjort. Jäklar vilken utskällning jag fick. På franska.  Jag stod bara och stirrade på henne och sa "pardon" på min taffliga franska. Tydligen skulle hon läsa på kvittot hur mycket hon skulle betala tillbaka och det gick ju inte om jag tog kvittot från rullen och jag skulle minsann vänta tills hon gav mig kvittot! (tror jag hon sa, fast mycket fortare och mycket mera ord...men jag hittar ju på nu)

 

Det var nånstans där lilla Åsa, 7 år, dök upp i mitt inre..... "jag vill hem...." Trött, hungrig och missförstådd.  Jag sa "pardon" 24 gånger till och backade ut ur affären och nickade och bugade och bockade och påminde om en gammal sparbössa som fanns i kyrkan när jag var liten - en negerpojke (jo, man sa så då) som nickade varje gång man la en slant i bössan.

 

Släntrade mig hem, lagade mat åt mig själv, kröp in i min lilla egna "lya" och slappnade av. Har nu skype:at med Cia och fått prata av mig lite och nu känns det lite bättre.

Men det är klart att det ska komma ett bakslag. Jag har ju faktiskt jobbat intensivt innan jag kom ner hit för att fixa allt inför sommaren och hela flytten m.m.. Sen rest ner hit och lärt mig hur man sköter ett helt nytt företag på bara några dagar. Sen varit själv sen Cia åkte hem och många saker jag fått fixa på "upp-studs". Klart som fan att man måste få krascha lite.

 

Så nu blir det en alvedon till mina trötta fötter och en dusch och så en skön säng!

 

Imorgon är en annan dag!

 

 

 

 

 

Så dagens slutsats: Storhandla på lördagar. Och samla på anekdoter. Det är väl det livet går ut på... :-)?

 

 

Men ingenting hände igår, trots den franska atmosfären där allt är "Sjötääme" och "Amor". Den enda som hälsade med "Bonjour Madame" var mannen som satt vid den här båten:

 

Nu ska man ju inte avslöja allt för mycket på en offentlig blogg, särskilt om man vet att chefen läser den. Men å andra sidan så är det så sällan jag har någon chef. Sist var SVT och "Vargen" som jag kallade henne och det gick ju bra! Vi är fortfarande goda vänner:-) 

(vill bara tillägga här att smeknamnet inte är för att hon är som en varg, utan för att det associerar till hennes namn. Jisses, vad jag var rädd för att trampa tår ikväll då...!)

 

Nåväl. Det jag skulle avslöja är ju att jag i nästan hela mitt liv varit trött på morgonen. (Ta-daa! var väl ingen sensation, men med tanke på att jag driver ett Bed & BREAKFAST så...) Kan ju bero på att mitt jobb hemma i Sverige till 95% är på kvällar och nätter. Men med åren (läs "min hund) så har jag blivit bättre på att komma mig upp på morgnarna. Men hemma i Piteå är det en lugn morgonpromenad, läsa tidning, äta lite frukost och komma igång någon gång mitt på dan.

 

Men här...! Merdé (tror jag de säger när det är lite kraftfullt) vad det ska hända mycket på dygnets första timmar!!

 

Först ska jag försöka se ut som folk (läs: tvätta, kamma, måla, hitta kläder)

Sen ska jag gå till bageriet (en bit bort eftersom det som är nära är stängt. Fast jag vet egentligen inte vart det "nära" är ändå så) och där är det en jäkla "kommers" tidigt på morgonen! (heter det kommers på svenska eller är det pitemål..? Minns att pappa rökte röda "commers" när jag var liten. Förmodligen med annan stavning. Fast nu menar jag kommers som i intensiv handel. Det här med parenteser verkar vara min grej. Spretig? Jag? Nähä..!)

