Tankar för dagen

Det har varit så intensivt de senaste dagarna här i Antibes, så jag har inte ens hunnit skriva blogg.
 
Dessutom har mitt tangentbord fått för sig att jag ska skriva på engelska, så den skriver lite hejsanhoppsan och autokorrigerar orden hela tiden. Och alla ord är understrukna med rött! Som då jag stavar fel. Så det här kan bli hur som helst. (Har svenskt tangentbord, har varit under inställningar och markerat svenskt, men lika förbannat så blir säger "sager" och märker "marker". Kan någon hjälpa mig tar jag tacksamt emot tips!)
 
Ibland önskar jag att jag hade autokorrigering i livet. När jag är på väg att säga något och tänker, "att det här blir fel", men märker det i sista sekunden, så det har hunnit lämna hjärnan och nått ut till munnen som bara säger det, utan att jag hinner lägga i backen. Kan bli lite pinsamt ibland. Fast oftast blir det riktigt bra! Jag är spontan helt enkelt. Inte då jag känner mig stel, trött, obekväm, uttråkad eller stressad. Då har jag inte tillgång till något av det spontana i min hjärna.
 
På tal om spontan... jag har just inlett en konversation med en ny bekantskap, där jag har bestämt mig för att vara fullt ut mig själv. (inkusive spontan!) Vad har jag att förlora liksom?! Det har ibland hänt att mitt "rättframma" sätt har skrämt iväg folk. Ärlighet/öppenhet och att vara "icke tillgjord" verkar få folk att bli rädda. Kanske för att vi är så vana att leva med fasader, "tysta leken" (ni vet då alla vet att man borde prata om nåt, men ingen säger ett ord) eller det här "spelet" som ska pågå när man är på väg att skapa en ny kontakt. Kanske är det DET vi är rädda för...att komma någon nära? Att visa sig själv fullt ut?
(blev lite djupt ikväll, men det är sånt man hinner fundera på när man dammsuger, skurar, tvättar, diskar, handlar osv.)
 
Har haft besök av några fler från Piteå (blev ni förvånade??) Bl.a Gunnar som är bekant både från scenen men också från Piteå-Tidningen. Han tog bilder till ett reportage som ev. kommer att bli framöver. (Men inte en enda svettig städ-bild tog han... nej, bara på när jag handlar baguetter, går på marknaden och köper färsk frukt och serverar frukost. Och målat mig hade jag gjort - vilket jag inte annars hinner göra på morgonen. Fasaden Åsa, fasaden...) Han har lovat att skicka över lite bilder senare. Så ni ska få se...
 
Han är fotograf, så han vill helst vara bakom kameran, men här lyckades jag fånga honom samtidigt som en annan i sällskapet fångade dagen.
 
 
...och ingen sann fotograf som inte fotar maten! (även om ALLA gör det nuförtiden hela tiden) En jättetrevlig kväll ute på restaurangen Le Jardin där vi var miljöbovar och åt jätteräkor! Tack för god mat och trevligt sällskap!

och så här kan det se ut en morgon på Rue Sade efter frukost... någon kollar på utsikten, människorna och den fantastiska miljön (ok - han väntar på taxin) någon sms:ar med sina barn (läs kollar Facebook) och någon tar ner en ukulele från väggen och drar en låt (ok - DEN är ovanlig!)
 
 
Sen kom goda vännerna Mio och Sebastian på besök! De bor i Nice, bara 30 minuter bort, så det var mer en snabbvisit - men roligt hade vi den korta tiden vi sågs! Här på en promenade runt "byn" (om man jämför med Nice) Rivierans Guldgossar!
Skönare herrar får man leta efter! (oj, misstolka nu för fan inte det där)
Eller vad säger ni om Sebastians kommentar på Facebook: våran porrfilm hade kunnat heta "En dubbel i Antibes". När jag läste det idag så skrattade jag högt! Medans säkert andra fnyser. Men jag älskar deras sjuka humor! (ni har sett filmen "En enkel till Antibes", va?:-))
Önskar att fler fick förmånen att umgås med friska fläktar!
 
Vi hann även bestämma att vi ska köra en liten show tillsammans nästa år jag och Mió. Bara en helg, inget storprojekt, utan bara lilla salen på Kulturens Hus i Luleå. Den ska få handla om bl.a rädslor.
Och med tanke på det liv jag lever just nu, så tränar jag ju. Att utmana mig själv. För egentligen är jag både livrädd och jätteglad på samma gång! För vad..? Ja, det tar vi en annan gång.
 
Avslutar med en bild från en strand jag åkte till idag... så skönt med eget utrymme! (kan bero på mulet väder och att klockan var 18..??)
 
 
 
 

Ensam igen!

Så åkte de hem - de vackra damerna som jag fått dela några dagar med här i Antibes!
Det känns alltid konstigt då Cia åker hem...
 
Så jag har botat min ensamhet med att städa idag. Städa lite mer än vanligt. Städat allmänna utrymmen, trappor och vår egen lilla "studio" (=en liten lägenhet) Har pysslat på hela långa dagen...
 
Och däremellan ätit nyttigt och inte druckit vin! Måste detoxa lite nu då jag är själv här, Ni förstår....de här fantastiska kvällarna med ljumma vindar och bland vackra människor, det liksom fordrar ett glas vin...eller två. (Och NEJ, jag kommer inte att bli alkoholist, för jag blir alltid less i slutet och lämnar ofta ett halvt glas bara för att det inte är gott längre. Tydligen gör inte alkoholister det. De dricker upp varenda droppe sägs det)
 
Det blev "Skype" istället för att blogga ikväll. Jag ber om ursäkt! (fast jag får lov att erkänna att det var en riktigt trevlig stund framför datorn. Istället för att skriva, att prata istället som omväxling) Nog för att jag pratar här också, men mest på engelska.
 
Just nu har vi två stycken från Australien här och en från New York. Bara kvinnor! I morgon kommer några galna pitebor igen! Men bara för en natt, sen ska de vidare. Och kvällen därpå får jag besök av en Luleåbo! Alla som hittills kommit hit är lyriska... miljön, maten, stämningen. Både i Antibes, men även här på Rue Sade.
 
Jag lägger mig fysiskt trött ikväll - gissar att jag gått i "trappmaskinen" i fyra timmar sammanlagt. Det får räcka för idag.
 
Jag avslutar med en gammal bild idag. Men det är så vacker utsikt från takterassen...

 
Jag har det inte så dumt i alla fall. Trots att Cia har åkt hem.
Och jag hoppas och vet att fler vänner kommer på besök. Vem vet - kanske jag får oväntat besök också...??
 
 
 
 

In Cannes because we can

Igår var det midsommar. En galet rolig midsommar med partybrudar! Sill-lunch, ank-middag och en festival som pågick här utanför som heter "La féte de la musique" - fritt översatt till musikfesten. Det är den 21 juni varje år och det är livemusik i vartenda gatuhörn runt om i hela Frankrike. Och Antibes var musiktätt!
 
Men som sagt efter avklarad frukost och check-in så blev det lunch uppe på terassen. Se så glad Cia blev för medhavd matjesill och gräddfil :-) (norrmejeriers förstås)
 
 
Här är vyn från terassen. Så vackert med alla taken...

På kvällen gick vi ett gäng på en bekant bar, efter god middag. Ett ställe där man lätt blir lite i hatten. Här är jag och fina Mia i glitter och glamour hattar! (jo, det SKA vara suddiga bilder från den här baren). Jag fick även tag på en tamburin ett tag! (saknade dock Pyschan, som var med sist vi var här,  då han har betydligt bättre taktsinne än mig)

Fransmännen är ordningssamma, trots att det är gatufestival:
 
Skräpet snyggt och prydligt radat upp på soptunnan.(märkligt att jag fotat en soptunna istället för någon av alla scener där det uppträdde folk.... här kunde det komma nåt riktigt dåligt skämt om att jag är en sopa eller nåt sånt, men jag väljer att bara erkänna att det var ett konstigt val. Oförsvarbart) 
Efter en mycket kort natt (för det gick inte att sova när jag väl kom mig i säng... det är som att bo mitt i Piteå vid stora scenen under PDOL-festivalen) och "rädd-för-att-försova-mig-känslan" så kom jag mig upp i alla fall kl. 07 för frukost. Men det har varit en trött dag... Här ett försök att se pigg ut ("lyft upp ögonbrynen, Åsa, så kanske det går", verkar jag tänka...)
Nåväl, eftersom det inte är så ofta det är Pitebor i Antibes, (eller det har ju blivit betydligt fler, procentuellt sett, senaste månaden) så ryckte jag upp mig och fick följa med dessa två in till Cannes! Åt på en trevlig restaurang, gick strandpromenaden, skrattade (även om jag gapskrattade minst, för jag orkade inte. Men jag log en hel del och höjde på ögonbrynen)
Men Mia och Kicki var på galet humör. Och jag får erkänna att det var svårt att hålla en låg profil när interna och ekivoka skämt duggade som småspik i detta gatuhörn ikväll:-) Nåja, vem har sagt att vi måste hålla låg profil? Ingen vi känner var där. Tror vi. 
 
Vi avslutade kvällen med att se på ett stort fyrverkeri i Cannes. Sen taxi hem (tror den taxichauffören skrattar än. Jag pratade svenska med honom och han franska med mig. Vi tog oss hem i alla fall)

En kortfattad, trött, och lite seg blogg idag. Men jag måste få ha sämre dagar för att kunna bli bättre igen.
 