 

Sen så ska jag försöka memorera några franska artighetsfraser som alla slänger sig med heeeela tiden. Det gör jag i kön på morgonen i bageriet. Men jag vet inte skillnad på NÄR jag ska säga Merci boco eller Bonjour eller Bonsoir eller a revoir, a bientot, osv. så jag brukar härma den som står före mig i kön. Ibland hittar jag nåt nytt ord jag testar och vips står man där med något nytt bröd i näven. Idag blev det lyckat. Men här i kaloriernas epicentrum är det svårt att misslyckas på ett bageri. (Fast för mig är det typ som ett misslyckande, eftersom jag har varit LCHF;are tidigare. Nu är det HCHF. No good combo.

 

Nå, var var jag? Jo, efter bageriet ska jag ju hem och fixa frukost. Nej, det är inte alls svårt, det är bara det att jag jobbar lite långsamt på morgnarna. Har inte riktigt hela rutinen inne ännu. Så i morse var jag preciiiis klar när första gästen kom ner, fast målsättningen är att allt ska vara klart och bortplockat och diskat innan de kommer. Men trots ett litet "målfoto" så här i början så var alla supernöjda! Tror jag aldrig fått så mycket beröm för en frukost! Det är riktigt roligt att ge bra service och se nöjda gäster. Mer tillfredsställande än vad jag trodde faktiskt.

 

Samma bild som på FB kommer här. Hade TÄNKT ta en fin bild med alla gästerna. Men glömde..

 

Så var det dags att servera första gästen första frukosten. Hade tänkt fotografera mästerverket, men det glömde jag! Alltså inte gästen utan själva maten. Även om hon säkert är ett mästerverk hon också. En "dam" från UK, som är artig och tystlåten.

Som kontrast till det tystlåtna, kom ett litet gäng svenskar, som på ett otroligt härligt sätt bara landade här och var självklara i huset! Många skratt och mycket prat, så härligt! Behöver jag säga att de är från Göteborg..? (Ni som känner mig vet att jag går igång lika mycket på  "Göteborschkan" som på Kalixmålet)

 

Sen tänkte jag mig en promenad, ta helt ledigt en stund helt enkelt, tills jag kom på att det var en del att handla för frukost i morgon. För då har en gäst blivit sex. (konstig mening, men ni fattar säkert. Ska jag skriva blogg på kvällarna när jag är trött lär det blir så här)

 

När jag handlat så tog jag kameran och gick en stund, medan jag väntade på sista paret från Tyskland som skulle komma i afton.

 

Och på tal om kameran -

 

 

Nu är alla sex gästerna (!) incheckade och jag ska gå upp till takterassen och njuta av utsikten över ett Antibes i kvällsbelysning.

 

Jag har ett lyckosamt liv för tillfället!

 

 

Så kom då dagen då jag blev själv här på Rue Sade.

Vi började tidigt med frukost och ...städning! Är ni förvånade?

(Nej, jag ska inte skriva om varje gång jag städar, för då blir det inte så mkt annat här. Men av någon märklig anledning är det roligare att städa här än hemma. Men fråga mig igen i september...:-)

 

Sen följde jag Cia till bussen - hade tänkt skjutsa henne på Scootern till flyget, men vi hade både hantverkare och incheckningar att ta hand om i huset, så det blev inte av. Här går hon iväg, snyggCia!

 

 

 

och trots att hon skulle lämna mig så såg hon så här glad ut!

 

 

Vi har handlat, pimpat, städat, putsat, planerat och längtat till i dag då första gästen skulle komma!

 

Men tji, fick vi! Inte kom det nån gäst inte.. ha ha! Hade det på känn, för vi hade ett raspigt meddelande på husets mobiltelefon häromdagen som ingen förstod något av. Kanske ringde han och avbokade...? Nåväl, jag kan nog andas ut och hämta andan inför helgen, för då är det fullbelagt och Cia åker hem..  Wish me luck!

 

Förutom förberedelser har vi tagit över bokningssystemet från och med idag och det är lite pyssel med att svara på mail och frågor från gästerna.

 

En lunch ute i solen unnade vi oss i alla fall!