Avslutar med att dela min och Cias statusuppdatering på Facebook här:
(som jag tyckte var lite rolig faktisk)
 

Nu tar vi de svenska midsommartraditionerna till Antibes. Sju sorters blommor kommer att plockas. Saknar vi någon sort kan vi alltid plocka en av svett-rosorna från våra städtröjor. Cia kommer att gå sju varv baklänges runt Grimaldiborgen. ...Har hon inte kommit tillbaks i morgon bitti beror det inte på att hon mött mannen i sitt liv, hon har bara gått vilse helt enkelt. Den raskande räven har ingen is att gå på, så han ligger på stranden med solfaktor 30. Åsa letar sju gärdsgårdar, men åker på ledstången upp och ner. Fort! Hon skrattar högt vid varje skarv. De små grodorna utan svans och öron äter vi upp. Och hittar vi en stång att resa......så gör vi det! Trevlig midsommar på Er! Kram!

 

Gott att leva

Vi har firat ett Silverbröllop här på Rue Sade!
Nuförtiden är det rätt ovanligt att möta par som levt ihop i 25 år... Givetvis finns det massor av folk som är tillsammans länge och lever lyckliga i alla sina dagar. Som i sagorna.
 
...och givetvis finns det många fina långvariga relationer som är på riktigt (även om jag tyvärr är skeptisk till fasad-förhållanden typ: "vi-har-det-sååå-bra-efter-30-år-och-bara-älskar-att-mysa-med-varandra-i-TV-soffan-och-kan-inte-leva-utan-varandra-och-har-ett-fantastiskt-sexliv-och-gör-allt-tillsammans-och-bara-skrattar...." och så vet man att i själva verket har de delade sovrum, zappar i var sitt hörn av soffan och har slutat att prata med varandra för årtionden sen. Men de har ju oftast en sommarstuga ihop, så det är ju svårt att skilja sig..)
 
Låter jag bitter? Nej för fan! Jag unnar alla att leva med sina drömmars partner och jag beundrar och inspireras av de som håller kärleken levande länge. Jag har själv lyckats leva i 21 år med samme man, (kom till Brons-nivån i alla fall), men sen snubblade vi och jag tror att vi båda är mycket lyckligare just nu utan varandra! Jag kan ju bara tala för mig själv... :- ) Men jag vet säkert att jag hade inte tillbringat halva året på Franska Rivieran om jag varit gift i alla fall.) Hellre en skilsmässa, med alla de besvikelser det innebär, dåligt samvete för barnen osv, men hellre det - än en relation som inte är äkta. Livet är för kort för att låtsas. Inte ens en orgasm ska fejkas!
 
Nu över till Silverbröllopsfirandet. 
(märklig övergång det där, Åsa, men släpp det. Alltså från orgasm till lite seriöst silverbröllop... Nåväl, jag har ju sagt att jag bara ska skriva rakt av, utan krusiduller eller att sudda och ändra osv. för att inte drabbas av skrivkramp eller prestationsångest, men det är svårt ibland. Nu skulle jag vilja sudda. För Er skull...)
 
Och nu kom jag på... att när jag igår skulle berätta att jag var för "rak" i min kommunikation och att jag därför trodde att jag kanske skrämde iväg vissa människor, (läs män) så sa jag "straight" till engelsktalande vänner. "When I talk I´m to straight". De såg konstigt på mig. Och så tänkte jag att jag varit för rak igen, till jag kom på mig själv. Då skrattade jag t.om själv. "När jag pratar är jag för heterosexuell". Jisses. OK, kom till saken nu Åsa!
 
Vi har, här på Rue Sade, firat ett par som varit gifta i 25 år! Och det är verkligen värt att firas! Jag har fått förmånen att i några dagar, umgås korta stunder med detta par, (och deras barn) men har ändå fått en "känsla av" dem.
Det är längesen jag mötte en familj med så mycket värme och glädje!
 
Här är Elisabeth och Jan uppe på terrassen på Rue Sade:


Som ni ser är det inte så högt i tak där uppe. Men högt i tak, det var det absolut när hela gänget samlades. Deras barn med flickvänner var med och firade och så fick jag och Cia förstås vara med på bild:
 

Vi möter ju många människor här på Rue Sade B&B under veckorna som går och vissa minns man inte efter ett par dagar, men den här familjen kommer jag sent att glömma. Kan inte riktigt beskriva det, men man bara såg att de tyckte om varandra! Nära, varma, glada människor i sunda relationer. Ja, om det här är en fasad, så då spelar de bra teater! Även om en av dem är en av Sveriges bästa i sin genre, enligt mig....
 
När vi skulle lämna över en liten present, så kom jag på, i stunden, att det borde ju hållas nåt tal! Inget var förberett, men när man är med en skådis/komiker som alltid är med i svängarna så gjorde vi ett improviserat tal, där vi sa varannan mening, jag och Cia. Och självklart (eftersom jordaxeln går precis mitt emellan oss) så blev det lysande!
 

Och tro det eller ej.. men i morse till frukost fick vi en present av dem...! Ett tal, där Jan och Elisabeth tog vartannat ORD och i slutet överlämnade en gåva till oss. Det blev lite "pollenallergi" i ögonen för både mig och Cia. Så otroligt fint av dem...! Så nu har vi en gemensam upplevelse att se fram emot senare i höst när vi ska få gå och se show på Oscarsteatern i Stockholm där Jan är med!  Helt otroligt roligt... vi säger bara än en gång TACK!

 
Och som pricken över i:et (igår när allt detta hände) så fick vi besök ifrån Piteå av fina Kicki! Hon ska vara ledig och fira midsommar här med oss! (fast eftersom hon är VD på ett hotell, så har vi bett henne om professionell feedback - om vi kan bli bättre på något! Eller ännu bättre kanske vi ska säga eftersom vi tycker att det här stället är så fint!!)
Prickig och fin fick hon vara med på kalas:-)
 
 
Ja, det där var igår alltså.
 
Idag har stämningen varit på topp efter det roliga som hände till frukost! Och sen till lunch fick jag ett litet video-klipp hemifrån med finaste systrarna som fick en överrasknings-present vi länge väntat på att få ge dem. Ännu mer pollenallergi uppstod när vi såg hur glada de blev!
 
Att ge är verkligen att få!
 
Lite strosande på stan med Kicki, utcheckningar, städning, middag ute på restaurang och jag lägger mig nu, "straight on" både trött och nöjd med en låt i huvudet som rullar...
 
Det ska va' gott å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va' gott, gott, gott
Gott å leva!
 
 
 

 

Spännande?

Idag fick jag återuppta ”jobbet” igen och fixa med frukost och annat pyssel i huset. Kändes riktigt bra att få gå upp på marknaden och till bageriet i morse och hälsa på de andra på gatan. ”Bonjour Madame” av fiskhandlaren, slaktaren, bagaren, osthandlaren osv. Man blir sedd och får ett leende innan man ens hunnit vakna ordentligt. Det är inte illa!

Och vilka gäster vi har här! Varma, vänliga, trevliga och enkla. En av dem är dessutom en av de ”kändisar” i humor-Sverige som jag uppskattar väldigt mycket! Kul att få en annan och personligare bild av människan bakom ”figurerna”. Gillar den här personen ännu mer nu.

På tal om figurer… jag brukar inte ha så stora nojor över min kropp, men årets ”Beach 2013” tål att funderas på, (medan jag äter croissanter, pizzor, dricker öl och vältrar mig i Franska ostar, skinkor och viner. Det här måste vara de goda kaloriernas epicentrum.)

Nåväl, medan jag fortsätter att fundera på det så kan jag berätta att vi idag har varit till Nice! Vi tog tåget (den här gången helt och hållet med mening. Har nämligen åkt åt helt fel håll en gång med min syster och hamnat i Nice fast vi skulle till Antibes...) Vi hade tänkt åka Scooter, men den står still sen länge, eftersom det verkar ta en himla tid i Frankrike att få saker och ting försäkrade. Scooter hade varit fantastiskt, för det är värmebölja här (29 grader!) Nåväl, man glömmer sorger fort här, så efter en sen lunch, blev det stenstranden i Nice. Vi var inte ensamma....

 
Efter ett par dopp och lite gungande i vågorna, så var det dags att handla kaffe till våran specialmaskin (med kaffekapslar som bara finns i Nice. Låter kanske opraktiskt, men Nice är ett trevligt utflyktsmål) och om det är rörigt på stranden är det extrem ordning i butiken:
 

 
...har ofta drömt om att ha sån där ordning i mitt liv. Med bara två små gluggar, så att det ändå inte är heeelt perfekt, för det skulle verka konstigt. Blir lite rastlös i såna där fina butiker, får lust att börja sjunga eller bara prata lite högt eller nåt för att bryta den strikta, kostymklädda, tystlåtna stämningen. Cia tyckte att det var lite kaffe-sekt över det hela. Det kan stämma... så därför tog jag t.om fotot i smyg. Förväntade mig en hand på min axel som skulle säga: "Kom med här..."  DET väl varit lite spännande att blogga om. Nej, inte ens en liten sång blev det.
 
Men vi fortsatte att vandra. Vi skulle inte shoppa just nåt mer än kaffe...

Men nån liten påse blev det ändå...