Så här ser en del av huset ut när man står just under det (några av de fönster vi putsar:-)

och skylten med Coutellerie är en knivbutik, som ligger precis granne med:

 

Jo, Police Municipale. Vi har allt vi behöver i närheten...Knivar och en stängd polisstation...

 

När batterierna för idag var slut efter ett långt arbetspass, åt vi god hämtmat och sen gjorde vi lite bus på stan - nämligen film! Ni som hängde med oss till USA vet att "Fonka Film" dök upp lite här och där. Ett otroligt opretentiöst filmprojekt som handlar om att dela med oss av vår verklighet, fast på ett skruvat kortfattat sätt.

 

Och så handlar det om att ha kul förstås! Och det har vi:-) Här på bilden filmar Cia mig bakom en buske och sekunderna senare dyker det upp ett gäng förfriskade människor (med betoning på män) som ville vara med! Fransmän är också galna.. ha ha!

 

 

Filmen finns på Facebook. Ska se om den går att få hit till bloggen också. Inte nu, men någon kväll som inte är lika sen:-) Men nu är det slut för idag, tack för idag, Rue Sade!

 

 

Det närmaste jag kom valborgsmässofirandet idag var när Cia lagade fransk korv och sallad till middag! Låter kanske inte så gott, men det var fantastiskt!

Även denna dag fullmatad!

Har inte tagit med mig kameran idag, så det blir en textmassa bara! En massa text...

Började med att chefen hade sin sista morgon här med oss och det var ytterligare 100 små detaljer som skulle gås igenom. Lysknappar, internetuppkoppling, telefonsvarare, ismaskinen, första hjälpen, bruksanvisningar osv.

Vi hann med allt innan hon åkte kl. 11.00, och eftersom det var jag som hade ringt och beställt taxin ville jag se till att hon kom sig iväg ordentligt, man vet ju aldrig om man riktigt nått fram då engelskan och franskan är lite knackig åt båda hållen...

När chefen åkt iväg så skulle vi sätta oss och styra upp resten av dagen och tänkte att det gör vi bäst med ett glas rosé…? Men se, tji fick jag, jag fick istället ett samtal från chefen som hade glömt att lämna en viktig sak innan hon åkte. Så jag erbjöd mig att komma till flygplatsen och hämta upp det, allt för att få en liten tur på Scootern igen! Så en snabbis t.o.r till Nice flygplats har jag hunnit med idag! Allt gick bra, körde ända fram till terminalen och hittade Sanna, uträttade ärendet och fick vägbeskrivning hem och allt bara flöt på. Solen sken och det var riktigt härligt att köra och se sig omkring. Men när jag kom in till stan igen så var vägen jag kom ”ut” ifrån, enkelriktad, så jag var tvungen att hitta en annan väg in i stan. Vi bor alltså innanför murarna, vilket är ungefär som i Visby, fast här får man köra på vissa vägar. Om vi säger så här – jag lärde känna många gator idag i gamla Antibes… och till sist hittade jag ”våran” parkering utanför huset.

Väl hemma igen var det dags för lunch (och ett glas rosé!) så vi skulle orka med vår långa att-göra-lista. Vi knatar iväg, glada i hågen och storhandlar och kommer SEN på att vi glömt ta med dramaten att köra sakerna i. Ni vet hur mycket det väger med vatten, vin, öl, mjölk, frukt osv. så efter halva vägen var vi tvungna att kapitulera, så Cia stannade med varorna och jag sprang och hämtade dramaten (väskan på hjul alltså).

Nästa sväng var det dags för städartiklar och blommor och det var lite lättare att bära toalettpapper och skurtrasor faktiskt. Vi försökte även få hjälp hos Orange (typ Telia) med våra ”dosor” för det trådlösa nätverket i huset.  Där i butiken,  fungerade alla enheter, men då vi kommer till huset fungerar det inte. Blir till att ringa supporten i morgon igen. Tur att de kan engelska där!