Jag och Cia har samma fetisch. Hudsmörja. Smorsel. Crémer. Kärt barn har många namn. Vi älskar fina små burkar som doftar gott och mjukgör och rengör och fräschar upp och lyfter och scrubbar och .... Ja, ni hör ju själva att vi är två mycket sjuka människor. Min pappa skulle ha sagt att det räcker med tvål och vatten. Eller förresten det skulle säkert flera av mina vänner också påstå. Men vi tror fortfarande på att vi blir snyggare och snyggare ju mer vi smörjer! Och kom nu inte och slå hål på den bubblan, för idag har vi handlat "kräm de la kräm" för flera kronor på Sephora!
Tänk att mamma, förr i tiden, klarade sig med Nivea (den blå platta burken med vit text) och Klöver Vaseline (den gula burken med en fyrklöver på). Konstigt att hon var så vacker ändå.
 
 
Annat spännande som har hänt idag då... ja, det var väl att jag fick skavsår på låren. Har för tjocka lår (tydligen!) och hade klänning idag. Jag borde ha haft byxor. Hud mot hud (läs lår mot lår) lite svett, saltvatten och långa promenader har i kombination ikväll visat sig bli små svullnader - på de redan svullna låren - på insidan av låren, med små röda värmeutslag på. Ni vet såna som kidsen hade när de var små och hade blöjor på sommaren. Ja, på den tiden när man la blöjan i en plastsnibb och knöt plasten på sidorna i stora knutar. Inte undra på att de fick värmeutslagsprickar...stackars barn.) Och när jag tänker på barnen så vill jag gratulera stort min son (numera vuxen!) som idag klarat fys-testet som en del i ansökningen till polishögskolan! Där är det inga lår som gnider mot varandra inte! Bra jobbat, käre son!!
(nu blev ju det här lite konstigt att jag drog in dig, Simon, i mina värmeutslag. Men du vet att jag har en virrig hjärna och att jag bara menar väl. Bra jobbat!)
 
Det andra spännande som hände idag var att rörmockaren kom. Nu kanske en del tror (som känner mig väl) att jag även får allergiutslag av såna, men icke! Inte franska rör-krökare i alla fall. Det här exemplaret var så fint och fast och ... ja, ja.. alldeles för ungt! Men titta får man. Skulle fånga honom på bild men tjuvfotade (då också!) och fick bara med ryggtavlan...
 

Vi har i alla fall en ny varmvattenberedare installerad idag. Han kommer nog och justerar värmen i den i morgon. Hett!
 
Det tredje spännande som hände idag var att vi såg klotter på tåget, satt och filosoferade och hade lite att göra:

... tänkte att poussiere betyder säkert "f-tta" eller nåt annat fräckt. Låter ju som pussy typ. Våra fördomar om klottrare skulle snart besannas...för med Google translate löser sig det mesta... eller?
 
 

Kan det månne vara en poet som varit framme? Eller måste jag ringa Margit, min Franska-coach för att stilla min nyfikenhet. Sista förslaget som Google Translate hade var:
 
 

Raketgevär. Djupt.... Men vi är ju också i en stad där både Picasso och Taube har levt. 
 
I morgon får jag finfrämmande från Piteå! Bäst jag går och lägger mig!
 

I morgon

Första arbetsdagen har varit bra!
Cia gav mig sovmorgon, eftersom klockan var 02 innan jag var framme här på stället igår. Sov som en stock till kl. 10. Sen en klassisk Rue Sade Frukost - givetvis med en Croissant. Det är skamligt hur gott det är. Jag bara måste sluta med dessa galna bomber! I morgon.
 
Sen gick vi ut i solen och njöt av fantastisk värme och av den här härliga staden igen! Känns så skönt att vara här igen:-) Har badat, solat, ätit gott och landat ordentligt. Lite sliten och huvudvärk idag, men det går över... i morgon.
 
Cia gick och handlade och det enda jag har gjort som var nåt "vettigt" var väl att ta hand om lite bokföring och redovisning av turistskatt. Men jag ska börja jobba. I morgon. Då en ny dag gryr....
 
 
 
 

Tre veckor hemma.

Nu är jag på väg tillbaka till Frankrike. Har varit på resande fot just nu i 13 timmar och är bara i Stockholm än. Och då har jag ändå flugit. Hade kunnat köra bil ner på den tiden. Nåväl, bara sitta på flygplatsen har sina stunder också. Promenera, Facebooka, Blogga, läsa tidning, gå på taxfree, prata med andra förseningsresenärer och äta. Stort teknisk fel är ju bättre att uppleva på Arlanda än i luften.

Tre veckor drygt har jag varit hemma. En del har blivit glada av att se mig och andra har nästan blivit lite provocerade... " hade inte du flyttat till Frankrike .?" "Nej, jag har inte flyttat, jag jobbar där i några månader i sommar. Och ja, det var trevligt att se dig med :-)"

Att vara hemma i Piteå när det har stått i Piteå-Tidningen att jag ska vara  på franska Rivieran, det är konstigt för en del. Det kan bero på att Bengt Larsson på PT, en gång i tiden har svurit på att allt som står i tidningen är sant. Och jag vill inte bli osams med nån i Mattisborgen. Nån fler kanske jag ska säga.

Nåväl. Intern inledning på dagens blogg för er boendes utanför Piteå. Jo, jag har några läsare utanför Piteå-Tidningens spridningsområde...törs jag påstå utan att spela över...

Piteå, eller Norrland har bjudit på många fina upplevelser. Några av de bästa minnena är självklart möten med barnen, vistelse i stugan med systrar och hund, öppen eld, sval kvällsluft, långa samtal och långa nätter. MED sömn.

 

 

Även surströmming, rökt abborre, båtutflykter,

 
 

tjejfester med duckface,

 
myggbett, skitig och underbar hund,
 
goda vänner på besök och en dejt(!) och... nä. Ingen idé att skriva nåt mer där, för ni kommer ändå att sluta läsa och undra VEM..?!

Men glöm det... :) än har tanten inte torkat ihop! Alltså, jag menar blivit gammal, torr och tråkig. Även om en del i släkten gav en puff i röven och tyckte att jag skulle sluta upp med att vara "Gammel-nucka".(ännu ett Piteå-ord) Så jag får tacka dem för puffen och se om det leder till nå´t.

Men veckorna här hemma har också inneburit många trevliga jobb! Föreläsningar, men mest underhållningsjobb. Glömmer nog aldrig Round Tables riksmöte i Lycksele. Så annorlunda och helt galen stämning. När folk står på stolar/bord, sjunger med och klappar takten, redan vid första låten, så vet man inte om de bara hade bestämt sig för att ha ett sjujäkla party, eller om jag just då var Sveriges i särklass bästa sjungande komiker (ok, nu spelar jag över... lite bara) Förmodligen var de partysugna.

Lastbilsflak, garderober, stolförråd och andra märkliga platser har varit mina loger (serien "Mina Loger" finns på Facebook:) Och med loger menar jag inte Round Table eller Rotary.

Men sammanfattningsvis har det varit en period för uppladdning. För även om planet är försenat så är det dags för mig att kavla upp ärmarna och ta mig lite skurvatten över huvudet och avlasta Cia i nästan en månad.

Nu dags att boarda!

 

 

 

 

S

Centeral Intelligence Agency

Hon åker som ett litet jojo mellan Hudiksvall och Antibes, men nu är hon tillbaka. Hon med smeknamnet som kan förknippas med agenter och poliser (Cia som uttalas "Sia" och inte "Kia" som en del tror). Men CIA är ju också en förkortning på Central Intelligence Agency (CIA). Men idag var jag inte så intelligent...
 
Vi blev stoppade av polisen på Scootern på väg hem från flyget. Jodå, jag hade alla papper som man skulle ha i ordning, men tydligen fattades det något...
 Men så plötsligt så kunde jag nästan ingen engelska. Och den franska polisen kunde inte svenska. Så de gav nog upp tror jag . Fast vi var väldigt artiga och trevliga ändå. ("Agent 00xx) stod det på hans bricka. Solbränd, lång, muskulös (jo, jag vet! Det låter desperat, men va faaaan...)
 
På tal om det. Igår kom en gäst. Som ni vet så döljer jag deras identiteter med att "hitta på" lite olika nationaliteter och kännetecken, så alla ska få bo här med hög integritet (förutom de jag fotar och lägger ut på Facebook:-)
Vi kallar honom för Mr Greek, för i Grekland finns många gudar och mytologi. Han var fast och fin (ja, i handslaget alltså) och som hämtad från en reklambroschyr om hårprodukter. Eller tandkräm. Frääääsch, trots att han kom direkt från en lång resa. Enda (?!) problemet är att jag blev "tant Åsa". Kan man drabbas av gum-sjuka, såsom jag brukar säga om de män som skaffar sig yngre kvinnor?? Gubbsjuka alltså?. Någon sa att man kunde ta sin egen ålder, delat i två, plus sju... så var det ingen fara. Med snabb huvudräkning så vore alltså 30 år ok.
 
Måste fråga hur gammal han är. Eller förresten - det spelar ingen roll - jag åker ändå hem i morgon och överlämnar "problemet" till Cia - den intelligenta!
 
Jag åker alltså hem och firar min dotter som fyller 22 år!  Här är hon, i lite olika färger men lika älskad i alla kulörer!
 
och min son som vi firar lite i efterskott som nyss fyllde 24. Min älskade solstråle!
 
 
Och så ska jag ju jobba lite förstås.. Underhålla, föreläsa och showa. Piteå, Luleå, Skellefteå, Lycksele. Sen åker jag ner och blir ett med Antibes igen!
 
Nu en "Välkommen-tillbaka-middag" med Cia och en "Hej-då-middag" för mig och syster. Vi går till vårt favorithak och äter Crispy Porc. (våran chef lurade oss första dagarna här och nu är det ett måste minst en gång i veckan...!) Men jag får nöja mig med pitepalt och surströmming under kommande veckor hemma då. Det går nog an det också... (mums!!)
 
På återhörande!
 
P.S Vi klarade oss undan böter, fängelse och piskstraff från polisen. D.S

Piteå åkte hem

När man har vänner på besök i huset så blir det mer disk (de köper vin och ost och choklad och...) och det blir mer prat och skratt också! Och när de skulle åka hem i morse så ville första gänget ha frukost kl. 06.30. Om jag inte älskade hela bunten hade jag sagt nej :-)
 
Se så mätta och glada de ser ut kl. 07 när de åkte! (att se mätt ut kanske inte är nån komplimang om man har nojjor, men de här godingarna är mina vänner, så de fattar!) Pyschan, Mari, Bryggmans kap och Bryggman själv. Ni berikade mina dagar här i Antibes! Tack för Calvadosen och Välkomna tillbaka!!
 
(Mari som för övrigt hade sin väska på Rhodos hela helgen eftersom de på Luleå Airport - ((varför heter det inte Kallax??)) inte kunde skilja på Stockholm och Rhodos.)
 
 
Bara en timme senare var det dags att vinka av nästa gäng pite-bor. Man tror man känner folk, men numera vet jag också att Sara jobbar med Micke, trots /tack vare att de varit tillsammans i 17 år (och ser så unga ut?!) och jag vet att Per fått sitt pellets-lass levererat till min kusin, hans namne. Och att Grethe gärna dokumenterar det mesta med sin kamera. Otroligt härliga möten, samtal och människor. Tack för att ni bidrog till denna härliga stämning i huset i helgen!
 
 
Efter de åkt, så gick jag faktiskt och la mig en liten stund, så skönt! Då jag vaknade var kl. bara halv tio och då hade syrran börjat städa rummen. Men då gav jag henne ledigt (!) tänk att hon är här på sin semester och jobbar frivilligt. Det är syskonkärlek det! Så hon gick ut och utforskade stan själv.
Efter jag fixat klart i huset, så möttes vi upp och åt en sen lunch tillsammans... i SOLEN! Så fantastiskt härligt efter intensivt regnande!
 
Och sen drog vi iväg med Scootern en sväng runt Cap d´Antibes och mot Juan Le Pain. Här på väg...
 
 
Men där blåste det så mycket att vi var tvugna att gå in i affärer...
 
Just i den här affären handlade vi knappt nåt... (ghaaahaahaaa...! Jag borde bli komiker som är så jävla fyndig)
Eftersom stormen kom till byn, så återvände vi hem igen. Frossade i Crepes med Nutella (jisses vilken bomb!) och sen lite datajobb, förberedelser för nya gäster, skype-samtal med Cia för uppdatering inför veckan då vi byter plats här i Antibes (Hon kommer hit och jag åker hem och jobbar)
 
Och till sist en sen middag på lite skink-rester. Jag hade oturen att köpa lite för mycket skinka häromdagen, då jag trodde att 20 skivor skinka skulle vara lagom till ca: 10 gäster. Var bara det att skinkan var gigantisk och dessutom skuren i tjocka skivor. Handlade nog upp skink-budgeten för resten av månaden under denna helg. (Det får jag äta upp. He he)
 
Nu till det näst bästa jag vet: Soooova!
 
 
 
 
 

Fint och fult

Igår gick vi till en riktigt fin restaurang och åt mycket och gott. Tror jag räknade till åtta rätter (jag åt upp flera dagslöner i alla fall) Kul att ha testat en Guide Michelin Restaurang, men det var för stelt för min smak. Inga riktigt roliga servitörer och så kändes det som om jag var tvungen att sitta rak i ryggen och varken släppa ut magen eller min spontanitet.
 
Men min största behållning var då det kom ett sällskap där någon måste ha varit superkänd, för helt plötsligt var det stor uppmärksamhet åt det sällskapet. Men jag ser ju inte franska filmer (förutom "En oväntad vänskap" som ni måste se om ni inte har gjort det) så jag visste ju inte vem någon var. Men... de hade en hund med sig. Givetvis i smoking. Givetvis med en egen plats vid bordet. Och givetvis fick han någon gott av husse då och då.
 
Gjorde en liten "sammanfattning" av maten med en liten rolig app på telefonen (det är ju numera en klassiker. Man kan inte äta nåt utan att fota maten först. Lite sjukt faktiskt, men nu gjorde jag det ändå). Kunde inte låta bli att ha med hunden där också:
 
 
och ikväll var vi hela sällskapet tillsammans. Här härliga Grethe just innan den vackra efterrätten!
 
Blev en tidig kväll för oss - helt däckade av all mat. Livat och högljutt på torget utanför i natt, så jag var glad att vi la oss i tid, blir ändå korta nätter här:-) När jag kan franska kommer jag att veta vad alkisarna i Antibes avhandlar för ämnen hela nätter just nedanför mitt fönster.
 
I morse efter frukost hamnade männen i soffan och slappade och bläddrade i några av alla fantastiska böcker som finns här. Finns något för alla smaker.
 
 
Och under tiden planerade kvinnorna dagens utflykter. Regnet öste ner idag, så en bra dag för att utforska området, kulturen, maten osv. Mari har lärt mig massor eftersom hon varit här ca 20 gånger tidigare (inte just på Rue Sade, men i Antibes med omnejd då hennes tidigare svärfar bodde i trakterna)
 
 
Medan gästerna var ute, så blev det lite städning och handling som vanligt. Och sen faktiskt en liten power-nap. Skönt! Min syrra sover aldrig middag så hon gick och köpte blommor medan jag sov. Kan man ha det bättre?
 
Sen hade jag lovat att bjuda på en Bloody Mary till Mari. Hur kan man sätta ihop så många dåliga ingredienser och ändå få en drink som är en sån klassiker??
 
Följde sedan de rödkindade gästerna (Bloody Mary sätter igång blodcirkulationen verkar det som. Eller så var jag lite hård på tabascon) till restaurangen jag bokat bord på. Lite extra service när det är goda vänner:-)
 
Sen passade jag och syrran på att jämna ut balansen med maten - jämfört med igår. Vi delade på en pizza. Och jag kunde både släppa ut magen och spontaniteten när huset var tomt en stund. Vi såg streamad melodifestival och drack en öl. Skönt och slappt.
 
 
Men som vanligt med min virriga hjärna, så kom jag på mitt i en ledig lördagkväll..."undrar vart ludden tar vägen" efter att ha tvättat lite handdukar:
 
Jo, bilden är suddig, men luddet hittades inte. (tror att syrran skrattade när hon fotade, förstår inte varför)
 
Nu är de nog på väg hem igen gästerna och de åker redan vid 07 i morgon bitti, så jag ska försöka mig på en tidig kväll. Och kanske lära mig nåt nytt ord på franska. Via mitt sovrumsfönster.
 
 

Great Gig

Igår då jag och syrran gick på stan, tog jag ett foto på en lekpark och sa: "Ja, idag blir det inte mycket att blogga om" (för då hade vi gjort bort dagens alla "måsten" och tyckte att vi var lite lediga. Det går ju dubbelt så fort när man är två!) Då visste jag inte vad som väntade.
 
Jo, jag visste att gänget med pitebor skulla anlända, varav en av mina bästa vänner, men jag tänkte att de var trötta av resan och bara ville äta och sova. Jag borde ha vetat bättre. För i min väns vokabulär finns inte ordet "lagom". Och givetvis ville hon att jag skulle följa med ut och äta. Och med mig följer syrran självklart. Så vi var sex personer som gick till Le (eller La eller Lö) Bruolet (nåt sånt, ska bli bättre på att ta visitkort och skriva rätt om nu någon skulle få för sig att ta tips från den här bloggen) och till resten av gänget hade jag bokat bord på "Vauban", ett tips jag fått av bekanta som bor här. (och de var för övrigt sjukt nöjda idag med oxfilé med gåslever och tryffel som de åt)
 
Här är det "tjenare och goddag" i köket på Rue Sade då de två gängen - som bokat semester "oberoende" av varandra - träffas och givetvis känner den ena den andra osv (vi bor ju i Piteå - say no more)
 
 
Vi hamnar nere i källaren på (min hittills bästa) restaurang. Här doftar Tommy på en "calva"... mysig miljö och galen och rolig personal:
och så skulle vi ta några fina foton på mig och syrran. Men vi lyckades inte. Vi såg helt galna ut på vartenda ett, så vi la ner.
 