Sen hade vi fix och trix här hemma med att laga hyllor, leta nätverk och städa! Då upptäckte vi att klockan var halv nio och hög tid för middag…!  Cia lagade fantastiskt god Fransk korv och en melonsallad till oss! Nu är klockan snart elva och jag längtar efter sängen, en massör som kan mjuka upp mina axlar, samt en god natts sömn! (som tidigare nätter blivit störd av åsksmällar och hjärnsurr)

På Återhörande!

(Ja, en liten bild kan jag väl dela med mig av. Vi hann pausa lite mellan inköpen. Solen har ju faktiskt varit framme idag...!)

 

 

 

En riktigt intensiv dag tillända! Blir det så här sent att blogga varje kväll, lär ju inläggen inte bli särskilt intelligenta. Nåja, nu bloggar jag ju mest för att mina barn och mina syskon ska få veta hur jag har det! (...och ja, nån vän också... fast egentligen vill jag ju att hela världen ska dela mitt äventyr, men är för ödmjuk för att erkänna det:-)

 

Vi började dagen med en rundvandring för att hitta till banken, turistbyrån, buss/tåg, olika inköpsställen etc. Jag och Cia slog till på en stege direkt! (måste nå upp i taket för att byta lampor bl.a)

 

Idag tog regnet ett litet uppehåll och vi tog oss sedan en tur med Scooter runt Antibes, Cap d´ Antibes och Juan Les Pins (Sjuaan La Pä, på min egen fonetiska, icke pålitliga skrift) Cia fick idag också en snabblektion i Scooterkörning och bara efter en liten stund var hon ute i den franska intensiva trafiken.   

 

stannade också på ett hotell som hette Belles Rives, vill komma ihåg detta, för där fanns en Fitzgerald Bar och dit vill jag åka när någon kommer och hälsar på! En oas i Rivieran:-)

Det är så skönt när man kommer till ett helt nytt ställe och det känns som att komma "hem"...!

Inte för att jag lärt känna staden än, men själva huset har jag idag nyfiken nosat på, med både skurtrasa och fönsterputsmedel! And I Looove it ... !  Det är små och ibland trånga rum, men med en "själ" som ni kommer att älska om ni kommer hit. Sängarna är "from heaven" och frukosten kommer att kittla även den kräsnes smaklökar!

Vi går igenom varje rum med "tandborste" och verkligen storstädar så att det ska vara skinande blankt när första gästen anländer på torsdag.

 

Innan dess ska vi ha lärt oss allt om utflyktsmål, restaurangtips och dörrar och larm:-) Har vi otur kan larmet gå och då kommer polisen...

 

...kanske råkar jag komma åt knappen nån kväll då jag är ensam...;-)??

 

Så här ser det ut just nu utanför mitt fönster. Rätt så folktomt en regning söndagnatt..

 

Hoppas på bättre väder i morgon då vi ska ut och köra Scooter och bekanta oss med omgivningen!

 

På återseende. (Orvaarr - om man säger orvar lite slarvigt, skorrande och med två A, så låter det som att man kan säga en trevlig avskedsfras på Franska)

 

Nu är vi framme. Är just i en liten paus mellan visningar av rummen, till inköpsställen för vin, skurmedel, choklad och frukt. Strax middag, vi ska ju hinna pröva oss igenom ett antal restauranger för att kunna rekommendera gästerna här på Rue Sade. (www.ruesade.se)

 

En liten första glimt får ni här, interiören och utsikten från köket/allrummet:

 

Nu börjar namnbytet vara i hamn. Nytt körkort, pass, alla bank/kontokort, hemsida, blogg etc.

Då är det bara jag som ska komma ihåg det också. Har senaste veckan börjat telefonsamtal med "Hej, det är Åsa Persson. Eller förresten Ivarsdotter."

Kanske verkar jag mer än lovigt förvirrad :-)

 

Fast å andra sidan så håller jag på att packa ner allt jag äger i kartonger. Förutom en väska som jag ska ha med till Frankrike. Och så håller jag på att lära mig ett nytt språk. Inte undra på att jag vaknar på nätterna och rabblar glosor.