 
Sen... kom jag väl med en av de mindre smartare idéerna. "Vi går på Absint Bar". (å göuda djär som tåoken seg = pitemål för "och de galna gör som tokarna säger") Fast just då var det fantastiskt roligt! När man kommer ner i den källaren (verkar som att allt är i källaren, här i Antibes, men så är det inte. Även om det är lämpligt att sätta sina vänner utan adjektivet lagom, just i en källare) så får man börja med att ta på sig en hatt. Och min vän lagom (hon heter Mari, men vill vara anonym) gillar hattar så här är bara en av de 27 hon testade under kvällen:
Nåja, jag och hennes man var inte sämre: (och här börjar mobilkamerans begränsningar att visa sig. Kanske bra i och för sig)
 
...och sen någonstans efter den här "installationen" (som även gjorde Van Gogh galen) så steg stämningen ytterligare:
 
och så småningom kom det fram en tamburin. Och ni som känner Pyschan och vet hans intensitet som trummis, vet att det här bandet blev ungefär 100% bättre när han klev in. Ett band som för övrigt var det bästa sämsta jag hört någonsin. På sista raden i en låt lyckades jag höra vad det var för nåt "we gånna höv söm fön tönajt" - gonna have some fun tonight. I övrigt fanns det mycket att önska rent musikaliskt. Men glädjen var det inget fel på!
givetvis stängde vi stället och kvällen avslutades med att även Mari var upp på "scenen". Vad säger man... ett Great Gig? (intern piteåkommentar)
 
Så ikväll bloggar jag alltså INNAN vi går ut. Och ikväll blir det fint värre med middag på "Figuier".
och ikväll är det ju fredag!
 
 
Tur att de bara stannar över helgen. Skulle inte orka annars.
 

Hej Då solen och Cia!

Idag har jag agerat flygtransfer igen och skjutsat Cia till flyget med Scootern, hon ska hem och avsluta terminen på Forsa Folkhögskola med en textilutställning som har flera tusen besökare...! Och givetvis behövs Cia där också, hon skulle nog behöva klona sig, för hon behövs här också... Du fattas mig redan... ! (och så spär jag på storyn, för de som fortfarande är tveksamma om min egentliga läggning. "Är hon kär i Cia" eller är detta bara en dimridå igen? Nåväl, ni som funderar kanske behöver skaffa er ett intresse.)
Och med Cia åkte solen...Tur jag hade värmande sällskap med min syster!
 
 
Det blev i alla fall en tur runt muren för att få en liten uppfattning om det vackra runt omkring oss! Annars var det en dag med att förbereda huset för "invasion" i helgen. Det blir fullt hus torsdag till söndag så det har laddats med mat, vatten, vin, blommor och pyntants och piffats. Så kära syster började sin "semester" med en riktig arbetsdag. Men då har vi det lite lugnare i morgon istället.
 
Så blev det en belöning ikväll då:
 
och det där med dieten, fick jag ett bra tips av Anette min kompis:
 
 
Inte mycket mer än så har hänt. Återkommer!

Förvirrad start och bra avslut!

Idag har jag haft den tjorvigaste dagen ever! (Heter det tjorvig på svenska? Eller är det ett uttryck från Piteå? Nåväl, krånglig kan man väl översätta det, men typ krånglig med "extra allt")
 
Vi pysslade på här hemma (läs: städade vår studio - den har legat längst ner på prioriteringslistan)  fram till 13 ungefär då det var dags att åka till flyget för att hämta min syster! Den här gången bestämde vi att Cia skulle få se vägen TILL flyget också på Scootern, så vi åkte båda två. Sen körde Cia hem själv och jag stannade på flygplatsen, tog emot syrran och skulle följa henne till Antibes. (ville väl verka lite världsvan, eftersom jag varit här nu i drygt två veckor).
Jättekul att ses och vi hade massor att prata om och vi surrade oss fram till bussarna (och jag undrade om det var samma  nummer TILL Nice, som det är från Nice) Ser att det är två minuter kvar och bussarna tar inte kontanter, så jag sprang till biljettkontoret och en minut innan så beställer jag biljetter. Till Nice.
 
Hoppar på bussen i absolut sista sekund och vi pratar och skrattar och har så trevligt. Och plötsligt (lika plötsligt som sandstormen kom häromdagen) så kommer jag på - mitt i en mening - att vi är på väg till Nice..! Vi skulle ju åt andra hållet!
Hur kan man vara så totalt förvirrad att man köper biljett åt fel håll..? Vet inte vad jag ska skylla på? Trött, javisst, men ändå! Men vi fick oss ett gott skratt också. Och då vi ändå var i Nice så passade jag på att köpa kaffe (jo, för här, där jag jobbar, har de inget vanligt jävla Gevalia. Nej, här är det fina grejer - så fint att det inte går att köpa i Antibes. Nespresso. Butiken var så elegant att jag hade velat klä upp mig för att gå in där. (men jag hade ju hjälm-frilla, och gympadojor eftersom vi kört moppe in. Ja, kläder givetvis också.)
Men då jag då kom ner i källaren var det "vanligt folk" där också. Och kaffe på rader i olika kulörter. Jag tog svart.
 
 
Dags att åka "hem" då. Men det var ju en bit till tåget (tänkte vara effektiva och åka tåg som går snabbare än bussen, eftersom vi nu ändå dragit syrrans packning runt halva Nice för att hitta kaffe) Så då tog vi ett annat sorts fordon till tågstationen, en cykeltaxi. Jodåsåatt...
 
ví skrattade mest hela vägen åt situationen (hur denna lilla transfer på 30 minuter från flyget, kunde sluta med kaffe-shopping-tur i Nice, helt oplanerat)
...och här bjuder jag på en av de mindre fördelaktiga fotona på mig själv.
 
Sen hamnade vi i alla fall på tågstationen och hade lite otur att det var typ 40 minuter kvar innan tåget skulle komma. Men vi satte oss och väntade. Som tur var hade vi mycket att prata om så det gick fort. Men när vi tittar igen på monitorerna, så visar det sig att tåget är "retarded" (vore vi i USA skulle jag ha blivit orolig att ett tåg kan vara typ efterbliven, men här var det försenad) i 30 minuter. Som blev nästan 45. 
 
Så túren hem från flyget tog längre tid än att resa mellan Stockholm och Nice. Nåväl, tåget var trevligt och vi såg en look-alike till vår systerdotter Carolina (jo, jag smygknäppte. Låtsades vara turist. Vilket jag iofs är, med tanke på att jag inte ens vet vart jag bor.)
 
 
Så då vi kom hem var det bara att hoppa i duschen och piffa upp sig på kvällen då vi skulle på middag med familjen Månsson på en fantastisk restaurang som bara ligger två minuter bort:
 
 
En fantastisk kväll är avslutad och ikväll kommer det inte (heller) att vara några problem att somna. God mat, vin, massor med skratt och härligt sällskap!
 
(p.s Till alla Er som trodde att jag verkligen skulle gifta mig med Cia - så måste jag göra Er besvikna. Och spoliera alla smaskiga nya rykten i Piteå)
 
Cia är en mycket god vän - men det är en man jag vill ha i mitt liv!  Då var det sagt också.
 
 

Sortering och frottering

Det blev sent igår och tidigt i morse. Sen som vanligt en intensiv dag, trots ganska få gäster, men då kunde vi ta tag i sånt som legat och väntat och som kommer att förenkla senare, t.ex städsortering (önskar att det här stället hade källsortering, men icke, här kastas allt huller om buller och miljömänniskan i mig skruvar på sig varje gång jag blandar fruktskal och plastflaskor)
Städsortering alltså - så man slipper dra onödiga saker upp och ned  för dessa trappor. Jag har som vanligt full koll på allt:
Eller så inte.
 
Kl: 11.00 ringde Radio Norrbotten och intervjuade mig i direktsändning. Jag hade nästan glömt bort det, så ca 15 sekunder före vi gick ut i sändning fick radioprofilen från P4 Norrbotten, Ann-Christine Wallner Hoppe tag på mig och det gick som vanligt bra med en proffsig journalist! Vi pratade förstås om varför jag var här och hur det var osv. Ni som läser bloggen vet mer än radiolyssnarna om jag säger så. Man får ju ändå skärpa till sig. Kan ju  inte berätta detaljer som vad som händer när man stretchar på en badstrand t.ex.
 
Sen lite fix med det trådlösa nätverket här och några ärenden på stan. Sen var vi redo för beachen igen! Jag var så trött, så jag tog ett snabbt dopp och sen small jag av på handduken. Ingen risk för att bränna sig för klockan hade hunnit bli 16.00 innan jag strandade likt en säl på rivierans sand.
Sen säger Cia att jag snarkat ..! (ligga på rygg, efter flera dagars hårt arbete, lite nattsudd och vin, kan resultera i både snarkning med öppen mun och lite dreggel om man har otur)  Men jag tror henne naturligtvis inte. Jag sover alltid tyst och vackert som en liten prinsessa och mina fisar luktar alltid smultron. (och allt jag säger och skriver är naturligtvis alltid med sanningen överensstämmande.)
 
Sen fick vi fint besök från Villa Asmondée (www.villaasmondee.se) fast en i familjen är väl mer känd från annat än från att vara delägare i ett litet pensionat (eller vad man nu ska kalla det.. de hyr ut små studios här i Antibes i alla fall). Claes och Cia är bekanta från teatervärlden. Här med dotter och fru:
 
 
Ja, är det inte Henning Mankell är det Claes Månsson. Den där Cia hon rör sig bland gräddan. (och jag följer med som en liten mellanmjölksblandning men är så nöjd ändå!) Så imorgon ska vi hälsa på och se hur de har det på sitt lilla pensionat.
Men innan dess ska jag hämta syster yster på flyget! Hon har tyvärr för stor packning för att åka Scooter, men Cia skjutsar mig till flyget och jag åker buss tillbaka och guidar oss "hem".
 
Vi skulle på stand-up ikväll (inte på franska, men väl på engelska)  men annat roligt kom emellan och så kom vi på att vi var hungriga (igen!) så vi gick ut och åt istället. Nåt litet bara:
 
Vi har ju ändå en diet att tänka på.. hrm....Och trappor att springa i (så det kan vara bra att ladda lite)
 
Och här vinkar familjen Månsson när de går. Det gör jag med. Finner icke mer inspiration denna kväll. Men får be att återkomma!
 