 

Åsa Persson, förr:

 

 

Den här bloggen startade jag när jag visste att jag skulle till Frankrike och jobba. Att få dela med sig av en spännande och rolig resa! Ungefär som bloggen "Persson-on-tour" var till för att kartlägga min och Cia´s ljuvliga kust-till-kust-resa till USA för två år sedan.

 

Men det kommer också att slinka in lite helt mänskliga, vardagliga ting här också.

 

Och så gillar jag ju kortfattade bloggar. Och så har jag rätt hög integritet, även om folk inte alltid tror det.

Och så vill jag inte trampa folk på tårna. Och så tror jag ju att man aldrig kan förändra någon annan, bara sig själv. Och så tror jag på att tänka goda tankar, typ "The law of attraction", i min egen tappning. Och så tror jag ju på människans naturliga, inneboende empati.

 

Och så blir jag besviken ändå. När någon nära går igenom tuffa saker vill man bara "fixa till" världen, så det ska sluta göra ont. Fast jag vet att jag inte kan. Så jag lär mig saker om människor och släpper taget...

 

 

 

 

 

 

 

Nu när jag flyttar igen, så blir jag ibland "stoppad" i arbetet (he´fte, som vi säger på pitemål) och hittar bilder och blickar tillbaka. Just nu njuter jag av minnena och lägger bara in de bästa i minnesbanken. Alla dåliga har jag sagt hej då till. Nja, ok då. Nån dålig lägger jag in en kartong ifall jag behöver ta fram det igen. Igentejpad med silvertejp. Men ingen kartong föjler med till Frankrike!

 

Den här bilden är väl bara för skön på Simon! 24 år sen snart...  Den får åka med!

 

Nästa gång jag har PMS är jag i Frankrike.

Måtte det vara roligare att vara deppad då

 

Försöker sätta ihop egna små meningar av de få ord jag kan.

Idag blev det "nöff öff".

Nio ägg.

 

Ja men det är ju ändå påsk.

Har kommit på mig själv, att jag ofta tänkt att jag inte varit särskilt nöjd. Förr i tiden. 

 

Har tyckt att jag behövt bättre ordning, högre lön, mer framgång...

vara smartare, smalare, snabbare,

Mer strategisk, empatisk, kärleksfull, allmänbildad

velat bli mer älskad, omtyckt, inkluderad

 

Men det där var ju förr. Typ igår.

Idag är en ny dag:-)

 

 

 

Förra helgen flyttade dottern till Stockholm:

Jag har idag mött såna fantastiska människor...! Ett affärsnätverk av mentorer och adepter, där jag fått förmånen att delta i - under ett år. Idag har vi avslutat det året och knytit ihop säcken.

 

Jag har varit berörd av glädjen och energin i möten mellan människor, när man ser att folk vill varmhjärtat bidra till varandra. För en del har det varit ett framgångsrikt år, för andra har livet kommit "emellan" och planer har satts på paus. Några har jobbat med att sälja bättre, andra har jobbat med självinsikter. Men alla har vi mötts på samma ställe... med ett öppet, obeslöjat hjärta, där även det som inte är perfekt är helt ok.

 

Precis som livet självt är.

 

Jag har lärt mig så mycket om mig själv det senaste året. Jag har haft modet att titta på mina mörkaste sidor, jag har jobbat hårt med mina invanda tankemönster och självpåtagna livsstrategier. Jag har gjort mina hemläxor och jag har haft tålamodet att invänta islossningen. Med hjälp av min mentor.

Affärer behöver inte betyda att man räknar debet och kredit. Det kan också vara att få struktur på ens drömmar.

 

Jag ska snart leva min dröm. Tack till alla inblandade. Tack till mig själv.

 

 

 

Enligt önskemål. En av de filmer vi gjorde på vårt förra äventyr. Här efter en galet rolig kväll i Nashville, efter ett möte med en "cowboy" och hans side-burns....