(Det kommer att bli många trappbilder i sommar, men den är ju så vacker den här vyn)
 
 
 

Somliga straffar Gud direkt

Alltså klockan är snart ett på natten och jag ska ju upp och göra frukost till gästerna snart! Men ett snabbt inlägg måste jag bara hinna med!
Det vanliga jobbet gjorde vi extremt effektivt för det var strålande sol ute och vi ville ju iväg ut. Men just då vi skulle iväg så kom dagens gäst (som vi inte hade någon incheckningstid på) och hon hade inte bråttom och pratade en hel massa, på engelska, franska och lite slang (tror vi) ... men vi nickade och var trevliga!
 
Till sist kom vi oss iväg till stranden, det hade hunnit bli rätt sen eftermiddag, och idag hittade vi en ny strand (finns gott om dem här) och placerade oss lite längre ifrån sopstationen idag (och egentligen om jag ska blogga snabbt så är det väl idiotiskt att ha bilder på en soptunna, men nu ids jag inte göra om den här taffliga inledningen)
Men det är ändå ett bra ställe att ligga på, för att ibland kommer det lite dofter från omgivningen. Ibland fisk, ibland surt, ibland bara allmänt "ni-vet-utlands-dofter-som-man-inte-är-van". Och igår då jag skulle stretcha mina ben - som är grymt stela ibland av alla trappor - så låg jag ner och ni vet.. drog benet mot mig. Och då råkade jag släppa mig och vindarna låg så att den ....eh.. odören...(tänk er själv baguetter och croissanter m.m) hamnade rätt i nyllet på Cia. Jag hade tänkt skylla på soporna, men det var för uppenbart där jag låg med benen i vädret och minen: "va? lukar mina fisar illa? Nähäää..."
 
 
Men inte hann vi ligga länge förrän det kurrade i magen. Men vi hade ju börjat vår "diet" idag. Igen. Och ätit nyttigt till frukost. Men man kan ju inte tvär-sluta (får väl trappa ner va?!), så det blev en hamburgare på stranden:
 
 
Men somliga straffar Gud direkt. Vi hann ta några tuggor och sen PLÖTSLIGT (och då menar jag plötsligt) så blåste det upp till storm. På en sandstrand. Sittandes ner, nära sanden på en handduk. Med en hamburgare i handen. Och vi som hade beställt extra salt på stripsen... inte extra sand:
 
...en just öppnat burk med cola. Och i majonäsen blev det rätt mycket extra "krydda"...Är det någon som försöker säga nåt till oss?? Tala högre i så fall!
 
Jag vet inte vad det här var för regn/sand-dans men håret torkade fort i alla fall (Jo, jag var faktiskt ner och doppade mig!) Vi packade ihop oss men det var så otroligt mycket trafik (ALLA som legat på ALLA stränder runt hela området skulle hem samtidigt) så vi tog en "omväg" förbi Juan les Pins för att uppdatera oss på vägen som chefen visade förra veckan. En härlig tur på Scootern även om det blåste ljumma vindar.
 
Sen åkte vi hem och det blev lite bokföring och strykning (tro det eller ej men Cia gillar att stryka...!) och sen en D U S C H. Det var sand ända in i... ja, ni f.ttar! Då vi ändå var rena, så tänkte vi att vi piffar till oss lite och går ut och viftar lite med ögon-franskarna... Ska väl inte vara så svårt?!?! Efter många bilder och lite vin (ja, ikväll tog vi en ny flaska eftersom vi var på restaurang) så fick jag till den här blicken:
 
Det borde ha gått, eller hur?! Men nu kan jag ju inte berätta hur det gick, måste ju ha en liten cliff-hanger, då läsarna bara blir fler och fler här på bloggen! (fast å andra sidan har ni redan räknat ut - att om jag sitter och bloggar kl. 01 på natten funkade inte den där blicken. Fan.) Nåväl, tur att jag trivs i mitt eget sällskap! Jag får måla ögonfransarna lite mer nån annan gång. För det är väl de, det hänger på..??? Eller så måste jag gå i flirt-skola hos nån mer rutinerad. (fixade en blind-date för två veckor sen åt två polare och där slog blixten ner. Statusändring på Facebook efter två veckor...! Det är ett commitment större än vigsel va ?? FB vs Gud = 1-0)
 
(bara som ett sidospår: konstigt nog checkar det mest in ensamma damer här på stället just nu. What is God trying to tell me??? Är det straffet för att jag SKOJADE om giftermål igår? Och att jag friade till Cia?! Fast på låtsas bara!! Så om Gud hör bloggar, så vill jag säga att jag har ingenting emot giftermål, förlåt!)
Åsa vs Gud= 0-1.
 
 
Avslutade kvällen med att komma hem och hitta en, ja vad ska man säga, en förvirrad gäst. Hon hade många åsikter om rummet. Jo, vi vet att allt i amerika är stort, men hennes garderob hemma var större än det här rummet. Påstod hon. Så hon kunde inte stanna.
 
Så vad säger vi? God Bless America! And Good Night

Stenar

Idag började jag dagen med att fria till Cia och hon sa Ja:)

Vi hade faktiskt tänkt gifta oss redan i LAS Vegas för två år sen, bara för att ha gjort det "Las Vegas Style", men det blev aldrig av. Vi var nog rädda för vad folk skulle tro...det trodde ni inte va? Att jag skulle bry mig om vad folk tror? Men just gifta sig, tar det flesta på så stort allvar, fast det är upphävt med bara en namnteckning. Krasst? Jodå!

Varför jag friade?? Jag var så otroligt tacksam för att jag fått sovmorgon till kl 8 och hon hade fixat frukost till gästerna. (Sovit som stenad med öronproppar, öppet fönster och totalt överlämnat hönsmammeansvar till Cia)

Så hela förmiddagen var jag så pigg och skurade av bara farten! Här är jag två trappor ner av fyra. På den ena sidan av huset alltså. Visst är det vackert! (trappen alltså! Ja, jag vet att jag är bekräftelsenörd, men nån måtta får det väl vara...) Man skulle kunna kalla den för stentrappa...

Så redan kl 12 var allt klart och en gäst från Ryssland incheckad. (fortfarande 8 arbetstimmar eftersom vi är två, men sjukt nöjda!) Så vi packade, käkade en lunch, sprang förbi antikmarknaden (där Cia fick nåt fuktigt i ögat) och sen på Scootern och iväg till stranden. 

Så idag blev det hela två timmar innan det var dags att åka tillbaka för att ta emot nästa gäst! Fast två timmar var tillräckligt för mig, lätt för att bli rastlös när jag är lite speedad. Hann leka med kameran lite då istället...Mycket folk, verkar vara en ledig dag även för de som bor här:

 
 
 
och alla dessa båtar... eller finlandsfärjor som vi kallar dem.
 
 
och vackra "gamla stan" där vi bor, sett en bit ifrån... med stenmuren som omgärdar den.
 
 
 och Cia fick bestämma plats på stranden idag. Hon valde denna
 
Nämensåatt...hon fick hållas, jag hade ju ändå friat på morgonen. Jag behöll mitt stoneface....
 

Nåväl, när vi kom hem så pysslade Cia på "hemma" medan vi väntade på gästen, så kunde jag gå ut och göra ärenden under tiden. Handlade lite ostar i den ljuvliga ostbutiken som bara ligger ett stenkast (där fick jag till det va? he he)  härifrån. Och fick se en riktig positiv kvinna:

 
Typiskt turistiskt (heter det så? ...kan lätt läsas som Turkiskt, men jag menar så typiskt av mig som "turist" att gilla detta), men jag tyckte det var roligt att se ett vevpositiv och en dam som sjöng på franska. Om ni frågar mig i september kanske jag vill sudda ut det här inlägget.
Sen skulle jag handla städmaterial på "Schlecker" - ett ord som jag verkligen kan, för det uttalas så där slarvigt som jag talar när jag slappnar av: Schlääcker du lampan älschkling...? (Det där blev ett jävla dåligt exempel, låter som om jag har någon som släcker min lampa på kvällarna. Fast jag är ju rätt egenkär och pratar mycket med mig själv... älskling... why not. Klart jag kan säga det till mig själv!)
 
(å dessa parenteser - men det är för att jag skriver ocencurerat och bara låter det flöda. Det är definitivt inte PK att ha så här många parenteser när man skriver, men jag har ju aldrig strävat efter att vara PK heller, och inte får jag betalt för att skriva, så jag skiter i att det är så mycket parenteser.)
(då vet ni)
 
(och så kom jag på att "gamlen´", alltså mina äldre systrar kanske undrar vad PK är. Det är politiskt korrekt)
 
När jag kommer på Schlecker, så är det en skylt. Och eftersom jag är kass på Franska (än så länge) så brukar jag fota skyltar och googla sen. Men här forstod jag rätt fort att det var stängt för ombyggnationer.
 
 
Sen väntade vi och väntade. Jag började med maten, vi fick en snabb glas-vinprovning av Robert (som jobbar med viner och är otroligt kompetent!!) Vi provade alltså inte viner, utan att dricka samma vin, men ur olika glas. Det här tror ni kanske inte, men det var verkligen skillnad på samma vin, fast ur olika glas. Det där kan ni säkert läsa mer om på Cia´s blogg, för hon fick en privatlektion. Ni som blir nyfikna kan läsa mer på:
 
Till slut åt vi då i alla fall. Idag blev det en stekt korv (som verkligen var ett chans-köp. Hon pratade, jag pekade och vips hade jag fyra råa korvar i en påse) till det broccolimos och melonsallad. Jodå, det blev gott (även det, jag vet inte men det mesta är gott här!) Cia knäppte ett foto, med moppefrilla och allt: (ett försök att skoja bort att jag ser rätt sliten ut va? Nu tänker ni att det beror på vinet...?? Nej nej nej. Det är samma flaska vin vi ställer fram varje kväll för att det ändå ska se ut som att vi lever det goda livet.. hrmmmhosthost..)
 
 
Vi hann både äta, tvätta, blogga m.m och till slut ringde gästen och avbokade. Tråkigt, men så blev det. Gästen få ju betala ändå, men vi har ju gärna gäster här! Nåväl, bara släppa och gå vidare! ("kan man debitera för inställd solbränna också", undrade Cia...??)
 
Syrran ringde också idag (en av dem) och hon ska komma ner på tisdag! Ska bli så roligt!! Jävlar vad hon ska få jobba..för här är fullbelagt till helgen. Av elva gäster är åtta från Piteå! Då blir det en blandning av Pitemål, Engelska och Franska då.
 
Har just avslutat kvällen med ett skrattanfall med tena-varning då Cia läser upp mitt namn på Yogi??( nån jävla Facebook sida) Skye Bhakti Freedom nånting och hon hette Aspen Bhakti Ganesh. Givetvis blev det "Hej nu kommer Skajp och Ashberg". Jag skrattar åt små banala ting då jag är trött, så nu ska jag hoppa isäng, tacka för idag och hoppas att få sova stenhårt!
 
 
 
 

Att gå på knäna

Trots att vi nu varit båda två här idag, jag och Cia,  så har vi jobbat 07-16. (plus lite tvätt och disk senare under kvällen) Vi har sedan filosoferat vad vi gör för ”fel”. För enligt säkra källor (nu var vi där igen, jag menar de två som tidigare arbetat här, som förmodligen är mutade av chefen att säga så) - så ska man vara klar runt lunch med alla göromål och då ta på sig sin franska klänning, en solhatt och glida ut i Antibes, eller hela Provence för den delen, och njuta av fantastiska vyer, måltider och viner.

Det vi hunnit med är att se vägen mellan B&B:t och Carrefour (typ ICA, fast utan Stig), vi har idag ätit fil och flingor till middag och till det passade inte rödvin. (vi provade i och för sig aldrig med rosé, det kanske skulle ha fungerat bättre).

Men vi hade större planer än fil och flingor till att börja med! För vi hittade något som gjorde att jag hajade till. Något som såg ut som pitepalt! Så det var så middagsplanerna började. Vi var för trötta för att laga mat, så vi köpte denna "boll":

 
 
Men efter två tuggor så konstaterade vi att det fanns överhuvudtaget inget som liknade palt, förutom formen. (fyllda med köttfärs och gröna ärtor och med en kryddning som påminde om skolans potatisburgare).
Så då tänkte vi gå ut och fixa hämtmat istället. Fast ingen orkade gå ut igen (jo, vi hade varit ute en stund! Då vi gick och storhandlade) Så det slutade med en yoghurt, lite skinkrester och morgonens lite torra baguetter. Glamour..! Men helt självvalt förstås :-) För här i trakterna finns ju några av Europas bästa restauranger. 
 
Så vad gör vi för "fel" då? Förmodligen lite för noggranna med allt. Båda vill att det ska vara tipp topp med både maten, rummen och de allmänna utrymmena. Och så vill vi båda vara tillmötesgående. Är det någon som ska iväg tidigt så gör vi frukost tidigare. Är det någon som vill att man ska kolla tåg, bilar, scooters, båtar osv, så gör vi det. (agerar turistinformation alltså) Och några vill ju prata (kanske lite längre än vad man själv vill/har tid med) och berätta om allt de varit med om under dagen, eller vad de planerat för nästa dag osv. Och vi är ju av ohejdad vana sociala genier båda två, och då blir det en hel del snack - med de som vill!
Båda vill ha också  koll på bokningssystemet och alla mail och svara snabbt och gästerna som kommer får checka in när helst de önskar. Dessutom - och det här är verkligen självpåtaget... så känner jag något slags "ansvar" för huset, så jag hör när gästerna kommer in och likt en hönsmamma räknar jag in dem, även om flera av gästerna skulle kunna vara mina föräldrar, i ålder alltså. Och sen hör jag alla ljud i huset under natten och så är det oftast mycket folk på torget på kvällen. Härligt stämning och mycket prat! Och sen då allt tystnat, vid 3-4 tiden på natten kan jag äntligen somna ordentligt. (ja, alltså jag sover ju däremellan. Jag sover många gånger per natt) och sen då vid 5-6 tiden kommer städpatrullen och sopbilen som städar gatorna. Och då de är klara är det dags för mig att stiga upp. Öronproppar tänker ni? Jo, det har jag prövat men då har jag varit så rädd för att inte höra väckaren och skräcken vore om någon gäst kom och knackade på kl: 09 och jag låg och sov....
 
Nä, men nu har jag hittat ett knep, där jag ska sova med öronproppar och med en vibrerande, högt ställd mobil som ligger i sängen med mig. (och nu tror ni att jag ska göra någon rolig parentes här.. men den där var för uppenbar för att göra nåt av)
 
Trots allt detta jobb så får jag vara nöjd med att det är inte bara jag som går på knäna. Idag trodde jag först att någon kröp för mig och sen att en annan kanske skulle fria till mig, men icke.
 
 
Hur som helst är det jävligt kul att Cia är här och vi har skrattat en hel massa idag medans vi har jobbat. Och som ni ser var vi ute en liten stund mellan typ 17-18 på stranden. Solade kroppen i säkert 10 minuter, sen blev det för kallt!
Och så fick jag mig själv ett gott skratt nu när jag skulle avsluta bloggen med en snygg fransyska på bild som jag tänkte jämföra mig med.(googlade på fransyska).
 Men man ska fan inte jämföra sig. Det har jag ju sagt, både till mig själv och så många andra, så många gånger. Så här fick jag en liten läropenning. Dagens visdomsord blir:
"Jämför dig aldrig med en Fransyska, det kan sluta med att du känner dig som en kossa."
 
 
 
 
 
 
 

 

CIA is back

Hur mycket det än finns att göra, så finns det alltid tid för lite shopping. Jag "råkade" hamna på marknaden som är precis nedanför vårt B&B. Två gånger i veckan kommer marknaden till gamla stan här i Antibes:
 
Så hände det då igen.. min självbild. Jag köpte en tröja och tänkte - den här är stor nog! Gick hem och prövade:
 
 
 
Inte ens nära. Så jag gick ut igen och bytte. Till ett tält. Näää, men luftigare kanske man skulle säga!
 
Städade och fixade och läste mail. Bloggen väcker ju olika reaktioner. Här är en:
 
 
 
Ja, vi satt just och pratade om ödmjuka pitebor igår.  Nåväl, det här ser jag som ett skämt. Eller kanske var det någon som flirtade med mig...?? (det där kan verka lite desperat, eller hur?? Bara för att nån skriver om blidväder betyder inte det att det är varmt både ute och inne)
 
Här blev det varmt ialla fall, när dunjackan åkte på och jag åkte iväg mot flyget för att hämta Cia! Lite nervöst faktiskt...
 
 
Och så kom hon då...! Efterlängtad!! Och fick lyxigaste flygtransfer´n ever!
 
 
Blev efter hemkomst en sen middag, lite surr och nu i säng!
Kort och intensiv dag och blogg. Syns snart

Starstrucked

Väldigt många jag möter på gatan här i Antibes äter glass. Och röker. Och bär på en baguette. Och är snygga och går i högklackat.

(Temat från igår fortsätter)

Jag får fan inte ihop den ekvationen. När jag äter glass och baguetter (eller ibland bara TÄNKER att jag ska äta det) så går jag upp tre kilo. Och på min redan tunga kropp så blir det ännu svårare att gå i högklackat.  Och alla vet ju vad rökning gör med kroppen och framförallt huden i ansiktet.

Kanske har de sminkat över de mörka ringarna under ögonen, betalat dyrt för att få bort rynkorna, kanske bär de bara på en baguette för att alla andra gör det, som en bijouteri (typ som kändisar som köper små hundar att bära omkring på i sina DG-väskor  som en accessoar)  kanske kommer de hem och tar på sig sina Birkenstock (eller Foppatofflan har säkert hittat hit..! vilket stilbrott för fransmännen...!) kanske tog de bara en liten slick på glassen, och kanske de ändå sitter där, tröga i magen och undrar varför de inte mår så bra... Fast jisses, det här låter ju som om jag önskar att vackra människor mår dåligt! Det är inte så jag menar...! Utan jag menar om de har den här livsstilen med baguetter, cigaretter och stiletter, så kanske "fakturan" kommer senare?!

Ungefär så som jag tänker om min kropp ibland. Lite stel och öm, en fot, ett knä som jävlas, händer som värker. Säkert en faktura från tidigare när jag inte tänkt på hur jag skött om mig.

Å inte ska jag klaga!! Jag har fullt fungerande lemmar (konstigt svenskt ord som får mig att associera till nåt helt annat, men så har jag ju en mkt konstig humor också. Eller som min vän Håkan brukar säga: Du är en mycket sjuk människa. Men så länge han ler samtidigt som han säger det så förstår jag att han menar väl) och jag har alla sinnen i behåll och en hjärna som fortfarande hänger med! (Se där, lite skryt igen. Men ni som läser bloggen kontinuerligt vet att det där var en gnutta överdrivet:)

Nåväl. Ska försöka sköta om mig. Så gott det går här i Frankrike :)

En galet härlig dag då det har plingat på dörren två gånger (det låter ju lite fånigt, men lite kul är det att lyfta luren och se i kameran vem som är där) och vid ett tillfälle var det ett par som känner nån som känner mig som läst på Facebook att jag jobbar här! Så det slutade med att jag blev hembjuden till dem ikväll (de har en lägenhet här) och vi gick ut och åt middag tillsammans. Jag har skrattat så jag har gråtit, vi hade verkligen samma galna humor. Så förutsättningslöst och enkelt!... sjukt sköna människor! Tack till Rolf och Anita! (som dessutom stött ihop med Anders Sundström idag. Ni vet han som är så lik Bosse Eriksson i gamlar revyn i Piteå. Eller kanske mer känd från Folksam och Swedbank nuförtiden. Anders alltså...) Starstrucked..? njaaäää

(en liten diskret bild, från deras balkong)
 
Vid det andra tillfället var det en dam i 80-årsåldern som frågade efter Larrrs (med skorrande R). Det var inte min bror hon menade, utan mannen som jobbade här ifjol. Vi pratade säkert i 15 minuter. Hon på franska och jag på engelska/franska. Riktigt roligt. "Sjö travvaje lette, öhhh ..septambrrre" Vilket betyder ungefär "Jag jobbar sommar (öhh= letar ord ) semptember". Tror hon fattade. Nåväl, ännu en lärorik dag. Och dessutom har en av mina kära gäster, från tyskland, men med god kunskap i franska, gjort en bok till mig idag! Den låg i köket nu i natt när jag kom hem från restaurangen:
...där hon sida upp och sida ner har skrivit ner en MASSA användbara fraser. Vilken tjej! Hon har hjälpt mig att läsa sms och brev och instruktioner m.m. under veckan. Tror jag ska bjuda ut hon och hennes man på middag i morgon. De bor här dessutom i sju nätter, så man hinner ju lära känna folk. Och hon tyckte nog att jag behövde den här nu då de snart åker hem. Så himla fint!
 
Sen fick jag imponera på en kille från Canada (neeej, han är gift - inte på DET sättet) med att jag är släkt med frun till Tomas Holmström. Så otroligt roligt att se blicken då jag sa det. Han blev typ star-stucked av att jag är kusin med Annelis pappa, som är gift med Tomas.  (gud vilken sjuk mening, men jag orkar inte ändra den. Alla fattar väl att det inte är Annelis pappa som Tomas är gift med. Jisses Åsa, gå å lägg dig!)
Men bara för att förenkla det sa jag att jag var kusin med Anneli. Tror inte att han kommer att ringa Tomas och dubbelkolla om den uppgiften stämmer. Kusin smäller liiite högre än kusinbarn va??
 
Ja mitt jobb är ju story-telling så tro inte på allt jag säger. Det ligger i och för sig i släkten också att småljuga litegrann. Vi fick "lära" oss det som barn, eftersom allt var så syndigt. Så om man inte berättade att man spelade kort, eller gick på bio, kanske man ändå fick komma till himlen. (Som om Gud skulle ha tid att selektera om du spelat kort eller wordfeud och bestämma vem som ska få komma in eller ej. Vilken jobb han skulle ha nuförtiden isåfall. Vad räknas som synd? Går gränsen vid Ruzzle, eller redan vid Quiz-kampen?)
 
Så jag har Gud, pappa och mamma (och en massa annat folk förstås) att tacka för att jag har lyckats ljuga så bra, så länge att folk har fortsatt att gå på mina föreställningar. (Eftersom konsten ligger i att blanda fiktion och verklighet så att du som publik inte riktigt säkert vet om det är "på skoj" eller allvar) Det gäller bara att skilja på shower och det riktiga livet. Lögnare till vardags ger jag inte mycket för. Hellre brutalt ärlig än fejkat leende och inställsamt..
I den här bloggen är det brutalt ärligt. Men jag ändrar lite nationaliteter och kön och namn ibland för att gästerna får ha sin integritet kvar. Och jag fantiserar ihop historier som jag sedan ska göra "material" av. Till scenen eller kanske till min bok...det får vi se sen!
 
Nu saknas bara att jag får bli lite star-strucked och träffa typ Rickard Hubert. (är han singel eller??) Det skulle smälla högt. Och det är ju jävligt viktigt. Att smälla högt alltså. Och gå i högklackat. 

 (personerna på bilden vill vara anonyma. För på dagarna går de omkring som riktiga människor och bär på baguetter och är smala och snygga. OCH talar franska.... och tro det eller ej, verkar rätt nöjda med livet!)

 

 

 

Självbilder

Idag blev det bara 11 timmars arbetsdag. Tre timmar mindre än igår. Det tar sig..!! Lyckas jag med såna förbättringar varje dag, så kommer stället att sköta sig själv om några dar:)

(Läs: Cia kommer på torsdag!)

 

Och idag har jag tagit emot första förfrågningen via telefon på franska. Haha! Det samtalet hade jag velat spela in och lyssna på igen. Ett stort Tack till Margit, Cia och min iPhone med en franska-app jag har. Lyckades få henne att förstå att vi hade endast tre lediga dagar av de sju hon frågade efter.

Cia lärde mig alla veckans dagar  just innan hon åkte! (måndag till fredag, måste lära mig lördag och söndag också!)

Och Margit har lärt mig räkna,så jag kunde säga säga datumen och: "måndag tisdag onsdag -ja! Torsdag fredag - nej!"

Och jag förstod att hon skulle arbeta på filmfestivalen i Cannes. Lärde mig ordet "arbeta" igår. [travvaje´] låter som pitemål nästan då man säger "att trava ved" och det är ju ett jäkla arbete.

 

Ikväll tänkte jag lyxa till mig och gå på restaurang. Väl där var jag lite kaxig och beställde nåt som jag inte visste vad det var. Vilken tur servitören kunde engelska. Annars hade jag fått in råbiff. Och jag som bara hade ätit frukost idag. Hade nog varit tufft för magen det!

Nu blev det lättsmält kyckling. Och rosé. Bästa rosévinerna görs ju här i Provence (enligt skära källor;) Desto ljusare skärt det är, desto bättre (enligt lite blekare skära källor)

Lite på sniskan. "Un peu de guingois"
 
 

Nåväl nu över till nåt helt annat! Självbilden!

I min hjärna är jag typ 30+. Rätt världsvan, ganska snygg, sval och smal.

 

Verkligheten däremot, slår mig ibland, när jag pratar med gäster (som berättar att de jobbat i Hollywood, Singapore, Canada, med människor jag bara sett på film...)

...och när jag säger "folk i vår ålder" till de som är 30 och får DEN blicken..

...och när jag går förbi ett spegelblankt skyltfönster och ser mig efter 12 timmars arbetsdag (ok, 11 då) och ser verkligheten; en kvinna som går mot 50 och har bott i Piteå hela mitt liv, ser rätt medioker ut och är rätt så mullig.

Blir lika förvånad varje gång!

 

Jag blir också ödmjuk inför de äldre damer jag möter här varje dag. Som piffat upp sig och är så vackra trots att de är 80+. Gissar att de ibland fortfarande tror att de är 40+. Och blir förvånade när de ser sig i spegeln.

Nåväl. Trots att jag har någorlunda insikt så äter jag gott ikväll och bjuder mig själv på ett glas rosé, (sitter och känner mig så internationell när jag äter italienskt i Frankrike) och skålar för en av mina bästa vänner som fyller år idag! Och just som jag skrev det slog kyrkklockan. Grattis och halleluja!

 (p.s Såg du "Hemmingsmarkar´n" som just landade på kyrkklockan, Annica?)

(och för Er som inte är från Piteå är ovanstående mening obegriplig. Det visar också vilket inhemskt liv jag levt. Inte alls så världsvant som jag ibland verkar vilja tro.)

 

Förutom det dagliga pysslet med frukost, så har jag handlat två ggr (orkade inte bära allt på första svängen) städat, bäddat rent och tagit emot fyra gäster från Sverige och två från Cananda. Bokat in nya och varit på banken och hos husförvaltaren och fått några svar på frågor från typ "kommunen" som ska ha blanketter ifyllda på verksamheten. Försökt lösa internetproblemet igen, men får vänta tills på måndag, för nu stänger de ner för helgen. Det är helgdag i morgon och tydligen har de kläm-dagar även i Frankrike. "jours de serrage" enligt google translate. (detta fantastiska verktyg!)

 

Även om jag är trött även ikväll, så har det ändå varit en bra dag idag. Stannade till på torget på en av rundorna idag och fick denna lilla ögonblicksbild med mobilen. Inget märkvärdigt, men det var så stilla just då. Hon som matade duvorna med full fokus. Och "morfarn" som hade full fokus på henne.

 

Ja, såna små enkla saker kan jag tycka är vackert.

 

 

I morgon är det elva gäster till frukost. Det är precis vad det här stället rymmer. Ser fram emot att få alla nöjda! På återhörande.